Media

Wanja, orkanvindar i vattenglas

Jag måste erkänna att jag tycker att hettsjakten på Wanja Lundby-Wedin är närmast osmaklig. Som jag ser det är det här en storm i ett vattenglas. Är den verkligen rimligt att hon ska avgå som LO ordförande för att hon sitter med som en medlem i en styrelse som för 5 år sedan fattade ett beslut som gav en VD en ovanligt hög pension?
Ännu mer märkligt blir det ju när det börjar lukta som om detaljbeslutet om ersättningen till VD var ett ordförandebeslut.
Självklart kan man kritisera det beslut som togs och lika självklart är att man som styrelsemedlem är solidariskt ansvarig inför det tagna beslutet. Att Wanja tyvärr gjort saken ännu svårare för sig själv med sitt något mindre än optimala krishanterande kan man ju så klart också ha åsikter om. Men att kräva hennes avgång som LO ordförande är något magstarkt. Vist hon borde kanske hoppa av som styrelseledamot i AMF:s styrelse men i så fall borde väll ordförande gå först, och hur var det med Urban Bäckström han har ju inte heller förstått något?
I expressen så citeras någon läsare som menar att Wanja borde ha resserverat sig mot beslutet om VD’s pension, men enligt mig så tyder det enbart på brist på förståelse för hur styrelsearbete i allmänhet fungerar och hur ägandet i AMF i synnerhet är strukturerat. Bolaget är hälftenägt av LO och Svenskt Näringsliv. Om LO’s ordförande som representant i AMF styrelse hade reserverat sig mot ett beslut så skulle resten av LO’s representanter i princip tvingats reservera sig också. En styrelse fattar inte ett beslut om den ena av hälftenägarna bestämmer sig för att resservera sig mot beslutet. Eftersom LO inte gillar höga VD löner och ersättningar så borde de ju egentligen reservera sig mot samtliga beslut som leder till en hög ersättning men ett sådant agerande är inte konstruktivt, och i en styrelse som den i AMF skulle ett sådant agerande vara helt omöjligt.

Expressen: 1, 2 SVD: 1, 2, 3 DN: 1

Hur vi löser problemet med skolan

Skolverket har publicerat en undersökning som visar att resultatet i svenska skolan går tillbaka. Även om situationen inte är så fruktansvärd som major Björklund påstår så är det ändå alarmerande. Informationen är dock inte ny. KTH gör varje år en undersökning på vilka mattekunskaper de nyantagna har och trenden har varit att eleverna kan mindre och mindre.

Självfallet försöker olika politiker komma med lite alla möjliga olika lösningar. Björklund har gjort sig känd för att påstå att problemet har att göra med ordning och reda och gärna backat upp detta med påhittade siffror. Själv tror jag att lösningen på problemet är enklare än så.

Jag skulle påstå att största problemet i skolan är att lärarna får för dåligt betalt.

Man brukar säga att man får vad man betalar för. Detta är självklart en sanning med viss modifikation då det även är möjligt att få kvallitet för mindre summor. Men är en jakt på extrapriser är oftast inte bästa sättet att garantera lågvarig kvallitet, trotts det är det ungefär vad Sverige förväntar sig inom skolvärden.

En lärarutbildning är en akademisk utbildning som tar ungefär ett halvt decennium att klara av, ändå är lönen jämfört med andra yrken med lika lång utbildning mycket lägre. År 2007 var till exempel genomsnittliga lönen för gymnasielärare 26 100 att jämföra med 36 600 för civilingenjörer eller 45 700 för jurister. Jämför vi med andra nordiska länder så noterar vi också att Svenska lärare har lägst lön med undantag för Island. Enligt Finlands Svenska Lärarförbund tjänar en finsk gymnasielärare i ungefär 12 % mer än sin svenska kollega. Finland är ju intressant just för att vår kära skolminister gärna jämför med svenska skolan med den finska.

Låga löner för lärare leder till att begåvade studenter väljer att utbilda sig till annat än lärare, inte för att de inte skulle vilja bli lärare utan för att det är för dålig ekonomi i det. Bristen på utbildade lärare gör också att vi har stora mängder med outbildade lärare, vilket ofta leder till sämre utbildning.

På KTH finns ett program kallat civilingenjör-lärare, tanken är att studenterna både skall utbildas till civilingenjörer samtidigt som de får en lärarexamen. Av de jag pratat med som går detta program är det bara en bråkdel som kan tänka sig att jobba inom skolvärlden, förklaringen är alltid att lönen är för dålig.

Skall vi få kvalitet i skolan måste vi också se till att belöna de lärare som gör jobbet. Annars kommer inget att förändras.

Uppdaterat: för övrigt kan jag inte sluta att irritera mig på SVD:s rubriksättning, artikeln om skolverkets rapport heter ”Björklund får rätt av skolverket”. Vilket är en kommentar till debbaten i höstas om Björklunds felaktiga användande av statistik som togs upp av P1:s granskning ”Kris i skolan?”. Men kritiken i den artikeln handlade inte om huruvida Sverige hade backat utan om vi till exempel hade störst problem med ordning, något som björklund påstått. För det är ju här kritiken mot Björklunds skolpolitik kommer in. Alla ser vi att skolan inte mår bra, men i det betyder inte att vi håller med majoren i hans analys om varför det inte går bra.

