Media

Hur man s(m)ygsänker klimatambitionerna

31 maj 2009 21:46

Reinfeldt pratar just nu på SVT om att vi ska vara kostnadseffektiva när det gäller klimatsatsningar. Om vi med mindre pengar kan göra något bättre i ett annat land så ska vi göra det där istället för att göra det i Sverige.

Jag kan hålla med det om det målet skulle mätas i kronor. Det vill säga om vi räknar fram att vi med X kronor kan minska koldioxidutsläppet med ex 40% i Sverige men genom att satsa delar av dessa X kronor i investeringar utomlands kan minska utsläppet med mer än 40% så är det så klart bra. Problemet med Reinfeldts löning är att han vill sätta ett utsläppsmål i % och sedan dra ner på kostnaden. Så istället för att minska utsläppen i detta exempel med mer än 40% för X kronor vill man minska utsläppen med 40% för mindre än X kronor. Med andra ord ett sätt att sänka ambitionerna på klimatområdet.

Det här är förstås en skillnad mellan de rödgröna partierna och aliansen men tyvärr tror jag det är svårt att förklara.

Idag ringde jag hallå P3

29 maj 2009 11:20

Såhär runt 10 tiden så sänds hallå p3 i radiokanalen p3, dag ställdes frågan om vem eller vad man ska rösta på i EU valet. Jag satt och funderade ett tag på om jag skulle våga ringa men sen kom jag på att varför inte vad är det värsta som kan hända?

Sagt och gjort slog jag numret 099 51 00 och fick snabbt prata med någon som frågade mig om vad jag tyckte och så. Efter att ha förklarat att jag bestämt mig för att kryssa Åsa Westlund och varför så meddelade de att de skulle ringa upp mig snart så jag fick vara med i programmet.

Några minuter senare ringer det och jag får för första gången i mitt liv prata live i radio, nervöst.

Det var spännande att vara med, och förutom att förklara lite snabbt varför jag valde Åsa Westlund som min kandidat så försökte jag också förklara varför det spelar roll vem vi sänder även om vi bara har ungefär 20 parlamentariker av 785 vilket ju kan ses som försvinnande få.

Men få parlamentariker är inte samma sak som inga parlamentariker, och i EU parlamentet i mycket större grad än i svenska riksdagen är det viktigt att de parlamentariker som vi väljer till parlamentet är duktiga på att övertyga andra parlamentariker. Parlamentet är ett myller av stora och små partier från hela Europa och inte ens inom partigrupperna finns det några klara gemensamma åsikter. Allt måste diskuteras och kompromissas fram mellan partierna och de enskilda parlamentarikerna inom partigruppen men också inom hela parlamentet. Därför kan också en ensam parlamentariker i en partigrupp få en stark ställning om hon eller han kan övertyga hela sin grupp att ställa sig bakom det förslag eller den åsikt som hon eller han driver. Jag är helt övertygad om att Åsa är just en sådan person och tycker att hon redan visat prov på att kunna få socialdemokraterna i Europa med på det gröna tåget så därför vill jag att hon ska få ytterligare fem år på sig för att fortsätta driva sin kamp och se vilka mer frågor hon kan få igenom. Peter Andersson skriver annars bra på sin blogg om varför han kommer att rösta (S) och kryssa Åsa och socialdemokraterna. Får väll sätta mig och skriva en likadan åsiktsförklaring själv sen.

Får väll annars avsluta med några ord som en vän till mig brukar använda ”jag pratar i radio alltså finns jag”.

Tekoppen och Demoskop är eniga!

21 maj 2009 13:53

Det går stadigt framåt för socialdemokraterna och rakt nedåt för moderaterna i Demoskops senaste opinionsundersökning inför EU-parlamentsvalt. Som socialdemokrat känns det här mycket glädjande men tyvärr är ju i alla fall denna opinionsundersökning inte särskilt pålitlig. Demoskop tillhör de opinionsinstitut som bara låter intervjua runt 1000 personer, det krävs därmed inga studier i matematisk statistik för att förstå att när nästan halva intervju gruppen är osäker på om de i huvudtaget kommer att rösta så blir resultatet av undersökningen mycket osäker.

Själv litar jag inte mycket mer på denna opinionsundersökning än jag litar på min egen undersökning av opinionen som jag baserar på noggranna studier av sumpen i botten av min tekopp. Där tyder samlingen av svarta prickar till vänster i koppen på att starka vänstervindar råder, och den lilla klungan av ensamma prickar långt ned nästan i mitten* tyder på att piratpartiet får in en parlamentariker. Hoppfullt nog tycks mina studier sammanfalla med Demoskops så med all säkerhet är just denna undersökning rätt, eftersom dessa båda oberoende undersökningar stödjer varandra.

