Media

Reformera upphovsrätten, ytterligare ett skäl

13 augusti 2009 11:00

Att upphovsrätten behöver reformeras borde vara något som varje politiker förstod. Lagstiftningen är inte anpassad för dagens teknik eller för dagens samhälle. I skuggen av Pirat Bay rättegången har mycket av diskussionen handlat om fildelning denna fråga är dock inte den enda som förtjänar uppmärksamhet när det gäller problemen med upphovsrätten. Oxfords bibliotek uppmärksammar i en artikel i DN det problem som uppstår nu när Google försöker digitalisera litteratur. Problemet uppstår med de verk där upphovsmannen är okänd eller där det på andra sätt är oklart vem som innehar rättigheterna till verket. Eftersom ingen finns att tillfråga kan biblioteket inte ge tillåtelse att låta Google lägga ut dessa verk på nätet.

Reformer är inte synonymt med att avskaffa upphovsrätten, och faktum är ju att inte ens Pirat Partiet förespråkar något sådant (även om det ibland låter så på mediadebatten). Men i likhet med mer eller mindre samtliga politiska ungdomsförbund ser man att dagens upphovsrätt inte fungerar när den skall tillämpas över nätet.

Det gäller att inte glömma bort vad varför upphovsrätten existerar. Det är inte för att berika från skivindustrin, filmbolagen och bokförläggarna. Nej målet har alltid varit att sprida och stödja kultur. Upphovrätten precis som patenträtten är en särlagstiftning som ger en part, uppfinnaren eller upphovsmannen större rättigheter än denna skulle ha annat fall. Motiveringen till varför denna lagstiftning i huvud taget finns är för att samhället vill stödja inovationer och sprida kultur.

Utan patenträtten skulle uppfinnare så långt som möjligt försöka hålla sina upptäckter hemliga vilket skulle leda till att många upptäckter går förlorade när uppfinnaren en dag dör. För att motverka detta gör samhället en deal med uppfinnaren att i gengäld mot att uppfinnaren gör sin upptäckt tillgänglig får denna ett tidsbegränsat monopol.

Ungefär samma tanke återfinns inom upphovsrätten, utbyte mot att upphovsrättsinnehavaren får ett tillfälligt monopol på sina skapelser så ska denne uppmuntras att fortsätta skapa. Hur länge ett verka har varit skyddat har genom tiden förlängts. Från att ursprungligen ha varit ett tiotal år är skyddet nu författarens livstid plus minst 50 år. Att denna skyddstid hela tiden förlängts är inte så konstigt. upphovsrättsinnehavarnas önskan att tjäna pengar har nämligen gått hand i hand med samhällets intresse av att maximera tillgängligheten för de kreativa skapelserna. Så länge någon har rätt till en bok ligger det i rättsinnehavarens intresse att se till att den finns i tryck och går att köpa. Men när ingen har rättigheterna till en bok så finns det ingen som specifik har intresse av att boken finns i tryck. Visserligen kan ett förlag välja att ge ut boken, om den är populär, men det skall mycket till för att ett förlag skall ex göra reklam för boken eftersom att risken alltid är att ett annan förlag börjar parasitera på reklamen genom att ge ut samma bok.

Både samhället och upphovsrättsinnehavaren har därmed haft ett intresse av att förlänga upphovsrätten, samhället för att böcker och andra kreativa verk skall fortsätta vara tillgängliga, och upphovsrättsinnehavaren för att de tjänar mer pengar. Men i och med internetts intåg, så är samhällets och upphovsrättsinnehavaren intresse inte längre samma. Samhällets intresse ligger i att göra kulturen tillgänglig och göra så att så många som möjligt så enkelt som möjligt kan ta del av den. Via nätet kan vi idag just ge tillgång till enorma mängder av kultur, exempelvis fildelning gör redan detta. Problemet är att med dagens lagstiftning är detta inte lagligt.

Ur spridningssynpunkt vore det därför positivt om upphovsrätten inte fanns i huvud taget, men ur skapande synpunkt behövs upphovsrätten för att uppmana till kulturellt skapande, samt göra de möjligt för dem som vill att leva på sitt skapande. Det skälet kan dock aldrig motivera varför upphovsrätten skulle fortsätta att gälla mer än ett halvsekel efter det att upphovsmannen dött. Man skulle därmed kunna säga att det ligger i samhällets intresse att ha en så kort skydds tid som möjligt.

