Humor, Satir Och Sarkasm

Folkpartiet borde inte få bedriva skolpolitik

Efter att ha drabbats av ren intellektuell härdsmälta föreslår en arbetsgrupp inom Folkpartiet att grundskoleelever med utländsk bakgrund inte lägre skall kunna få ämnesundervisning på sitt hemspråk. Detta betyder till exempel att matteundervisning inte längre skulle få bedrivas på arabiska. Idé kan, om man ska vara diplomatisk, enbart beskrivas som populistisk.

Självklart är det så att om man minskar tiden som en elev exponeras för svenska språket så kan detta minska inlärningshastigheten. Samtidigt måste man också inse att det är enklare att ta till sig ny information om man kan göra det på ett språk man behärskar. Dessa två delar måste vägas mot varandra.

För många elever är matematiken svår nog utan att man ska behöva lära sig den på ett språk man kanske inte behärskar. Det blir lite som att lära sig knyta skorna med tumvantar på. På samma sätt är det med engelska, att lära sig ett främmande språk genom ett annat främmande språk är inte heller särdeles enkelt. De flesta svenskar anser sig säkert vara ganska bra på engelska, men åk till England och gå en kurs i spanska och se hur bra det går. Eller om du vill ha en ännu större utmaning, åk till Iran och försök lära dig gammelarabiska på persiska.

Det här betyder inte att man måste bedriva, engelska eller matteundervisning på hemspråket men alternativet borde finnas där. Här kommer också min poäng; det bör vara den pedagogiska expertisen på varje skola, det vill säga lärare och rektorer, som avgör hur undervisningen skall bedrivas. Inte klåfingriga populistiska politiker från ett parti som försöker sno åt sig några extra förvirrade själars röster för att rädda sig från att närma sig 4 % spärren.

Uppdatering I: Eftersom jag fick en fråga av Fredrik Viberg om vad den pedagogiska expertisen centralt säger så tänkte jag länka till två rapporter:
Myter om tvåspråkighet
Att läsa och skriva

Uppdatering II: tacksamt nog tycks inte resten av regeringen ha samma åsikter som folkpartiet.

Bra Filippa så bra det går med vården

Det går bra för vården i Stockholm under ledning av vår käre Filippa Reinfeldt. Först måste karolinska universitetssjukhuset göra sig av med 900 personer, och nu så vägrar sjukhusen att ta emot remisser från vårdcentraler. Logiken är enkel från sjukhusens sida. Klarar ett sjukhus inte av att uppfylla kraven i vårdgarantin (30 dagars väntan för att träffa en speciallist och 90 för operation) så riskerar sjukhuset böter. Vill sjukhuset inte få böter, men vet med sig att man inte klarar av kraven är det mest logiska att inte ta emot remissen. Patienten blir någon annans problem.

Det här är det system som borgarna i regeringen och borgarna i ladstinget har byggt upp. Logiskt men tyvärr inte fungerande. Och så säger Filippa att hon är skeptisk till agerandet och:

Jag tycker inte att vårdgarantin fört med sig något negativt, men det kan finnas delar där det uppstått missförstånd.

Jag tror att de som får sin remiss bollad mellan olika sjukhus inte kommer hålla med och faktum är att agerandet dikteras av de regler som hon varit med och skapat.

Antagligen har vi ungefär vi något som kan jämföras med La Fontaines fabel om björnen och trädgårdsmästaren. För i bästa fall är det här ett uttryck för vad vi kallar en björntjänst. För jag tror inte att fru Reinfeldt och resten av alliansen velat skapa en sån här situation men eftersom man inte gett vården de resurser som behövs så är det här resultatet. Skattesänkningar går först när borgare styr.

KD:s desperata kamp

Kristdemokraterna försöker i det sista att hitta något argument för att sätta stopp för könsneutralt äktenskap, eller i klarspråk att vi bögar och flator ska få ingå äktenskap. Från rent patetiska argumentationer, som att äktenskap enbart är till för de som vill reproducera sig (framfört av bland annat förra partiledaren Alf Svensson), har man nu övergått till att försöka hävda att det hela är ett hot mot religionsfriheten.

Nu vill KD istället införa en Giftemålsbalk som skall vara en civilrättslig samlevnadsbalk. Hela denna manöver är ett försök att hindra samkönade par från att ingå äktenskap. För just ordet äktenskap är heligt, eller för att citera Göran Hägglund ” Äktenskapet tillhör för många religionsutövningen och därmed är den religiösa aspekten i sig oerhört viktig/…/” vilket är ett annat sätt att säga att man inte vill dela ordet med de äckliga bögarna och flatorna.

