Viktor Tullgren

Folkpartiet borde inte få bedriva skolpolitik

2 februari 2009 09:55

Efter att ha drabbats av ren intellektuell härdsmälta föreslår en arbetsgrupp inom Folkpartiet att grundskoleelever med utländsk bakgrund inte lägre skall kunna få ämnesundervisning på sitt hemspråk. Detta betyder till exempel att matteundervisning inte längre skulle få bedrivas på arabiska. Idé kan, om man ska vara diplomatisk, enbart beskrivas som populistisk.

Självklart är det så att om man minskar tiden som en elev exponeras för svenska språket så kan detta minska inlärningshastigheten. Samtidigt måste man också inse att det är enklare att ta till sig ny information om man kan göra det på ett språk man behärskar. Dessa två delar måste vägas mot varandra.

För många elever är matematiken svår nog utan att man ska behöva lära sig den på ett språk man kanske inte behärskar. Det blir lite som att lära sig knyta skorna med tumvantar på. På samma sätt är det med engelska, att lära sig ett främmande språk genom ett annat främmande språk är inte heller särdeles enkelt. De flesta svenskar anser sig säkert vara ganska bra på engelska, men åk till England och gå en kurs i spanska och se hur bra det går. Eller om du vill ha en ännu större utmaning, åk till Iran och försök lära dig gammelarabiska på persiska.

Det här betyder inte att man måste bedriva, engelska eller matteundervisning på hemspråket men alternativet borde finnas där. Här kommer också min poäng; det bör vara den pedagogiska expertisen på varje skola, det vill säga lärare och rektorer, som avgör hur undervisningen skall bedrivas. Inte klåfingriga populistiska politiker från ett parti som försöker sno åt sig några extra förvirrade själars röster för att rädda sig från att närma sig 4 % spärren.

Uppdatering I: Eftersom jag fick en fråga av Fredrik Viberg om vad den pedagogiska expertisen centralt säger så tänkte jag länka till två rapporter:
Myter om tvåspråkighet
Att läsa och skriva

Uppdatering II: tacksamt nog tycks inte resten av regeringen ha samma åsikter som folkpartiet.

Hur vi löser problemet med skolan

30 januari 2009 14:08

Skolverket har publicerat en undersökning som visar att resultatet i svenska skolan går tillbaka. Även om situationen inte är så fruktansvärd som major Björklund påstår så är det ändå alarmerande. Informationen är dock inte ny. KTH gör varje år en undersökning på vilka mattekunskaper de nyantagna har och trenden har varit att eleverna kan mindre och mindre.

Självfallet försöker olika politiker komma med lite alla möjliga olika lösningar. Björklund har gjort sig känd för att påstå att problemet har att göra med ordning och reda och gärna backat upp detta med påhittade siffror. Själv tror jag att lösningen på problemet är enklare än så.

Jag skulle påstå att största problemet i skolan är att lärarna får för dåligt betalt.

Man brukar säga att man får vad man betalar för. Detta är självklart en sanning med viss modifikation då det även är möjligt att få kvallitet för mindre summor. Men är en jakt på extrapriser är oftast inte bästa sättet att garantera lågvarig kvallitet, trotts det är det ungefär vad Sverige förväntar sig inom skolvärden.

En lärarutbildning är en akademisk utbildning som tar ungefär ett halvt decennium att klara av, ändå är lönen jämfört med andra yrken med lika lång utbildning mycket lägre. År 2007 var till exempel genomsnittliga lönen för gymnasielärare 26 100 att jämföra med 36 600 för civilingenjörer eller 45 700 för jurister. Jämför vi med andra nordiska länder så noterar vi också att Svenska lärare har lägst lön med undantag för Island. Enligt Finlands Svenska Lärarförbund tjänar en finsk gymnasielärare i ungefär 12 % mer än sin svenska kollega. Finland är ju intressant just för att vår kära skolminister gärna jämför med svenska skolan med den finska.

Låga löner för lärare leder till att begåvade studenter väljer att utbilda sig till annat än lärare, inte för att de inte skulle vilja bli lärare utan för att det är för dålig ekonomi i det. Bristen på utbildade lärare gör också att vi har stora mängder med outbildade lärare, vilket ofta leder till sämre utbildning.

På KTH finns ett program kallat civilingenjör-lärare, tanken är att studenterna både skall utbildas till civilingenjörer samtidigt som de får en lärarexamen. Av de jag pratat med som går detta program är det bara en bråkdel som kan tänka sig att jobba inom skolvärlden, förklaringen är alltid att lönen är för dålig.

Skall vi få kvalitet i skolan måste vi också se till att belöna de lärare som gör jobbet. Annars kommer inget att förändras.

Uppdaterat: för övrigt kan jag inte sluta att irritera mig på SVD:s rubriksättning, artikeln om skolverkets rapport heter ”Björklund får rätt av skolverket”. Vilket är en kommentar till debbaten i höstas om Björklunds felaktiga användande av statistik som togs upp av P1:s granskning ”Kris i skolan?”. Men kritiken i den artikeln handlade inte om huruvida Sverige hade backat utan om vi till exempel hade störst problem med ordning, något som björklund påstått. För det är ju här kritiken mot Björklunds skolpolitik kommer in. Alla ser vi att skolan inte mår bra, men i det betyder inte att vi håller med majoren i hans analys om varför det inte går bra.

