Viktor Tullgren

Jakten på den heliga gralen

Försäkringskassans genrealdirektör Adriana Lender citeras i DN med följande mening:

”Det [försäkringskassans kris red anm] har orsakats av orealistiska förväntningar på effektiviseringsvinster, förväntningar som inte infriats.”

Jag kan inte undvika att känna att detta är symptomatiskt för politiskt tänkande under de senaste åren. Just försäkringskassans totalhaveri är ju bara ett haveri i mängden, i sorgligt sällskap med vården och försvaret.

Effektiviseringar blir en helig gral, något som skall lösa alla problem. Men det finns en viss sanning i uttrycket ”man får vad man betalar för” och som med försvaret så med försäkringskassan eller vården. Man kan inte dra ned kostnaderna och samtidigt förvänta sig att kvalliten ska kunna bibehållas eller kanske till och med öka, i alla upptänkliga lägen.

Nästa kris orsakad av övertro på effektiviserig kan mycket väl komma inom högskoleväsendet. Inbyggt i anslagen finns en mekanism som förutsätter effektiviseringar, tanken är att denna skall ske inom administrationen. Detta system tickar på och som en professor på kth lite torrt anmärkte:

”för eller senare förväntar sig väll politikerna att administrationen skall gå med vinst”

SVD: 1, 2, 3, 4.

Låt oss jämföra opinionsundersökningar

Idag har vi tre opinionsundersökningar publicerade i de stora tidningarna. Detta känns som uppgjort för lite amatörmässiga jämförelser. Så det är vad jag gjort ovan. Data från Novus, Sentio och Sifo tillsammans med en enkel medelvärdesbildning. Ett påpekande om medelvärdet är att denna inte på något sätt måste vara mer exakt än de enskilda mätningarna den är inkluderad som en jämförelse.

statistik09_2

Något som är intersant är att Sifo avviker mest från de övriga undersökningarna samt från medelvärdet. Om detta beror på stor skillnad i mätmetod eller om det är en tillfällig skillnad är en intressant fråga. Det gör ju om inte annat nästa Sifo mätning något mer intressant, kommer den fortsatt visa på likande värden eller kommer den närma sig de övriga mätningarna?

Opionsundersökningar är inte så exakta som media gärna gör gällande. Man rapporterar gärna en förändring mellan två mätningar som en förändring av opinionen trotts att skillnaden kan beror på ren slump. Nu ska jag väll inte ha allt för stora krav på vetenskapliga metoder eller någon större förhoppning på någon större förståelse för statistik. Eller klart förståelsen kanske finns men cyniskt så inser media att det blir en bättre story om man är lite mer kreativ i sin tolkning av statistiken.

Sen kan man ju också göra som svenska dagbladets ledarredaktion och helt enkelt ignorera de undersökningar som inte passar in med den världsbild man vill se. Och istället skriva en ledare, där man sjunger regeringens lov och förutspår en gyllene framtid för densamma, baserat på den i sammanhanget mest avvikande av undersökningarna och även den som ger regeringen bäst resultat.
Att denna undersökning är mest avvikande är förståss inget som betyder att just denna måste vara fel, men själv sätter jag nog större tilltro till de två mer samstämmiga undersökningarna. Detta tills jag har skäl att tro annat.

Något som är intressant med svenskans ledare är att man inte i huvud taget berör det faktum att i just Sifos mätning så kommer sverigedemokraterna in i riksdagen. Detta betyder att för att en borglig regering skall kunna regera utan stöd av just sverigedemokraterna måst dessa öka sitt stöd med ungefär 6 % enheter vilket intressant nog är ungefär vad som krävs för att behålla makten även i de andra undersökningarna (om vi antar att man tar röster från oppositionen).