Låt oss jämföra opinionsundersökningar

Idag har vi tre opinionsundersökningar publicerade i de stora tidningarna. Detta känns som uppgjort för lite amatörmässiga jämförelser. Så det är vad jag gjort ovan. Data från Novus, Sentio och Sifo tillsammans med en enkel medelvärdesbildning. Ett påpekande om medelvärdet är att denna inte på något sätt måste vara mer exakt än de enskilda mätningarna den är inkluderad som en jämförelse.

statistik09_2

Något som är intersant är att Sifo avviker mest från de övriga undersökningarna samt från medelvärdet. Om detta beror på stor skillnad i mätmetod eller om det är en tillfällig skillnad är en intressant fråga. Det gör ju om inte annat nästa Sifo mätning något mer intressant, kommer den fortsatt visa på likande värden eller kommer den närma sig de övriga mätningarna?

Opionsundersökningar är inte så exakta som media gärna gör gällande. Man rapporterar gärna en förändring mellan två mätningar som en förändring av opinionen trotts att skillnaden kan beror på ren slump. Nu ska jag väll inte ha allt för stora krav på vetenskapliga metoder eller någon större förhoppning på någon större förståelse för statistik. Eller klart förståelsen kanske finns men cyniskt så inser media att det blir en bättre story om man är lite mer kreativ i sin tolkning av statistiken.

Sen kan man ju också göra som svenska dagbladets ledarredaktion och helt enkelt ignorera de undersökningar som inte passar in med den världsbild man vill se. Och istället skriva en ledare, där man sjunger regeringens lov och förutspår en gyllene framtid för densamma, baserat på den i sammanhanget mest avvikande av undersökningarna och även den som ger regeringen bäst resultat.
Att denna undersökning är mest avvikande är förståss inget som betyder att just denna måste vara fel, men själv sätter jag nog större tilltro till de två mer samstämmiga undersökningarna. Detta tills jag har skäl att tro annat.

Något som är intressant med svenskans ledare är att man inte i huvud taget berör det faktum att i just Sifos mätning så kommer sverigedemokraterna in i riksdagen. Detta betyder att för att en borglig regering skall kunna regera utan stöd av just sverigedemokraterna måst dessa öka sitt stöd med ungefär 6 % enheter vilket intressant nog är ungefär vad som krävs för att behålla makten även i de andra undersökningarna (om vi antar att man tar röster från oppositionen).

Eftersom att siffror är så skojiga valde jag att göra en liten trendtabell över opinionsläget baserad på data från Novus Opinion. Att jag valde Novus beror enbart på att TV4 publicerat deras data lättillgängligt.

statistik09

En sak som syns ganska tydligt är det dramatiska tapp i stöd som de borgliga småpartierna lidit. Efter valet förlorade småpartierna sammantaget runt 6-7% enheter, och stödet för dem sammantaget har därefter varit ganska stabilt. Inom denna grupp har det självklart varierat lite varefter partierna kannibaliserat på varandra. Som jämförelse har vänsterpartiet och miljöpartiet sammantaget ökat sakta men säkert.

Likt den profet jag är förutspår jag nu att skall alliansen ha någon som helst chans att vinna valet 2010 behöver man få upp stödet för småpartierna. Att moderaterna ensamma skall kunna vända det här underläget ser jag som osannolikt.

Som socialdemokrat ser jag det däremot som mycket positivt att det samlade stödet för vänsterpartiet och miljöpartiet närmar sig stödet för de borgliga småpartierna.

SVT chef upptäcker nyhetsmedia vinklar historier

Välkommen till verkligheten Annie Wegelius. Man skulle kunna tro att någon som arbetar med media skulle vara medveten om nyhetsmedians vinklande av historier. Att opartiskt granska är knappast något som nyhetsmedia idag har som någon större prioritet, snarare vill man hitta en story. Och en story är alltid en berättelse.

I det mediala narrativet krävs enkla arketyper, en god en ond, vinnare eller förlorare, förtryckta och förtryckare, starka och svaga, mer komplicerade förhållanden gör sig inte så bra i tabloidformat. Och självklart ju högre upp någon är desto roligare är det att se den falla.

Låt oss leka med siffror

Enlig Skop så anser 55% av de att regeringen gör ett bra eller mycket bra jobb. Detta är uppenbarligen det bästa resultatet sen 2003 (då Socialdemokraterna satt vid makten). Efter en liten snabb sökning på nätet hittar jag en artikel i Di från 2004 då enbart 52% tyckte att den Socialdemokratiska regeringen gjorde ett bra eller mycket bra jobb, vad som gör denna intressant som jämförelse är hur stor del som ansåg att en borglig regering skulle varit bättre. Enbart 27% ansåg då att en borglig regering skulle varit bättre än en Socialdemokratisk, det kan ju jämföras med dagens undersökning där 34% anser att en socialdemokratisk regering skulle göra ett bättre jobb.

Så vad lär vi oss av den här sifferexercisen? Tja enbart att även när Borgarna når sitt popularitetsmaximum så är det ändå fler som vill byta regergin än när sossarna senast hade sitt popularitetsmaximum.

DN, SVD