Det viktiga med det hela är att utan att ens diskutera olaga fildelning, nätpirater eller huruvida jag borde ha rätt att ladda ner saker gratis, en debatt som inte tycks leda någonstans, så kan vi konstatera att upphovsrätten i sin nuvarande form skapar problem. Eller med andra ord, dags för reformer.

Intressant?

Gratis är inget annat än en affärsmodell

8 augusti 2009 18:40

För att upprepa rubriken; gratis är inget annat än en affärsmodell. Detta tycks Rupert Murdoch och diverse olika debattörer ha missat när nu diskussionen om tidningsdöden och huruvida tidningar skall ta betalt för nyheter på nätet åter blossat upp.

Gratis är inte filantropi eller en fråga om vad nätet borde eller inte borde vara utan en fråga om att maximera sina intäkter. En sida som väljer att inte ta betalt för sitt innehåll får med all säkerhet fler besökare än om samma sidan tagit betalt. Fler besökare betyder förhoppningsvis större intäkter från reklam. Denna modell kan förstås vägas mot en modell där man tar betalt vilket ger färre besökare, men samtidigt intäkter från dessa besökare, men färre besökare betyder lägre reklamintäkter. Frågan är vart intäkterna skall komma ifrån. I slutändan blir det hela en avvägning, kan de ökade intäkter som betalande besökare ger kompensera de minskade reklamintäkterna? Ett affärsmässigt övervägande för nyhetsförmedlarn och deras ägare.

Varför det hela blir en stor diskussion ämnad för ledarsidan förstår jag inte riktigt. Det känns snarare som något ekonomiredaktionen borde skriva en analys eller kommentar om. Men det är klart tidningarna känner säkerligen samma stress som den som drabbat industrin i globaliseringens spår.

Tidningarna har ju tidigare konkurrerat i små geografiskt avgränsade ekosystem av varierande storlek, begränsats av språk och distribution, stordriftsfördelar som kommer av att trycka fler tidningar vid ett tryckeri äts upp av krav på bättre logistik för att få tidningarna till slutkunden londontidningar har kunnat kämpa ostört mot londontidningar och stockholmstidningarna har kunnat ha sina bataljer utan att störas av sina motsvarigheter i Göteborg eller Malmö. Men nu plötsligt med internets intåg så tvingas London baserade timesonline.co.uk konkurrera med New York’s motsvarande times.com. I Sverige, delvis skyddad av språkbarriären, möts idag lokaltidningar på samma arena som de tidigare rikstäckande tidningarna. Resultatet blir precis som i naturen när levnadsbetingelserna förändras, att de som inte klarar av att anpassa sig och hitta sin nisch kommer att dö ut. Vilket är lika traumatiskt för en tidningarna som varvsdöden var för skeppsbyggarna.

Själv tror jag att tidningsdöden kommer att fortsätta. Detta helt oavsett om man försöker ta betalt för sitt innehåll eller ej. Trotts allt hur många sidor som presenterar exakt samma nyheter finns det plats för? Problemet är inte att tidningarna inte får betalt av sina läsare utan att det finns för många sidor som försöker göra pengar på exakt samma produkt, dvs nyheter. För att exemplifiera, i Stockholm utkämpas på morgonen ett tidningskrig mellan Dagens Nyeter och Svenska Dagbladet på eftermiddagen mellan Aftonbladet och Expressen. På nätet möts dessa fyra men inte enbart de, i samma arena återfinns tv4 nyheterna, ekot, svt:s nyhetsredaktion, Göteborgs-posten, utländsk media och små lokala tidningar. Kombattanter som tidigare varit åtskilda på grund av olika distributionssätt dvs tidningar, TV och radio möts på nätet eftersom de alla är i samma bransch.

Jag tror inte det finns plats för alla dessa i framtiden, särskilt inte om de fortsätter att leverera samma produkt men en sak är jag helt säker på och det är att en betallösning inte är någon universallösning. Trotts allt har det prövats förut med varierad framgång, några har lyckats andra inte.

