Val 2010

Sverige förlorade valet

Valet är avgjort, rösterna är räknade och väljarna har lämnat sin dom. Resultatet är allt annat än upplyftande för oss som älskar Sverige.

Av de två blocken som gick till val finns ingen egentlig vinnare. De rödgröna klarar inte av att ta över regeringsmakten, vilket är ett klart misslyckande. Samtidigt förlorar alliansen den majoritet man haft i riksdagen vilket också måste ses som ett misslyckande.

Båda blocken har sina klara vinnare. Inom alliansen gör Moderaterna sitt bästa val sedan rösträttsreformen och vinner tio mandat i riksdagen. Bland de rödgröna gör Miljöpartiet sitt bästa val någonsin, erövrar sex mandat och har gått från att vara riksdagens minsta parti till att bli riksdagens tredje största parti. Men smolken i bådas bägaren är att man misslyckats att få majoritet för den politik man tillsammans med sina respektive samarbetspartner gått till val på.

Att valets stora förlorare är mitt eget parti Socialdemokraterna är givet. Vi gör vårt sämsta val sedan första världskriget, ett enormt misslyckande men vi är inte ensamma med att göra ett dåligt resultat.

Bland alliansen är den stora förloraren centerpartiet som förlorar vart fjärde riksdagsmandat, och går från att vara riksdagens tredje största parti, till att vara femte störst. Även detta ett misslyckande. Även kristdemokraterna får räknas till förlorarna då man tappar vart femte mandat och än värre åter intar positionen som riksdagens minsta parti. En plats man visserligen delar med vänsterpartiet.

Men till syvende och sist är valets största förlorare Sverige. Vi har nu likt så många andra länder fått in ett rasistiskt parti i vårt parlament. Och vad värre är, detta parti har lagt sig som en kil mellan blocken och skapar därmed en instabil bas för regeringsbyggande.

Samtidigt får man se detta för vad det är, en klar signal om att nuvarande politik och nuvarande blockuppdelning inte faller väljarna i smaken. För på den punkten är väljarna glasklara. Alliansen fick inte egen majoritet och inte heller de rödgröna. Och detta bör politikerna ta fasta på när de skall förhandla fram den regering som skall ta över taburetterna och besitta dem denna kommande mandatperiod.

Läs även Johan Westerholm och Peter Högbergs tankar om valresultatet. Och så några avslutande ord av Olof Palme:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=hkD589hlGow&w=400]

Intressant?

Utflykt bland bloggare till bommers

Ligger i sängen på Bommersvik, och försöker bli så trött att jag kan somna. Har kommit hit med netroots s-bloggäng för att under helgen ha utbildning, diskussioner och ett litet avstamp inför valrörelsen. Jag måste säga att jag gillar det faktum att socialdemokraterna, som annars gärna ses som grå och konservativa, har en så modern inställning till sociala medier att man tar sig tid och kraft för att samla ihop så här många bloggare från så olika ställen i Sverige. Det bådar gott inför valrörelsen. Nåja dags att sova. God natt.

Övriga bloggare på bommers är:
Marika Lindgren Åsbrink Storstad
Rosemari Södergren Kulturbloggen
Ulrika Falk Ulrika Falk
Hannah Bergstedt Det perfekta livet
Peter Andersson Med rätt att tycka
Björn Fridén Alliansfritt Sverige
Johan Westerholm Mitt i steget
Johan Ulvenlöv s-buzz
Alexandra Einerstam HBT-Sossen
Fredrik Pettersson fredrikpettersson.nu
Claes Krantz claeskrantz.se
Peter Johansson Röda berget
Victor Svedberg Victor Svedberg
Peter Högberg Högbergs tankar

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,

Apropå Thatcher, Ankersjö och Federley

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=okHGCz6xxiw&feature=player_embedded#]

