Ekonomi, Statistik Och Andra Siffror

Te, opinionsmätningar och utsikter från ett fönster

Jag har fått för mig att opinionsmätningar och te på något sätt hör ihop. Det finns något avslappnande, för en sifferfetischist som mig själv, att sitta med en kopp te och läsa igenom vad bloggare och tidningar skrivit om den senaste opinionsundersökningen. Särskilt trivsamt blir det en dag som denna, då vädret inte direkt lockar till längre utflykter eller äventyr. Då jag dessutom hyser en stark men ytterst ovetenskapliga övertygelse om att min te-sump kan förutsäga opinionsläget med ungefär samma exakthet som United Mindes så blir te en synnerligen essentiell del av varje betraktelse av opinionsläget.

Nu är det dock inte United Mindes utan Sifo, vilka jag har något större respekt för, som pressenterar dagens undersökning. Kortfattat kan den sammanfattas med att gapet mellan blocken minskar, moderaterna går framåt, kristdemokraterna faller ur riksdagen och sverigedemokraterna kommer inte in. Som vanligt när det gäller alla opinionsundersökningar så är det mesta av detta inte statistiskt säkerställt. Eller med andra ord det är svårt att säga om förändringarna är slumpvisa eller beror på en faktiskt förändring av väljarstöd. För den som vill veta mer om det här med vad som menas med statistisk säkerställt så rekommenderar jag Statistiska Centralbyråns pedagogiska lilla skrift.

Av de olika förändringarna för partierna är det två som är statistiskt säkerställda. Moderaternas uppgång och sverigedemokraternas nedgång. Att moderaterna fortsätter vara alliansens vallokomotiv känns inte som någon direkt nyhet. Även om det något talande att i stort sett varje mätning där moderaterna starkt går framåt så tycks något av de andra borgerliga partierna (oftast kristdemokraterna) falla ur riksdagen. Den borgerliga kannibalismen är fortsatt stark.

Sverigedemokraternas nedgång känns för mig mer positivt, det fortsätter också en trend som har på gått under de senaste månaderna och som jag tror inte tror kommer förändras. För desto närmare valet vi kommer desto mer fokus kommer att hamna på de etablerade partierna och skillnaderna dem emellan vilket gör att sverigedemokraterna kan få än svårare att nå ut. Dessutom tror jag att valet kommer att bli jämt. Får vi ett jämt opinionsläge där sverigedemokraterna upprepat hamnar under 4% spärren kan detta leda till att fler potentiella sverigedemokratiska väljare tvekar att rösta på sverigedemokraterna då en röst på dem kan vara en bortkastad röst om partiet inte klarar sig över 4% spärren. Har man som potentiell sverigedemokratisk väljare dessutom ett favoritblock (må vara rött eller blått) kan alltså den egna rösten bli det samma som en förlorad röst för det egna blocket därmed ett sorts indirekt stöd för motståndarblocket.

Det krävs ingen överdriven profetisk förmåga för att förutspå att valet blir jämt, svenska val brukar bli jämna. Att de rödgröna har haft ett övertag mot alliansen som varit över 10% enheter är allt annat än naturligt och vi kan därför tyvärr förvänta oss att gapet kommer att minska. Min övertygelse är dock att vi får ett regeringsskifte i september, men tills dess är det lång tid kvar, och som gammal simmare så minns man att det enda som gäller är kamp ända in i kaklet.

För den som gillar opinionsundersökningar rekommenderar jag både Henrik Oscarssons och Kjell Albert Sjöströms bloggar då båda sammanställer opinionsläget. Den gode Sjöström räknar dessutom ut vad sammanställningen skulle ge för mandatfördelning i riksdagen. Annars kan du  även läsa andra bloggares intressanta åsikter om , , , och .

Reinfeldt skyller ungdomsarbetslösheten på ungdomar

Så i Sydsvenska dagbladet återfinns idag på sida 7, del 1. ett citat av våran käre moderata statsminister Fredrik Reinfeldt där han förklarar ungdomsarbetslösheten. Efter att han tidigare försökt skyll arbetslösheten på Socialdemokraterna och konjunkturen har Reinfeldt nu kommit fram till en helt ny förklaring för ungdomsarbetslösheten. Det är helt enkelt ungdomarnas fel! För som Fredrik Reinfeldt säger:

– Det är en myt att det inte finns arbete att söka i svåra tider. Det finns alltid lediga platser. Också i lågkonjunktur byter folk jobb.

– En viktig orsak till att många ungdomar inte får jobb är att de
inte söker jobb.