Håller med KD, TV avgift vart finns logiken?

25 juni 2009 23:34

Kan någon ge en bra förklaring till varför TV avgiften skall utgå per hushåll som har TV? Finns det någon som helt logik bakom det idag?

TV avgiften var säkert logisk på den tiden då en normal familj inte hade mer än en TV, den fortsatte på sitt sätt att vara logisk även när en familj kunde ha mer än en tv för även om du hade mer än en TV så fans det ändå bara två kanaler att titta på. Antalet TV apparater i familjen påverkade inte så mycket vad familjen kunde se på så mycket som var familjemedlemmarna kunde se det.

Idag, med en uppsjö av TV kanaler bara inom publik servis och ännu fler utanför kan man ju ställa sig frågan varför det skall finnas en avgift som skall betalas per hushåll som har TV-mottagare. Inte blir det enklare att förstå den dagen SVT börjar sända så mycket på webben att varje dator börjar räknas som en TV mottagare.

Nej jag kan inte förstå logiken. En familj två barn två föräldrar betalar en avgift. Skiljer sig föräldrarna ska de betala två. När barnen flyttar ut skall de betala fyra. Det är inte så att antalet tv tittare har ökat, och inte heller nödvändigtvis så att antalet tv apparater har ökat ändå skall avgiften betalas per hushåll.

Så för en gång skull håller jag med Krisdemokraterna, lägg tv avgiften på skatten.

Familjeföretagare jo jag tackar

21 juni 2009 15:16

Jag kan inte undvika att tycka att det är roligt att Antonia Ax:son Johnson, väljer att titulera sig själv som familjeföretagare. Inte för att hon ljuger, men det känns nog som om hela Axel Johnson Gruppen vars hel eller delägda företag omsätter 50 miljarder kronor enligt wikipedia är lite mer än ett vanligt familjeföretag.

Men det är klart att kalla sig kapitalist (vilket ju är en annan beskrivning av samma sak) kanske inte skulle passat så bra för att höja trovärdigheten i den egna argumentationen.

Sen måste jag väll erkänna att jag delvis håller med henne. Att använda AP-fonderna för politisk styrning av marknaden är inte helt lyckat. Inte för att marknaden inte behöver styrning, för är det något som finanskrisen visat så är det ju att marknaden inte klarar av att sköta sig själv. Inte heller handlar det om att jag ser något ideologiskt fel med politisk styrning av marknaden, något som Ax:son Johnson däremot gör. Men syftet med AP fonderna är trotts allt att förvalta våra pensionspengar och inte att vara regeringens förlängda arm. Det blir trotts allt rätt rörigt om AP fonderna skall få nya uppdrag och direktiv varje gång vi byter regeringe, risken skulle ju vara att fonderna glömmer bort vad det är de egentligen skall syssla med, och det vill vi ju inte.

För övrigt rekomenderar jag detta inlägg av Bengt Silfverstrand.

Kan politiska journalister inte räkna?

13 juni 2009 18:24

Så politikerbloggen skickar ut en enkät till 6500 förtroendevalda socialdemokrater. Ungefär 1500 av dessa bryr sig ens om att svara på den och av dessa säger ungefär en fjärdedel att de har lågt förtroende för Mona.

Politikerbloggen översätter detta till att en var fjärde s-politiker har lågt förtroende för Mona Sahlin. Sen förs det hela vidare i Expressen.

Visserligen säger de ju att kunskaperna inom matematik försämras men uppenbarligen är läget närmast akut bland journalister. För ärligt talat en fjärdedel av 1500 är ungefär 375 personer, och utav den samlade tillfrågade gruppen utgör dessa enbart ungefär 6 %. Så sanningen är att av de tillfrågad s-politikerna har 6 % har lågt förtroende för Mona Sahlin resten har antingen större förtroende för henne eller har inte svarat.

Det mest talande resultatet tycks faktiskt vara att ”Tre av fyra S-politiker bryr sig inte om svara på politikerbloggens enkät”. Samt möjligen att politikerbloggens Niklas Svensson samt hela expressenredaktionen borde läsa om grundskolematten.