Försvar som inte försvarar eller varför vi är fast på St Helena

Jag håller sällan med Jan Björklund, faktum är att jag nästan aldrig håller med Jan Björklund. Detta beror på att hans profilfråga är utbildning och där är hans åsikter ofta långt ifrån mina. Men idag uttalar sig den gamle majoren i försvars frågor och där är min respekt för hans kunnande något större än i min respekt för hans kunnande i skolfrågor. Jag måste helt enkelt säga att idag är en sån där dag som motiverar varför jag inte säger att jag aldrig håller med Jan Björklund.

För ja, Sverige behöver kunna ställa upp med förband i brigads storlek. Vi bör ha kvar ett luftvärn. Och med tanke på Gottlands strategiska läge och vikt (i princip den som kontrollerar Gottland kontrollerar östersjön), bör vi ha någon sorts försvar där. Egentligen borde allt ovan vara relativt självklart men eftersom målet med i försvarsbesluten under senare år bara varit att spara pengar är det klart att försvaret inte idag är mycket till försvar.

Senaste tidens försvarsbeslut har nämligen varit utformade ungefär så här:

  • Först bestäms vad försvaret skall kosta (vilket alltid varit mindre än försvaret kostade förut).
  • Därefter beslutas vad försvaret skall kunna göra.
  • Till sist ges ÖB i uppdrag att försöka skaffa fram så mycket försvar som går för de pengar han fått med den inriktning man beslutat.

Denna beslutsväg är för varje normaltänkande människa uppenbarligen fel och låt mig exemplifiera med hur motsvarande metod skulle se ut om uppgiften var att beställa en resa:

  • Först bestämma vad sommarsemestern skall kosta (vilket förståss är mindre än den kostade förra året).
  • Därefter bestämma ett resemål utan att egentligen fundera över kostnaden.
  • Till sist försöker vi leta efter en resa som passar in med kriterierna ovan.

Eftersom vi varit snåla vad gäller resekostnad så blir resultatet en flygstol med ett utan återresa till St Helena (vi ville ju till en ö i Atlanten). Inte undra på att det är vad vi fått, ett försvar som inte kan försvara.

En mer logisk modell vore att:

  • Först bestämma vad vi vill att försvaret skall kunna göra, vilka krav och förväntningar har vi på försvarsmakten.
  • Därefter låter man försvaret ta fram olika förslag som med olika ekonomisak scenarion och till olika grad når de mål man har.
  • Till sist när detta är gjort väljer man ett förslag och budgeterar efter vad försvaret tror att det kostar.

Eller för att använda resemetaforen igen:

  • Först bestämmer man vart man vill i världen.
  • Sedan kollar man upp olika prisalternativ.
  • Och till sist väljer man ett alternativ som verkar bra ur kvalitets och kostnadssynpunkt.

I alla fall är det den senare metoden jag själv använder mig av.Tyvärr så är det tomhylsan som styr, och risken är stor att Folkpartiet mest fiskar röster så vi är fast på St Helena. Och nu vill socialdemokraterna ha blocköverskridande samtal om försvaret, känns logiskt försvarspolitik bör hålla även efter regeringsbytet 2010…

DN, SVD

Post Navigation