Inte nog med att hela påstående tyder på en bristande verklighetskontakt så är det också faktiskt helt fel. Ungdomar som inte söker jobb räknas nämligen inte som arbetslösa och räknas därför inte in i arbetslöshets statistiken. Eller för att citera Statistiska Centralbyråns definition av begreppet arbetslöshet:

Arbetslösa omfattar följande grupper:

-personer som var utan arbete under referensveckan men som sökt arbete under de senaste fyra veckorna (referensveckan och tre veckor bakåt) och kunde arbeta referensveckan eller börja inom 14 dagar från referensveckans slut. Arbetslösa omfattar även personer som har fått ett arbete som börjar inom tre månader, förutsatt att de skulle ha kunnat arbeta referensveckan eller börja inom 14 dagar från referensveckans slut.

Att ungdomar inte söker jobb kan därför inte förklara varför ungdomsarbetslösheten var 23,6% i December 2009 eller varför den växer. Vet vår statsminister inte hur arbetslösheten definieras?
Läs även Alliansfritt Sverige och Johan Ulvenlöv samt andra bloggares intressanta åsikter om , , och

Den store ledaren har aldrig fel! Eller varför borgare läser statistik som Fan läser Bibeln

Det är uppenbarligen inte bara Reinfeldt som har svårt med det här med statistik, oförmågan tycks ha antagit närmast epidemiska proportioner och smittat av sig på hela den borgerliga bloggosfären. För trotts att Reinfeldt erkänt att han hade fel så försöker en stor mängd högerbloggare att förklara att han trotts allt ändå hade rätt.

Metoderna är lite olika men väldigt kreativa. Bloggaren Cornucopia? har beslutat sig för att jämföra andra kvartalet 2006 med andra kvartalet 2009 för att få fram siffror som säger att sysselsättningen för mer än ett halvår sedan var högre än under motsvarande period av Göran Perssons sista mandatperiod. Riktigt vad man bevisar med det vet jag inte. För trotts allt ignorerar man ju alla som blivit av med jobbet sedan juli 2009 och framåt under Reinfeldts styre. Vidare ignorerar man också alla som fick jobb mellan juli och riksdagsvalet i september. Man ignorerar med andra ord 9 månaders förändring av sysselsättningen.

Än ännu mer kreativ tolkning av sysselsättningsstatistiken står Expressens ledarblogg för. Har har man valt att jämföra fjärde kvartalet 2009 med fjärde kvartalet 2005 vilket också ger en motsvarande ökning av sysselsättningen. Men då menar man alltså att hela den sysselsättningsökning som skedde under 2006 är den borgerliga regeringens förtjänst. För den som undrar så ökade sysselsättningen med ungefär 100 000 personer under 2006. Visserligen så hade vi en borgerlig regering det sista kvartalet men även om Reinfeldt intagit rosenbad så hade han ännu inte kunnat genomföra några reformer. Så under sista kvartalet 2006 så tickade Sverige på med lagar, regler och en statsbudget som beslutats av den socialdemokratisk regeringen.

Sen kan man självklart göra som jag själv gjorde och mäta tredje kvartalet 2009 mot tredje kvartalet 2006, visserligen så ignorerar jag då förändringarna under de sista tre månaderna men eftersom sysselsättningen ändå bara minskat under dessa tre månader så tycker jag inte Reinfeldt borde klaga. Då får man som sagt fram att sysselsättningen ökat med ungefär 18 000 men det är ju inom den statistiska felmarginalen.

Är borgarna så kollektivt desperata att de måste försöka försvara den store ledaren även när han själv erkänner att han har fel?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , ,

[citation needed]

Bilden ovan kommer från min favoritserie XKCD och kändes ovanligt passande med tanke på att statsministern tvingades backa om sitt påstående om 100 000 i ökad sysselsättning, vilket jag bloggade om igår kväll. I princip samtlig traditionell media har skrivit om det, med början tycks det i P1:s Studio Ett. Förklaringen till Reinfeldts fakta miss tycks ha varit att han jämfört sysselsättningssiffror för gruppen 16-64 åringar 2006 med sysselsättningssiffror för 15-74 åringar 2009.

Reinfeldt skyller som vanligt på någon annan när det är fel och nu är det vist de som tagit fram underlaget inför debatten som klantat sig. Johan Westerholm ser här ett mönster som kan spåras till regeringens övergripande problem med hafs och slafs vid genomförande av reformer så som, FRA-lagen, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, instegsjobben och nu senast värnplikten. Om regeringen inte orkar att ordentligt utreda så stora reformer så varför ska man förvänta sig att de orkar faktakolla uppgifter inför en partiledardebatt?