Kärnkraften igen

30 januari 2009 13:11

Jag är inte någon större supporter av krisdemokraterna. De brukar allt för ofta vara helt fel ute, antingen på grund av tveksamma ideologiska skäl eller på grund av ren populism. Det förra kan exemplifieras med deras inställning till könsneutralt äktenskap och det senare med deras vallöfte om att sänka bensinskatten.

Idag kommer ett utspel om kärnkraften, där Kd väljer att ompröva sitt kärnkraftsmotstånd. Något som känns mycket välkommet. Man vill inför dock en liten brasklapp i det att man vill införa ett tak på antalet reaktorer (förslagsvis oförändrat).

Jag måste säga att det senare förstår jag mig inte riktigt på rent praktiskt men jag kan förstå det ur ett politiskt perspektiv. Det är antagligen lättare att få folk att acceptera något som i princip kan ses som bevarande av nuvarande ordning än något som ses som en större förändring.

Diskussionen om kärnkraften har allt för länge präglats av den folkomröstningen som genomfördes nästan tre decennier sedan, detta trotts att 3,5 miljoner av dagens röstberättigade inte fick rösta 1980.

Det jag hoppas på är att det blir möjligt med någon sorts blocköverskridande uppgörelse om kärnkraften. Liksom jag hoppas på en liknande uppgörelse vad gäller skola och försvaret. Vissa frågor kräver förankring, en förankring som överlever regeringsskiften.

Och om Sd kommer in i riksdagen?

30 januari 2009 11:15

Då har den sista av de stora opinionsundersökningarna för januari kommit. DN har redan tagit upp den under rubriken M når ny toppnivå. Det är säkert intressant för moderaterna att stödet för dem ökar men något som borde oroa är att både alliansen och oppositionen backar meddans sverigedemokraterna ökar i stöd.

statistik09_3

Efter att ha uppdaterat min gamla sammanställning ser vi att Sverigedemokraterna nu får 3.3% i medeltal och är därmed nära att komma in i riksdagen. Den stora frågan är vad händer om det sker?

I ett värsta scenario blir sverigedemokraterna vågmästare. Socialdemokraterna har redan förklarat att de inte kommer att regera med passivt stöd av sverigedemokraterna. Alliansen har ännu inte gett besked om det samma, arvidfalk.se ger en intressant analys av varför.

Frågan är aktuell eftersom det inte krävs ett stort tapp för det rödgröna för att just sverigedemokraterna skall bli vågmästare. Ett tapp på ungefär 2-3% enheter räcker och alliansen behöver öka med ungefär 9% för att kunna regera utan stöd av Sd.

Slutsatsen vi väljare måste dra är att det inte nödvändigtvis blir en regering av antingen alliansen eller de rödgröna. Efter valet, om partierna är seriösa med att hålla Sd utanför, kan vi få se helt nya konstellationer. Alliansen plus miljöpartiet, Socialdemokrater plus miljöparti och center eller folkpartiet, eller varför inte socialdemokrater och moderater (det sista känns mycket otroligt men i alla fall S samarbetar nog hellre med M än med Sd).

Försöker skivindustrin avskaffa sig själv?

29 januari 2009 16:48

Jag måste säga att jag älskar Spotify. Genom den har jag omedelbart tillgång till otaliga låtar helt lagligt. Igår när pojkvännen och jag såg musikministeriet på svt:s webbtjänst kunde jag till exempel direkt leta upp en massa alster av Krzysztof Penderecki när programmet berättade om honom. Något som inte ens fildelnings alternativet erbjuder.

Därför känns det sorgligt att spotify tvingas ta bort musik från sin katalog och samtidigt också regionalt begränsa tillgången till vissa låtar. Förklaringen är att eftersom att tjänsten följer de lagar och regler som finns måste man anpassa sig till uråldriga licensavtal som skivindustrin har eller som Spotify säger i deras blogg:

” The reason for this is that our agreements contain strict rules as to what tracks can and can’t be played in various countries that we are now capable of implementing. These restrictions are a legacy from when most music was sold on tapes and CDs and they have continued over into streaming music, our hope is that one day restrictions like this will disappear for good.”

Ännu en gång visar det sig att skivindustrin inte är kompatibel med den moderna världen. När denna industri skapar denna sorts meningslösa restriktioner och problem med legala tjänster så är det ju inte så konstigt att folk väljer sig till mindre lagliga alternativ.

Spotify är en av de få kommersiella tjänster som enligt mig kan konkurera med fildelning vad gäller användarvänlighet och kvallite. Ur min synvinkel är det tjänster som denna som banar vägen för lagliga alternativ till fildelning. Enda nackdelen med Spotify är att jag inte kan få min musik från datorn till min mp3 spelare (vilket råkar vara min mobil) dock jobbar Spotify på en mobillösning. Denna lilla nackdel kompenserar dock Spotify med genom att jag inte behöver ladda ner någon musik utan har tillgång till all musik och alla mina spellistor bara jag har en internetuppkoppling. Eftersom min lilla bärbara inte är utrustad med en allt för stor hårddisk så är jag väldigt glad över att jag just inte behöver ha musiken på datorn.

Men men, skivindustrin gör uppenbarligen allt för att skjuta sig själv i foten och avskaffa sig själv. Jag kan bara hoppas att den en dag faktiskt lyckas med det.

DN