Viktor Tullgren

Den frånvarande ledaren

10 januari 2010 22:57

En ledare i DN skriven av Peter Wolodarski har gett upphov till längre inlägg hos några av mina favoritbloggare, nämligen Peter Andersson, Johan Westerholm och Claes Krantz. Samtliga dessa tre bloggare och den gode Wolodarski ifrågasätter Fredrik Reinfeldts agerande och ledarskap med avseende på hur frågor så som sjukförsäkringsdebatten och andra kontroversiella frågor skötts. Och även om jag delvis håller med så tror jag egentligen inte att det hela handlar om bristande ledarskap så mycket som en politisk strategi som inte tycks fungera helt ut.

Fredrik Reinfeldts mål har redan från början varit att inte bara bli vald till statsminister utan att också bli omvald. Har man som mål att förändra Sverige i en mer borgerlig inriktning så räcker det inte med att göra politiska mellanspel någon gång med ett decenniums mellanrum, man måste lyckas behålla makten under ett längre tag. Att Fredrik Reinfeldt håller sig undan kontroversiella frågor är i min mening en medveten strategi för att nå detta mål.

Jag skulle nämligen vilja påstå att ett starkt skälen till varför Fredrik Reinfeldt har ett så stort personligt förtroende som han ändå har är för att han undviker att associera sig med kontroversiella frågor. Det är annars svårt att förklara varför svenska folkets förtroende för han som person är så pass mycket större än svenska folkets förtroende för den regering han leder. Att själv ta äran när det går bra, men låta andra ta smällen när det går dåligt är förstås en smart strategi om önskar bli associerad med framgång.

Om vi nu antar att detta resonemanget är sant, så kan vi även anta att Reinfeldts agerande är styrt av detta. Det är ingen tvekan om att Reinfeldt medvetet håller sig undan kontroversiella frågor. Hans agerande är för mycket ett mönster för att vi skulle kunna anta att det hela bara skulle vara en slump. Vi kan därför anta att motivet till att Reinfeldt hållit sig undan kontroversiella frågor är för att bygga ett förtroendekapital. Tanken har nog varit att ett stort förtroende för Reinfeldt som person skall smitta av sig på valresultatet. Och till viss del så tycks detta faktiskt vara sant.

Även om alliansen som helhet backat i opinionsmätningarna sedan valet 2006 så har moderaterna som parti stått relativt stilla. Nu finns det självklart andra förklaringar än partiledarens personliga förtroende som är orsak till att moderaterna inte tappat väljare. Exempelvis så är säkerligen det faktum att det är moderaterna som dominerar regeringen och att det är moderaternas politik som till största delen genomförs i ännu högre grad något som stärker moderaterna, men samtidigt också försvagar de andra borgerliga partierna.

Det är med andra ord mycket möjligt att Fredrik Reinfeldts strategi att hålla sig borta från svåra och kontroversiella frågor inte nått hela vägen fram. Men tanken kan från början ha varit god.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Hur man valde Dogen av Venedig

10 januari 2010 18:35

Bilden ovan föreställer Leonardo Loredan doge av venedig från 1501 fram till sin död 1521. Nu kanske man kan undra varför denna sedan länge död man pryder ett blogginlägg på en blogg som till största delen handlar om politik. Nå svaret är att Alliansfritt Sverige, den eminenta sidan dedikerad till att göra Sverige alliansfritt, har beslutat sig för att lotta ut böcker. Böcker är trevligt och för att vara med i lotteriet så måste jag länka till dem, därför gör jag det.

Såå varför denna doge? Jo lottningsmetoden Alliansfritt Sverige använder får mig nämligen att tänka på hur det gamla Venedig gick till väga för att välja en ny Doge. Metoden för den som inte spenderar ohälsosamt mycket tid vid wikipedia eller nedgrävs i historisk litteratur gick till ungefär på följande sätt.

Utifrån de som hade rätt att välja Doge lottades 30 personer fram. Dessa lottades därefter ner till 9. Dessa 9 valde sedan 40 personer vilka i sin tur lottades ner till 12 personer som valde 25 perssoner. Dessa 25 lottades ner till 9 som valde 45 personer. Dessa 45 lottades ner till 11, som valde 41 som i sin tur valde Dogen. Enkelt eller hur?

Denna procedur introducerad 1268 av Ruggero Zorzi, användes fram tills den Venetianska republikens fall 1797, det vill säga något över ett halvt millennium. Uppenbarligen ersatte den val process en tidigare enklare modell där man först valde 4 personer som i sin tur valde 41 som därefter valde Dogen. Nu kan man ju självklart ställa sig frågan varför man skall tillämpa ett sånt här komplicerat valsystem men uppenbarligen måste det ha funnits någon poäng eftersom det användes så länge. Faktum är att det finns en vetenskaplig artikel som just utreder fördelarna med systemet, vilket i sig visar att det alltid finns någon som inte kan låta bli att försöka besvara frågan varför.

Om du tyckte detta var intressant läs även andra bloggare som skriver om och .

Om hönsfjädrar, ankor och så kallade ”ledande socialdemokrater”

8 januari 2010 21:28

Så Metro påstår sig ha ”avslöjat” en ”hemlig plan” bland ”ledande socialdemokrater” som går ut på att lansera Margoth Wallström som statsminister kandidat, istället för Mona Sahlin som dock skall fortsätta vara partiledare. Diverse borgerliga bloggare har självfallet slängt sig över det här likt svultna hyenor över ett kadaver.

Vilka dessa ”ledande socialdemokrater” är säger inte Metro, de enda som nämns är Claes Bloch och och Dennis Bäckman. Att kalla någon av dessa för ledande socialdemokrater är något av en överdrift. Däremot är båda dessa herrar kända som Sahlin kritiker.