Nu är ju inte det här det enda påståendet från vår käre statsminister Fredrik Reinfeldt som jag skulle vilja sätt [citation needed] bakom. I duellen i Agenda mot Mona Sahlin, så påstod han exempelvis att det var ganska vanligt ute i världen att ha högre skatt för pensionärer än för arbetare, ett påstående som vid en närmare granskning tycks ha lika lite med verkligheten att göra som att sysselsättningen ökat med 100 000 personer.

Reinfeldt är heller inte ensam i alliansen med att ha lite svårt med vad som är sant och vad som inte är det. Alliansfritt Sverige noterar att även Göran Hägglunds påstående om att ”Vi har gjort de största satsningarna som någonsin har förekommit i Sverige vad gäller infrastruktur” inte tycks stå upp för en granskning. Vi kan ju också minnas Anders Borgs försök att beskriva en utgiftsökning på 10 miljarder till följd av högre arbetslöshet som en satsning.

Jag skulle rekommendera alliansen att försöka vara lite mer noggranna med att kolla sina fakta för det är allt för många här ute på nätet som annars kan faktakolla åt dem.

What do you want me to do? LEAVE? Then they'll keep being wrong!

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , och .

Lögner, förbannade lögner och Reinfeldts statistik

Apropå partiledardebatten ikväll så hakade teknologen i mig upp mig på ett påstående som Reinfeldt gjorde, och som fått siffernörden i mig att spendera tid för att leta statistik hos SCB.

Fredrik Reinfeldt påstod under partiledardebatten att sysselsättningen hade ökat med 100 000 personer sedan regeringen tog makten. Något som skulle vara extra imponerande på grund av att Sverige är mitt uppe i en finanskris. Tidigare har Fredrik Reinfeldt lite mer luddigt påstått att sysselsättningen är på samma nivå som 2006 trotts finanskrisen.

Det senare påståendet kan nog sägas vara mer eller mindre sant. Det förra, att sysselsättningen ökat med 100 000 personer är så vitt jag kan se utifrån SCB:s statistik inte alls sant.

Enligt SCB var 4 024 400 personer sysselsatta under 3:de kvartalet 2006 dvs när Reinfeldt van valet och den borgerliga regeringen tillträde. Under motsvarande 3:de kvartal 2009 var 4 042 400 sysselsatta alltså har sysselsättningen ökat med 18 000 personer och inte 100 000 personer (så Reinfeldt hade bara fel med en faktor fem ungefär).

Men så var det det här med mer eller mindre sant att sysselsättningen är på samma nivå, det är ytterligare något udda med det påståendet. Påståendet kan sägas vara sant eftersom Reinfeldt uppenbarligen har bestämt sig för att räkna sysselsättning i absoluta tal. Jag antar för att han just ska kunna påstå att sysselsättningen är på samma nivå. Annars är det vanliga att räknas sysselsättningen i relativa tal, det vill säga andelen sysselsatta av befolkningen och då blir inte Reinfeldts bedrift riktigt lika imponerande.

För samtidigt som sysselsättningen ökat med 18 000 personer mellan 2006-2009 så har Sveriges befolkning ökat med 233 312 personer under samma period. Antalet personer i arbetsför ålder, det vill säga mellan 16-64 har ökat med 127 879 personer allt enligt SCB. Som andel av befolkningen har alltså sysselsättningen minskat, men det kan ju inte Reinfeldt säga, alltså väljer han att räkna statistik på ett litet eget sätt. Något som inte är första gången, användandet av det nu mera välkända begreppet utanförskap var ju också ett egenpåhittat statistiskt snickeri. En statistik som Reinfeldt för övrigt inte vill kännas vid längre eftersom att utanförskapet med hans egen definition då har ökat sedan han tog makten.

Det finns mycket goda skäl till varför sysselsättning mäts i relativa tal och inte i absoluta. För i absoluta tal har antalet sysselsatta i Sverige ökat med mer än en million människor sedan 1960-talet men detta säger ingenting om sysselsättningspolitik utan enbart något om befolkningstillväxt. Befolkningen har nämligen växt med mer än en och en halv million sedan dess.

Mark Twain lär ha sagt: ”There are three kinds of lies: lies, damned lies, and statistics.” så vad gör våran statsminister sig skyldig till?

Läs även Johan Westerholms och Peter Högbergs analyser av debatten samt andra bloggares intressanta åsikter om , , och .