* Koppens mittlinje utgörs av diametral linjen utgående från koppens öra, där örats position reppressenterar nedåt i det lokala koordinat systemet. Possitioneringen av åsikter basseras sedan på The Political Compass indelning av åsikter.

Helt rätt Federley Q.E.D

16 april 2009 20:22

Som teknolog och vän av vetenskapliga metoder måste jag säga att jag helt stödjer Fredrik Federleys lilla experiment idag.

Klockan 10 på torsdagsföremiddagen twittrade Federley ut ett litet meddelande om att han ville ha en regeringsombildning till hösten och hänvisade till sin blogg. Där hade han skrivit ett längre inlägg om varför regeringen borde ombildas så att de borgliga småpartierna skulle få fler ministerposter. Framför allt arbetsmarknadsministern och justitieministern skulle bytas ut.

Fem timmar senare twittrar Federlay ut att hans inlägg inte skulle tas på allvar utan att det hela varit ett experiment för att bevisa kraften i sociala media och hänvisade igen till sin blogg. Då hade bland annat SVD redan lyckats publicera en artikel i frågan. Jag kan väll anta att journalisterna på SVD blev lite irriterade i alla fall så publicerade de senare en ny artikel där de bland annat ställer sig frågan om man kan lita på Federley.

Jag lyfter på hatten och bockar för detta utsökt genomförda experiment. Federley har på ett mycket klart och enkelt sett bevisat kraften i social media när den används på rätt sätt. Eller som Federley själv skriver:

”Jag har inte ringt en enda mediakälla. Inte sms:at någon. Det har inte gått något pressmeddelande. Ingen spindoktor har jobbat. Inte en pressekreterare är aktiverad. Jag har endast använt mig av sociala medier. Precis så som jag oftast gör men denna gång på ett mer renodlat sätt för bevisa vad som skulle bevisas.”

Och beviset är otvetydigt social media är ett kraftfullt komplement till mer traditionell media Q.E.D

Missförstå inte twittrandet kära mediaforskare

14 april 2009 16:48

Henrik Oscarsson argumenterar i Expressen för att ”Politikernas twittrande är spel för gallerierna” och påpekar bland annat att:

Kortformatet räcker förstås inte till för en seriös diskussion: att resonera, förklara eller underbygga. En mycket stor andel av twittermeddelandena innehåller därför hänvisningar till dokument, nätsidor, filmer på Youtube eller egna längre blogginlägg!. Eftersom publiken själv kan välja vilket partitwitter man vill följa ger man fritt spelrum för samma socialpsykologiska mekanismer som existerar i bloggosfären. Medborgarna följer bara twitter från ledamöter eller partier som man gillar och där budskapen inte utmanar. Därmed slipper man obehaget att konfronteras med alternativa perspektiv eller motargument.

I sak har Henrik Oscarsson helt rätt och ändå har han totalt missat poängen.

Twitter är i första hand inte till för att föra längre och djupare diskussioner, det finns mycket bättre alternativ för sådan kommunikation. Twittrande är för mig ett sätt att kunna berätta för mina vänner och bekanta vad jag håller på med och tipsa om saker som jag tycker är intressant. Med twitter kopplat till min statusrad på Facebook och till ett flöde på min blogg kan den som vill hålla sig uppdaterad om vad jag gör och tänker i realtid, precis som jag kan hålla mig uppdaterad om vad de gör. Just i och med att mina vänner och andra, det vill säga publiken som Henrik Oscarsson skriver själva väljer vilka det vill följa vet jag att när jag skriver ett twitt så når det de personer som är intresserade av att läsa det. Eftersom att annars skulle de ju aldrig följa mina twitts. Direkt når den information jag vill sprida alla de som följer mig på twitter eller har mig som vän på facebook, sammantaget flera hundra. Och det är här twittrandet har ett värde för politiker eftersom det är ett mycket snabbt sätt att föra ut information till stora mängder av intresserade mottagare.

Om man tittar på Obama kampanjens användande av twitter så var det inte i förstahand för att vinna nya supportrar som man twittrade utan för att aktivera och peppa de supportrar man redan vunnit. De Obama supportrar som valde att följa honom kunde på detta sätt snabbt få information om vad som var på gång. De kunde sedan sprida den informationen vidare till sina bekanta för att på så sätt värva nya supportrar. Obamas konstanta uppdaterandet och personliga meddelandena förståss också en psykologisk effekt eftersom de fick supportrar att känna sig mer delaktiga i kampanjen. Det kommer bli mycket spännande att se hur Twitter kan användas när väl valkampanjerna drar igång.

Första testet blir ju nu inför EU-parlamentsvalet, där i alla fall de två kandidater jag stödjer är aktiva twittrare, Åsa Westlund och Ardalan Shekarabi.

För lite andra åsikter om det här med politikers twittrande rekomenderar jag s-buzz.