Om RUT och röran runt

De senaste dagarnas debatt har handlat väldigt mycket om avdraget för hushållsnära tjänster, det så kallade RUT avdraget. Efter en viss medial förvirring är det numer klart att de rödgröna ämnar ta avskaffa bidraget, borgarna vill fortsatt behålla det och med diverse statistiskt trixande har borgarna därför försökt förklara hur oerhört många jobb detta avdrag gett.

Diverse debattörer på min egen planhalva har med enligt mig bristfällig argumentation försökt få hela hushållsnära tjänstesektorn till att på något sätt vara moraliskt tvivelaktig. Jag är fortfarande inte säker på om jag förstått den argumentationen. Centralt för argumentationen tycks vara den retoriska frågan vem som skall städa städarens hem, men från mitt perspektiv känns den ungefär lika logisk som vem skall måla målarens hem, eller vem skal fixa it-konsultens it-system. Det är trotts allt alltid mer ekonomiskt fördelaktigt att göra något själv om man har expertisen än att hyra in någon annan att göra det.

Från både höger och vänsterflanken har också kritik framförts mot att vissa socialdemokratiska politiker använt RUT avdraget. På något sätt skall detta också vara moraliskt förkastligt då samma politiker även arbetar för ett avskaffande av avdraget. Själv kan jag inte förstå denna argumentation heller. Den känns ungefär lika stollig som att hävda att centerpartister inte skulle få använda Öresundsbron, med motiveringen att centerpartiet var så hårt emot bron att de till och med orsakade något av en regeringskris när partiledaren avgick som minister ur den borgerliga regeringen ledd av Carl Bildt.

Med anledning av allt detta ståhej så bestämde jag mig helt enkelt för att förklara mitt eget ställningstagande vad gäller RUT. Jag är något skeptisk till skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Inte för att det är något som helst fel med hushållsnära arbete i sig, jag har aldrig riktigt fattat diskussionen om pigarbeten och liknande. Ett jobb, är ett jobb, är ett jobb, om du spenderar två timmar med att städa min lägenhet och jag spenderar lika mycket tid på att bygga tvättmaskinen du senare köper så är det ett så gott utbyte som något. Nej min skepsis handlar mer om att jag vänder mig emot att bygga upp en näring vars existens är helt beroende av skattesubventioner.

Huvudskälet till varför sektorn hushållsnära tjänster behövs subventioneras är nämligen för att den inte klarar sig utan subventioner. Branschen är inte inte tillräckligt konkurrenskraftig utan statligt stöd. Men att en bransch inte kan stå på egna ben är ett ytterst tveksamt argument till varför den skall få statligt stöd. Faktum är att det snarare är ett argument för att staten inte bör stödja branschen. Vilken bransch som helst skulle kunna få ökad sysselsättning om den blev subventionerad. Att då välja att stödja en bransch som inte fungerar är därmed inte logiskt, branschen fungerar inte för att den inte är tillräckligt produktiv, varje krona ger helt enkelt inte tillräckligt många städtimmar, skall staten gå in och öka sysselsättningen vore det då mer logiskt att subventionera en bransch som faktiskt är produktiv. På så sätt så får man ut mer för varje skattekrona i subventioner. Då har man också fördelen att branschen inte står och faller med bidraget utan bidraget kan ges som ett tillfälligt konjunkturstöd, för att sedan dras tillbaka när konjunkturen vänder uppåt. Det är detta som skiljer ROT avdraget från RUT, och inte som vissa förvirrade själar vill göra gällande att ROT avdraget går till en normalt sett manlig bransch. ROT är ett tillfälligt stöd till en näring som i normala fall fungerar alldeles utmärkt. RUT är ett permanent bidrag till en näring som alltså inte fungerar utan detta stöd.

Därmed har vi egentligen avklarat det arbetsmarknadspolitiska motivet till att just subventionera hushållsnära tjänster. Men det finns dock andra skäl till varför man ändå skulle kunna stödja en bransch som inte är livskraftig. Dessa skäl bygger på att branschen i sig har ett mervärde för oss medborgare, det vill säga det finns någon sorts samhällsekonomisk nytta som går utöver nyttan för den enskilda brukaren. Exempelvis motiverades sänkningen av bokmomsen med samhällsnyttan av ökat literärt läsande samt att större andel av befolkningen skulle få råd med böcker. I försök att motivera RUT avdraget brukar man därför prata om att den ger vanliga mänskor en möjlighet att få livspusslet att gå ihop, avdraget skulle därmed göra att fler än de som redan innan avdraget hade råd med hushållsnära tjänster skulle få råd med det nu. För att försöka stödja denna tes hävdar bland annat Almega (tjänsteföretagens branschorganisation) att bidraget till stora delar används av låg och medel inkomsttagare. Men hur stämmer detta med statistiken?

Statistiken ovan är hämtad från SCB och visar på användandet av RUT avdraget uppdelad på inkomstgrupper. De blå staplarna visar hur stor andel av det totala avdraget som varje inkomstgrupp använder. De röda staplarna visar hur stor andel av alla inom en given inkomstgrupp som faktiskt använder skatteavdraget. Till sist visar den gula stapeln hur stor andel av befolkningen som återfinns inom varje inkomstgrupp.

Som synes utgör de lägre inkomstgrupperna en större andel av befolkningen, vilket kanske inte är allt för förvånansvärt när man tänker på att grupperna bara är en regelbunden uppdelning av inkomst (Inkomstspannet i varje grupp är 40 000 kr upp till 400 000 kr varvid spannet blir 100 000 kr). I motsatts till detta så utnyttjar de högre inkomstgrupperna bidraget flitigare och dessutom till större del, räknat i kronor och ören, än de lägre inkomstgrupperna.

För att tydliggöra detta har grafen två färgade fält. Det gula fältet visar den del av inkomstgrupperna som tillsammans utgör mer än 50 % av befolkningen ( i detta fall utgör de 50,75 % av befolkningen). På motsvarande sätt visar det blå området vilka grupper som tillsammans använder mer än 50% av det totala avdraget (i detta fall använder dessa grupper cirka 58 % av det totala avdraget), denna grupp utgör tillsammans ungefär 10% av befolkningen och kvalar därmed in i den högsta inkomstdecilen, och räknas därmed till gruppen höginkomsttagare (så gör för övrigt även de två högsta inkomstgrupperna utanför det blå fältet då dessa ingår i den näst högsta inkomstdecilen).

Det är ganska tydligt att de är den lilla andel befolkning i de högre inkomstgrupperna som utnyttjar och drar fördel av avdraget för hushållsnära tjänster. Andelen i de lägre inkomstgrupperna som utnyttjar bidraget är inte bara lägre, utan även storleken på utnyttjandet är lägre, till den nivå att för de lägsta grupperna är det närmast försumbart.

Baserad på statistiken har jag väldigt svårt att se några direkt samhällsekonomiska skäl till att motivera avdraget. Den grupp som till största del drar nytta av avdraget är samma grupp som har råd med tjänsterna utan avdrag, men som ändå inte anser att tjänsterna är värda sitt pris om de inte subventioneras. Men som sagt att en bransch inte är konkurrenskraftig är knappast ett skäl till att subventionera den. Det finns trotts allt massa branscher som inte varit eller är konkurrenskraftiga, till exempel svensk varvsindustri eller svensk tekoindustri. Av väldigt goda skäl valde vi att sluta subventionera dessa industrier. Jag kan inte riktigt förstå varför vi skall börja subventionera en ny.

Kolla bloggar via NetRoots och Politometern
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , och

Post Navigation