Eftersom att siffror är så skojiga valde jag att göra en liten trendtabell över opinionsläget baserad på data från Novus Opinion. Att jag valde Novus beror enbart på att TV4 publicerat deras data lättillgängligt.

statistik09

En sak som syns ganska tydligt är det dramatiska tapp i stöd som de borgliga småpartierna lidit. Efter valet förlorade småpartierna sammantaget runt 6-7% enheter, och stödet för dem sammantaget har därefter varit ganska stabilt. Inom denna grupp har det självklart varierat lite varefter partierna kannibaliserat på varandra. Som jämförelse har vänsterpartiet och miljöpartiet sammantaget ökat sakta men säkert.

Likt den profet jag är förutspår jag nu att skall alliansen ha någon som helst chans att vinna valet 2010 behöver man få upp stödet för småpartierna. Att moderaterna ensamma skall kunna vända det här underläget ser jag som osannolikt.

Som socialdemokrat ser jag det däremot som mycket positivt att det samlade stödet för vänsterpartiet och miljöpartiet närmar sig stödet för de borgliga småpartierna.

Feministisks analys i all ära

Jag skulle vilja påstå att jag är feminist, även om just det ordet har blivit väldigt laddat (något som ur en feministisk synvinkel inte är så konstigt). Men analyser av det slag som pressenteras i DN under rubriken ”Plågsam backlash. I ’Let’s dance’ räcker det att ha snopp” gör mig bebryllad.

Självklart finns det vissa korn som är vettiga i stil med:

När Tobias Carlsson gör ett strålande jobb med koreografin som passar Elisabet Höglund fantastiskt får han höra det och inte har jag några invändningar mot det. Men. När turen kom till ”Sveriges starkaste man” var det ingen som lade märke till hur hans partner Annika Sjöö hade trollat med honom.”

Men så mycket mer av värde hittar jag inte. Att Kitty Jutbring skulle få dåliga poäng av juryn på grund av att hon ”/…/ kommer med rappa svar och väljer sina egna kläder/…/” känns taget ur luften om man nu faktiskt sett programmet. För feministisks analys i all ära men faktum är att Kitty inte dansar utan stampar.

SVT chef upptäcker nyhetsmedia vinklar historier

Välkommen till verkligheten Annie Wegelius. Man skulle kunna tro att någon som arbetar med media skulle vara medveten om nyhetsmedians vinklande av historier. Att opartiskt granska är knappast något som nyhetsmedia idag har som någon större prioritet, snarare vill man hitta en story. Och en story är alltid en berättelse.

I det mediala narrativet krävs enkla arketyper, en god en ond, vinnare eller förlorare, förtryckta och förtryckare, starka och svaga, mer komplicerade förhållanden gör sig inte så bra i tabloidformat. Och självklart ju högre upp någon är desto roligare är det att se den falla.

Varför ska vi nu ha IPRED?

Polismetodutredningen föreslår att polisen skall kunna begära ut information om vem som har ett IP nummer även om brottet bara har böter i straffskalan. Detta skulle därmed göra att polisen kan jaga fildelare, eftersom deras brott normalt inte ger mer än böter.

Personligen ser jag inte detta som ett jättestort intrång på den personliga integriteten att polisen skall kunna få tillgång till denna information. Information av detta slag bör kunna hanteras av polismakten, dock anser jag självklart att enbart polismakten bör ha dessa befogenheter. Med andra ord IPRED bör rivas upp.

Har polisen befogenheter att bedriva jakt på fildelare så varför ska privata företag ha den möjligheten? Visserligen kommer inte polisen att prioritera fildelning lika högt som till exempel mord, och varför skulle de? Bristen på prioritering är självklart inget argument för att privata intressen skall få polisiära befogenheter. Lika lite som polisens oförmåga att lösa villainbrott är ett argument för att tillåta medborgargarden. Nej polisiär verksamhet skall bedrivas av polisen och inte av privata särintressen.

Åsikten är gammal men till dess att våra politiker tar sitt förnuft till fånga och gör det enda logiska med denna rent ut sagt idiotiska lag, det vill säga river upp, så antar jag att det bara är att påminna och påminna igen. Likt Cato den äldre får vi väll alla börja avsluta våra tal och inlägg med: För övrigt tycker jag att IPRED bör rivas upp.