Noterar att de båda centerpartisterna Fredrik Federley och Per Ankersjö har lagt upp klippet ovan på Marget Thatcher på sina respektive bloggar. I klippet bemöter Thatcher kritiken att klyftorna i det brittiska samhället har ökat under hennes regeringsperiod; med att samtliga grupper i det brittiska samhället fått det bättre och att oppositionen hellre vill att de fattiga var mer fattiga förutsatt att de rika var mindre rika. Herrarna Federley och Ankersjö tycks anse att även socialdemokraterna har samma inställning, och att detta beror på någon sorts avundsjuka. Här vill jag dock bara påpeka att till skillnad från England under Thatcher styre så kan inte Sverige under Reinfeldt styre påstå att alla grupper i samhället fått det bättre. För faktum är att den fattigaste femtedelen inte bara fått det relativt sämre, de har även fått det absolut sämre.

Som bilden ovan visar så har idag de två lägsta inkomstgrupperna mindre i plånboken idag än vad de hade innan den borgerliga alliansen tog makten. Det här är den nakna och rätt sorgliga sanningen i Sverige; att vi socialdemokrater är emot detta har inte ett skit att göra med avundsjuka.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , och

Om RUT och röran runt

De senaste dagarnas debatt har handlat väldigt mycket om avdraget för hushållsnära tjänster, det så kallade RUT avdraget. Efter en viss medial förvirring är det numer klart att de rödgröna ämnar ta avskaffa bidraget, borgarna vill fortsatt behålla det och med diverse statistiskt trixande har borgarna därför försökt förklara hur oerhört många jobb detta avdrag gett.

Diverse debattörer på min egen planhalva har med enligt mig bristfällig argumentation försökt få hela hushållsnära tjänstesektorn till att på något sätt vara moraliskt tvivelaktig. Jag är fortfarande inte säker på om jag förstått den argumentationen. Centralt för argumentationen tycks vara den retoriska frågan vem som skall städa städarens hem, men från mitt perspektiv känns den ungefär lika logisk som vem skall måla målarens hem, eller vem skal fixa it-konsultens it-system. Det är trotts allt alltid mer ekonomiskt fördelaktigt att göra något själv om man har expertisen än att hyra in någon annan att göra det.

Från både höger och vänsterflanken har också kritik framförts mot att vissa socialdemokratiska politiker använt RUT avdraget. På något sätt skall detta också vara moraliskt förkastligt då samma politiker även arbetar för ett avskaffande av avdraget. Själv kan jag inte förstå denna argumentation heller. Den känns ungefär lika stollig som att hävda att centerpartister inte skulle få använda Öresundsbron, med motiveringen att centerpartiet var så hårt emot bron att de till och med orsakade något av en regeringskris när partiledaren avgick som minister ur den borgerliga regeringen ledd av Carl Bildt.

Med anledning av allt detta ståhej så bestämde jag mig helt enkelt för att förklara mitt eget ställningstagande vad gäller RUT. Jag är något skeptisk till skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Inte för att det är något som helst fel med hushållsnära arbete i sig, jag har aldrig riktigt fattat diskussionen om pigarbeten och liknande. Ett jobb, är ett jobb, är ett jobb, om du spenderar två timmar med att städa min lägenhet och jag spenderar lika mycket tid på att bygga tvättmaskinen du senare köper så är det ett så gott utbyte som något. Nej min skepsis handlar mer om att jag vänder mig emot att bygga upp en näring vars existens är helt beroende av skattesubventioner.