Men om nu ordet äktenskap är det viktiga i sig själv så blir det ju ännu mer logiskt att just göra detta öppet för alla mänskor. Har ordet ett värde så skulle ju ett förnekande av samkönades rätt att använda ordet nedvärdera deras giftermåls värde, alltså är det viktigt att just använda ordet. Om ordet inte spelade någon roll ja då skulle ju inte heller Göran har något att bråka om.

Egentligen är det sorgligt att en sådan självklar fråga som denna ändå kan bli så inflammerad. Tacksamt nog så står de riksdagens övriga partier eniga, och eftersom de rödgröna är lite mer vuxna än borgarna väljer man att vara prestigelösa och helt enkelt stödja borgarnas motion om könsneutralt äktenskap.

SVD

Försvar som inte försvarar eller varför vi är fast på St Helena

Jag håller sällan med Jan Björklund, faktum är att jag nästan aldrig håller med Jan Björklund. Detta beror på att hans profilfråga är utbildning och där är hans åsikter ofta långt ifrån mina. Men idag uttalar sig den gamle majoren i försvars frågor och där är min respekt för hans kunnande något större än i min respekt för hans kunnande i skolfrågor. Jag måste helt enkelt säga att idag är en sån där dag som motiverar varför jag inte säger att jag aldrig håller med Jan Björklund.

För ja, Sverige behöver kunna ställa upp med förband i brigads storlek. Vi bör ha kvar ett luftvärn. Och med tanke på Gottlands strategiska läge och vikt (i princip den som kontrollerar Gottland kontrollerar östersjön), bör vi ha någon sorts försvar där. Egentligen borde allt ovan vara relativt självklart men eftersom målet med i försvarsbesluten under senare år bara varit att spara pengar är det klart att försvaret inte idag är mycket till försvar.

Senaste tidens försvarsbeslut har nämligen varit utformade ungefär så här:

  • Först bestäms vad försvaret skall kosta (vilket alltid varit mindre än försvaret kostade förut).
  • Därefter beslutas vad försvaret skall kunna göra.
  • Till sist ges ÖB i uppdrag att försöka skaffa fram så mycket försvar som går för de pengar han fått med den inriktning man beslutat.

Denna beslutsväg är för varje normaltänkande människa uppenbarligen fel och låt mig exemplifiera med hur motsvarande metod skulle se ut om uppgiften var att beställa en resa:

  • Först bestämma vad sommarsemestern skall kosta (vilket förståss är mindre än den kostade förra året).
  • Därefter bestämma ett resemål utan att egentligen fundera över kostnaden.
  • Till sist försöker vi leta efter en resa som passar in med kriterierna ovan.

Eftersom vi varit snåla vad gäller resekostnad så blir resultatet en flygstol med ett utan återresa till St Helena (vi ville ju till en ö i Atlanten). Inte undra på att det är vad vi fått, ett försvar som inte kan försvara.

En mer logisk modell vore att:

  • Först bestämma vad vi vill att försvaret skall kunna göra, vilka krav och förväntningar har vi på försvarsmakten.
  • Därefter låter man försvaret ta fram olika förslag som med olika ekonomisak scenarion och till olika grad når de mål man har.
  • Till sist när detta är gjort väljer man ett förslag och budgeterar efter vad försvaret tror att det kostar.

Eller för att använda resemetaforen igen:

  • Först bestämmer man vart man vill i världen.
  • Sedan kollar man upp olika prisalternativ.
  • Och till sist väljer man ett alternativ som verkar bra ur kvalitets och kostnadssynpunkt.

I alla fall är det den senare metoden jag själv använder mig av.Tyvärr så är det tomhylsan som styr, och risken är stor att Folkpartiet mest fiskar röster så vi är fast på St Helena. Och nu vill socialdemokraterna ha blocköverskridande samtal om försvaret, känns logiskt försvarspolitik bör hålla även efter regeringsbytet 2010…

DN, SVD

Vanity Fair minns pressident no 43

Om 11 dagar dvs den 20:de januari 2009 så svärs den nya pressidenten Barack Obama in som den 44de Amerikanska pressidenten. Samtidigt lämnar nummer 43 sin platts i vita huset och ingen tycks skana han. Vanity Fair har låtet sammla lite olika konstnärers alster för att hedra eller minnas George W Bushs tid vid makten.

The Imperial Family

The Imperial Family

Genomgående tema vice presidenten styr och presidenten bara leker. Nästa bild är något mer läskig…