Claes Bloch före detta ordförande för LO Skåne förklarade innan valet av Sahlin som partiledare att ”Jag kan aldrig stödja henne”. Dennis Bäckman, ordförande för pappers avdelning 86 och uppenbarligen riksdagskandidat, är antagligen enbart känd för att han startade en namninsamling mot Sahlin.

Att som att expressen påstå att sprickan inom socialdemokraterna växer till på grund av det här ”avslöjandet” är definitionen av att göra en höna av en fjäder. Att två tidigare kritiker av Sahlin, som tidigare gjort allt de kan för att underminera henne fortsätter att kritisera Sahlin och fortsatt gör vad de kan för att underminera henne är inte en nyhet. Att Metro väljer att göra det hela till en helsidesnyhet utan att citera en enda källa som inte tidigare gjort sig känd för att i media kritisera Sahlin känns inte särskilt seriöst.

Jag är egentligen närmast imponerad. Av partiets mer än hundra tusen medlemmar har man inte lyckats hitta någon medlem som vill uttala sitt stöd för den här ”hemliga planen” förutom två  som redan gjort sig känd för just sin Sahlin kritik. Om det nu stämmer att Sahlin har ett så dåligt förtroende inom partiet, och att det nu finns flera ledande socialdemokrater som står bakom den har planen så borde det väll gå att gräva fram något nytt namn? Jag menar trotts allt har ju media till och med lyckats gräva fram en gammal ledande socialdemokrat som vill köpa SAAB!

Nå mitt eget förtroende för Mona Sahlin är i alla fall orubbat. Mitt förtroende för de här så kallade ledande socialdemokraterna är däremot totalt obefintligt, så även mitt förtroende för Metros chefredaktör.

Läs även Jan Andersson, Tingeling, HBT-Sossen, Monica Green, Peter Andersson, Claes Knatz, Johan Sjölander och S-buzz samt andra bloggares åsikter om , , och .

Om retoriska falasier eller varför borgare röker Reinfeldt

7 januari 2010 05:49

Så utifrån Aftonbladets årliga popularitets undersökning, där 1000 personer får att sätta betyg på regeringen, noterar Dick Erixon att alliansregeringens snittbetyg är högre än den förra socialdemokratiska regeringen under Göran Persson.

Förutom att diverse borgerliga bloggare uppmärksammat detta så har även regeringens eget statligt subventionerade propagandaorgan SvD och dess ledarredaktion. Nu kan man ju så som våran egen Johan Sjölander frågar sig hur man ska tolka att regeringen är mer populär än den förra socialdemokratiska regeringen, men ändå har de rödgröna haft övertag i opinionsmätningarna sedan några månader efter valet.

Den liberala bloggaren Åsa Carlsson ser detta istället som ett bevis för att vi nu har en kompetent regering. Logiken är alltså att vi har en regering som fler än tidigare har förtroende för, alltså har vi en kompetent regering. Argumentation kallas inom retoriken för argumentum ad populum, en retorisk fallasi, där man försöker hävda att något gäller därför att flera påstår eller tror på det. Fallasin är väldigt vanlig i reklam och ett klassiskt exempel är Camels reklam med sloganen ”more doctors smoke Camels than any other cigarette”.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=gCMzjJjuxQI]

Själv drar jag mig till minnes att det här är inte första gången som den samlade borgerligheten blir lite till sig i trasorna av någon popularitets undersökning och gärna vill göra en stor sak av det hela. Jämförelser mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har framför allt dragits fram för jämna, inte minst av SvD’s ledarredaktion.

Genom att återupprepat påpeka den relativa populariteten implicerar man med andra ord att den borgerliga regeringen är bättre än en rödgrön. Precis som man genom att visa på Reinfeldts högre popularitet jämfört med Mona Sahlin vill visa att Reinfeldt är en bättre statsminister än Mona. Det är så klart upp till var och en att använda vilka retoriska tricks man vill men det kan ju vara bra att komma ihåg att valet i september inte handlar om vem som folk säger sig ha högst förtroende för i en opinionsundersökning utan vilken politik vi vill ha.

Läs gärna Tokmoderatens i övrigt roande betygssättning på nuvarande och föregående regering samt andra bloggares åsikter om , , ,

Apropå det här med att slakta vargar

4 januari 2010 22:19

De senaste dagarna har ju våran kära borgerliga regering orkestrerat en veritabel decimering av den svenska vargstammen. Något som ju kritiserats både från vänster och höger.

Nu menar ju våran ärade centerpartist till miljöminister att denna slakt sker för vargarnas eget bästa. Vargarna är nämligen inavlade och detta botas bäst genom att minska den genetiska variationen genom att avrätta lite slumpvis valda djur. Allt för vargarnas bästa.

Men om nu avskjutning är det bästa för vargarna, och det vore ju förmätet av mig att ifrågasätta vår kunniga centerpartist till miljöminister. Så undrar jag ju lite smått är verkligen den bästa strategin för att förverkliga denna genetiska återställning är att skicka ut ungefär 750 jägare per varg?

För om nu målet är att förbättra den genetiska hälsan hos vargarna genom att ta bort sjuka djur, vore inte en bättre strategi vara att skicka ut några få jägare för att ta ut vissa på förhand utvalda djur? Då kanske risken för över skjutning varit lägre. För vi kan väll aldrig tro att det viktiga varit att få ge jägarna nöjet att ta hem en vargfäll och att det här med vargarnas genetiska hälsan bara är ett svepskäl.

Läs även andra bloggares åsikter om , , och .

DN: 1, 2, 3 Aftonbladet: 1, 2, 3