Huvudskälet till varför sektorn hushållsnära tjänster behövs subventioneras är nämligen för att den inte klarar sig utan subventioner. Branschen är inte inte tillräckligt konkurrenskraftig utan statligt stöd. Men att en bransch inte kan stå på egna ben är ett ytterst tveksamt argument till varför den skall få statligt stöd. Faktum är att det snarare är ett argument för att staten inte bör stödja branschen. Vilken bransch som helst skulle kunna få ökad sysselsättning om den blev subventionerad. Att då välja att stödja en bransch som inte fungerar är därmed inte logiskt, branschen fungerar inte för att den inte är tillräckligt produktiv, varje krona ger helt enkelt inte tillräckligt många städtimmar, skall staten gå in och öka sysselsättningen vore det då mer logiskt att subventionera en bransch som faktiskt är produktiv. På så sätt så får man ut mer för varje skattekrona i subventioner. Då har man också fördelen att branschen inte står och faller med bidraget utan bidraget kan ges som ett tillfälligt konjunkturstöd, för att sedan dras tillbaka när konjunkturen vänder uppåt. Det är detta som skiljer ROT avdraget från RUT, och inte som vissa förvirrade själar vill göra gällande att ROT avdraget går till en normalt sett manlig bransch. ROT är ett tillfälligt stöd till en näring som i normala fall fungerar alldeles utmärkt. RUT är ett permanent bidrag till en näring som alltså inte fungerar utan detta stöd.

Därmed har vi egentligen avklarat det arbetsmarknadspolitiska motivet till att just subventionera hushållsnära tjänster. Men det finns dock andra skäl till varför man ändå skulle kunna stödja en bransch som inte är livskraftig. Dessa skäl bygger på att branschen i sig har ett mervärde för oss medborgare, det vill säga det finns någon sorts samhällsekonomisk nytta som går utöver nyttan för den enskilda brukaren. Exempelvis motiverades sänkningen av bokmomsen med samhällsnyttan av ökat literärt läsande samt att större andel av befolkningen skulle få råd med böcker. I försök att motivera RUT avdraget brukar man därför prata om att den ger vanliga mänskor en möjlighet att få livspusslet att gå ihop, avdraget skulle därmed göra att fler än de som redan innan avdraget hade råd med hushållsnära tjänster skulle få råd med det nu. För att försöka stödja denna tes hävdar bland annat Almega (tjänsteföretagens branschorganisation) att bidraget till stora delar används av låg och medel inkomsttagare. Men hur stämmer detta med statistiken?

Statistiken ovan är hämtad från SCB och visar på användandet av RUT avdraget uppdelad på inkomstgrupper. De blå staplarna visar hur stor andel av det totala avdraget som varje inkomstgrupp använder. De röda staplarna visar hur stor andel av alla inom en given inkomstgrupp som faktiskt använder skatteavdraget. Till sist visar den gula stapeln hur stor andel av befolkningen som återfinns inom varje inkomstgrupp.

Som synes utgör de lägre inkomstgrupperna en större andel av befolkningen, vilket kanske inte är allt för förvånansvärt när man tänker på att grupperna bara är en regelbunden uppdelning av inkomst (Inkomstspannet i varje grupp är 40 000 kr upp till 400 000 kr varvid spannet blir 100 000 kr). I motsatts till detta så utnyttjar de högre inkomstgrupperna bidraget flitigare och dessutom till större del, räknat i kronor och ören, än de lägre inkomstgrupperna.

För att tydliggöra detta har grafen två färgade fält. Det gula fältet visar den del av inkomstgrupperna som tillsammans utgör mer än 50 % av befolkningen ( i detta fall utgör de 50,75 % av befolkningen). På motsvarande sätt visar det blå området vilka grupper som tillsammans använder mer än 50% av det totala avdraget (i detta fall använder dessa grupper cirka 58 % av det totala avdraget), denna grupp utgör tillsammans ungefär 10% av befolkningen och kvalar därmed in i den högsta inkomstdecilen, och räknas därmed till gruppen höginkomsttagare (så gör för övrigt även de två högsta inkomstgrupperna utanför det blå fältet då dessa ingår i den näst högsta inkomstdecilen).

Det är ganska tydligt att de är den lilla andel befolkning i de högre inkomstgrupperna som utnyttjar och drar fördel av avdraget för hushållsnära tjänster. Andelen i de lägre inkomstgrupperna som utnyttjar bidraget är inte bara lägre, utan även storleken på utnyttjandet är lägre, till den nivå att för de lägsta grupperna är det närmast försumbart.

Baserad på statistiken har jag väldigt svårt att se några direkt samhällsekonomiska skäl till att motivera avdraget. Den grupp som till största del drar nytta av avdraget är samma grupp som har råd med tjänsterna utan avdrag, men som ändå inte anser att tjänsterna är värda sitt pris om de inte subventioneras. Men som sagt att en bransch inte är konkurrenskraftig är knappast ett skäl till att subventionera den. Det finns trotts allt massa branscher som inte varit eller är konkurrenskraftiga, till exempel svensk varvsindustri eller svensk tekoindustri. Av väldigt goda skäl valde vi att sluta subventionera dessa industrier. Jag kan inte riktigt förstå varför vi skall börja subventionera en ny.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , och

Lagrådets betyg på Björklunds skollag IG, ytterligar hafs och slaffs

Idag sågar lagrådet, skolminister Jan Björklund och alliansens förslag till ny skollag. I byråkratiska ordalag ifrågasätter lagrådet huruvida lagen i huvud taget är färdig nog att lämnas över till lagrådet:

Lagrådet får närmast intrycket av att många av de noterade bristerna, som här enbart beskrivits med ett fåtal exempel, beror på att en tillräckligt noggrann genomgång inte har gjorts innan förslaget lämnades över till Lagrådet.

Johan Westerhom brukar ofta på det han kalla sånt här för regeringens hafs och slafs. En rätt bra benämning på den närmast notoriska vana som denna regering har; att lägga fram ofärdiga, obearbetade eller bristfälligt utredda förslag. För det här är inte första gången som regeringen får kritik baserad på att ett förslag inte är färdigarbetat, det är inte heller andra gången.

Faktum är att det är tredje gången bara denna vecka som regeringen får kritik baserad på att man inte klarat av att utreda eller bereda sina förslag innan man lägger fram dem. Dels så kritiserar fackförbundet ST regeringen i en artikel på DN debatt, för att de felbedömt de utförsäkrades vårdbehov. Det visar sig nämligen, hör och häpna, att de som varit sjukskrivna i över ett år faktiskt oftast även är sjuka. Något som regeringen inte räknat med.

Från ett helt annat håll nämligen värnpliktsrådet så kommer kritik mot regeringen hanterar förändringen av försvaret. Kritiken går ut på att regeringen tycks missat att Sverige har en en lag om anställningsskydd, LAS. Vilken omöjliggör den plan för kontraktsanställda soldater som skall ersätta värnplikten efter 2010. Detta medför att LAS måste anpassas med avseende på försvaret; en sådan lag kan tidigast vara på plats 2012. Sverige kommer alltså inte ha ett fungerande system för personalförsörjning under minst två år. Hur en regering, där vissa partier vill hävda att LAS är roten till allt ont, kan missa att lagen existerar och orsaka problem är faktiskt bortom min förmåga att förstå. Proppositionen om försvarets personalförsörjningen är redan försenad till april, vilket betyder att den kommer pressenteras enbart några månader innan värnplikten avskaffas, det i sig ett misslyckande eftersom försvaret då kommer ha mycket kort tid på sig att anpassa sig till de nya reglerna. Försvarsmaken behöver knappast fler problem orsakade av bristande förarbete från regeringens sida.

Lägg nu till dessa två lagrådets sågning av förslag till ny skollag. Noteras bör att kritiken inte bygger på att regeringen så att säga har fel åsikt. Utan baseras på att regeringen på ett oskickligt sätt försöker genomföra sina idéer (sen om dessa idéer är bra eller dåliga är en annan fråga).

Det är en sak att jag som socialdemokrat tycker att alliansregeringen allt som oftast styr skutan Sverige åt fel håll. Men även när alliansen väljer en annan kurs än den jag skulle välja så ursäktar detta inte att de glömmer kolla upp väderutsikterna och lämnar sjökort och plotter hemma för att istället navigerar efter ett utdrag ur telefonkatalogen.

Det är inte för mycket begärt att Sveriges regering, även när det sitter en moderat statsminister vid rodret, skall klara av att ordentligt utreda och arbeta igenom sina förslag innan de blir lag.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , ,