Media

SVTs agerande är obegripligt, oprofessionellt och oacceptabelt

7 oktober 2011 21:43

Så dagens stora politiska nyhet var att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hoppade av helgens partiledardebatt i Agenda. Orsaken var att man blivit placerad tillsammans med Sverigedemokraterna. Flera andra har redan förklarat varför detta beslut av Juholt och Ohly var fullt förståeligt, där en av de sakligaste presenteras av Erik Laakso, så jag tänker inte gå in på det. Det som får mig att skriva detta inlägg är istället SVT:s agerande efter beskedet. Ett agerande som är så väl obegripligt som oprofessionellt och i mitt tycke oacceptabelt.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ansåg alla tre att en uppdelning i debatten där allianspartierna placeras på en sida och de övriga på andra ger en bild av två block som står mot varandra, och att man inte är intresserad av att sättas samman som ett block tillsammans med Sverigedemokraterna. Att denna bild är problematisk har uppenbarligen även SVT förstått eftersom de säger att:

”De står vid varsin egen pulpet och vi hade dessutom tänkt inleda med att förklara just detta för tittarna.”

SvT är alltså medveten om att man ger en falsk bild av att det är två block som står mot varandra, eftersom man tänkte förklara att denna bild man ger inte är sann, men samtidigt vägrar att göra något åt det faktum att man förmedlar den bilden från början. Det är helt obegripligt i sin totala brits på logik.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har gett olika förslag på hur detta kunde avhjälpas, exempelvis lottad placering något som exempelvis användes vid partiledardebatterna före valen 1994 och 1998, eller att placeras på en linje så som vid debatten inför valet 2010. Men efter att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte fått gehör för sina invändningar och därför förklarar att man respekterar SVT:s beslut men då tyvärr tvingas avstå från att medverka, så flippar SVT totalt ur.

Eva Landahl redaktionschef på SVT samhälle kalla detta beslut för tragiskt och hävda att man är upprörd. SVT:s programdirektör för nyheter, Jan Axelsson säger att:

”Vi tycker att de här partiernas ställningstagande är svårförståeligt i sak och oacceptabelt i princip.”

Och Eva Hamilton går så långt att hon säger att:

”Det är otänkbart för oss att låta politiska partier ställa ultimatum och diktera upplägget i våra program.”

SVT:s ledning får alltså bokstavligt talat spel och tappar fattningen totalt. Bristen på professionalitet är så uppenbar att det är svårt att inte bli förskräckt.

Jag frågar mig då:

På vilket sätt kan det vara upprörande att två partier inte vill delta i en debatt?

Hur kan det vara oacceptabelt av två partiledare att tacka nej till att delta under former man inte är bekväm med?

Och hur kan det vara otänkbart att påpeka ett problem som SVT till och med själva är medveten om existerar och sedan tacka nej till att delta när SVT vägrar att göra något åt problemet?

Det enda i sammanhanget som är upprörande, oacceptabelt och som borde vara otänkbart; är att SVT så totalt tappar koncepten och kontrollen enbart för att två partier avböjer att delta i en debatt där man är obekväm med formatet. Det finns inga skäl i världen till denna hysteriska reaktion från SVT. Det hade räckt med att SVT sagt något i stil med att ”vi beklagar att de hoppar av. Vi kan respektera deras beslut men väljer ändå att genomföra debatten”.

Trotsallt har man ju aldrig spårat ur på det här sättet när någon av alliansens företrädare hoppat av en debatt.

Moderaterna har inte tappat – Synovate hade fel i Augusti

30 september 2011 10:54

Som Socialdemokrat blir jag så klart glad när tidningarnas rubriker basunerar ut att ”M tappar kraftigt” att detta är ett ”Chockras för Moderaterna” och ”Reinfeldts nya skräcksiffror” eftersom att ”Moderaterna rasar – S åter största partiet”. Därför har jag också full förståelse för att vänner inom partiet slår på stort med anledning av denna undersökning. Men tyvärr får jag nog erkänna att sanningen antagligen är att Moderaterna inte alls tappat över fem procentenheter, eftersom Moderaterna med all sannolikhet aldrig var uppe på 36 procent under augusti. Allt tyder nämligen på att Synovates augustimätning helt enkelt hade helt fel.

I Synovates augustimätning fick Moderaterna 36,9 procent, genomsnittet för samtliga andra opinionsundersökningar för augusti gav moderaterna 31,1 procent. Alltså ungefär vad Moderaterna fått i denna undersökning. Detta i sig själv tyder på att Moderaterna inte tappat 5 procentenheter utan antyder att förra mätningen helt enkelt överskattat Moderaternas väljarstöd.

Utöver ett obscent högt väljarstöd för Moderaterna, så finns det ytterligare underligheter med Synovates augustimätning. Hela fyra partier hamnade under riksdagsspärren, även detta ett osannolikt resultat.

En tänkbar förklaring till dessa underliga resultat går att finna om man tittar på antalet tillfrågade väljare. I augustimätningen skall Synovate ha frågat 1711 väljare om deras väljarsympatier, detta är nästan 1 000 personer färre än vad Synovates vanligen brukar intervjua. Sedan valet har Synovate i genomsnitt intervjuat 2 689 personer per undersökning, septembermätningen är inget undantag utan där ligger man på 2 685 tillfrågade. En tänkbar förklaring är då att Synovates augustimätning led av ett enormt bortfall och att detta påverkade resultatet.

Om så är fallet så måste tilltron till Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring, som för Synovates räkning kommenterat augusit- och septembermätningen, kraftigt ifrågasättas. Att inga politiska journalister ifrågasatt mätningen är också symptomatiskt för något som nog närmast får anses vara en notorisk inkompetens inom skrået.

Det går inte att gömma sig bakom budgetregler

16 juli 2011 15:01

Att den moderatledda alliansregeringen inte längre har egen majoritet borde inte vara en nyhet, trots det så har den den samlade borgerligheten haft väldigt svårt att acceptera detta faktum. Från att tidigare ha försökt lämpa över ansvaret för att skapa en majoritet för regeringens politik på oppositionen. Har nu alliansregeringen och dess stödtrupper, iför risken att förlora en omröstning om det femte jobbskatteavdraget, bytt strategi. Nu ska man ta skydd bakom budgetreglerna, eller i alla fall sin egen tolkning av budgetreglernas syfte.

Strategibytet är givetvis logiskt. Att övertyga de rödgröna partierna om att deras löfte om att inte samarbeta med Sverigedemokraterna skulle tolkas som att Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister aldrig får lägga ett gemensamt förslag i riksdagen, eftersom risken då finns att Sverigedemokraterna stödjer detta, har inte varit så framgångsrikt.

Nu vill man istället hävda att det skulle vara ett brott mot de ack så heliga budgetreglerna om riksdagen valde att rösta ner det femte jobbskatteavdraget. Senast ut att hävda detta är Carl B Hamilton. Argumentationen, som även förts fram av Fredrik Reinfeldt, bygger på påståendet att syftet med budgetreglerna var att göra det enklare att regera i minoritet. Vilket är något av en vantolkning av budgetreglernas syfte.

Reglerna syfte är att förhindra de kroniska budgetunderskott som ledde fram till krisen under början av 1990-talet. Detta genom att förhindra att tillfälliga majoriteter röstar för större utgifter än statens intäkter kan täcka. Eftersom regler kräver att budgeten tas som ett samlat beslut, vilket gör att oppositionen måste vara eniga om samtliga utgifter för att fälla regeringens budget, blir det också enklare att styra Sverige som minoritetsregering. Men att det blir enklare att regera i minoritet är alltså inte syftet utan ett resultat av reglerna. Syftet är allt jämt att undvika underskott.

Därför är det också svårt att förstå hur ett beslut om att inte sänka skatten kan äventyra budgetreglerna. Att inte sänka skatten, eller att säga nej till utgiftshöjningar leder till stärkta statsfinanser och överskott, inte till underskott. Varken budgetreglernas bokstav eller deras syfte bryts därmed om riksdagen säger nej till det femte jobbkskatteavdraget.

Att regeringen är stressad av att inte längre ha en majoritet är fullt förståeligt. Men det är fortfarande regeringen, och framför allt statsministerns ansvar att säkra en majoritet i riksdagen för sin egen politik. Att försöka övertyga oppositionen om att den inte får bedriva oppositionspolitik, eller att försöka gömma sig bakom egna tolkningar av budgetreglerna, är inte att ta detta ansvar. Istället gäller det att följa Katrine Kielos uppmaning och börja förhandla. Och anser Reinfeldt inte att han klarar av detta med nuvarande regeringsunderlag, finns det två alternativ. Antingen ombildar han regeringen eller så avgår han.

Epressens mediala spyor

25 april 2011 01:01

Helgens journalistiska uppstötning levereras av expressens Karl-Johan Karlsson. Med en artikel baserad på några turisters skvaller lyckas han och expressen sänka sig till en nivå som får Se och Hör och Hänt Extra att kännas som kvalitativ politisk journalistik.

Att just Expressen sänker sig till denna nivå är allt annat än förvånande. Som visades av professor Kent Asp hade Expressens rapportering under valet en stark politisk vinkel, mer specifikt en stark negativ vinkling mot socialdemokraterna och Mona Sahlin, detta visar bara att Expressen fortsätter med sin politiska kampanjejournalistik, som synes med en önskan att bli Sveriges motsvarighet till Pravda.

Som en av skribenterna på Alliansfritt Sverige måste jag samtidigt säga att det sköna med sånna här artiklar är att de sätter ett sorts kvalitativt golv som som visar hur lågt vi kan sänka oss innan vi når ner till Expressens nivå. Uppenbarligen är det väldigt lågt.

Klart att Reinfeldt fegar ur

10 april 2011 17:01

Västra Götaland går till omval och 1,2 miljoner väljare ska på nytt rösta i landstingsvalet. Som en följd av detta har Håkan Juholt utmanat Fredrik Reinfeldt på debatt inför detta val. Reinfeldt låter genom sin pressekreterare meddela att han tackar nej.

Undanflykten Reinfeldt presenterar är, att han inte vill ta en debatt med socialdemokraterna eftersom han anser att de saknar politik, får nog anses vara en av de fånigaste och mest ihåliga undanflykterna han kunnat komma med. Särskilt ihålig blir den i ljuset av att Reinfeldt inte hade några problem att skicka Anders Borg att ta en debatt med den socialdemokraternas nyvalda ekonomisk-politiske talesman Tommy Waidelich.

Faktum är väll att om Fredrik Reinfeldt verkligen trodde att Håkan Juholt och socialdemokraterna saknade politik så vore det närmast intill politiskt tjänstefel av honom att inte ta debatten, eftersom han då kunde förvänta sig en promenadseger. Att inte bidra med en sådan enkel seger för att hjälpa sina partivänner i Västra Götaland vore rent av politiskt korkat.

Men sanningen är så klart att Reinfeldts undanflykt är just en undanflykt. Reinfeldts motiv är givetvis mycket enklare. Han vet att han har allt att förlora och ingen chans att vinna om han tar en debatt med Håkan Juholt. Sakligt sett är Håkan Juholt en mycket bättre talare och debattör en Reinfeldt, något som Reinfeldt och inte minst regeringens egen propagandaminister Per Schlingmann är väl medveten om. Juholt är kvicktänkt, saklig, folklig och dessutom rolig. Reinfeldt som absolut inte är någon värdelös debattör når trotts allt inte upp till samma nivå. Därtill har Reinfeldt ett problem i att han gärna blir arrogant och mästrande när han blir pressad, en stil som skulle vara rent politiskt självmord om den riktades mot Juholt, men som fungerade desto bättre mot den mer bufflige Göran Persson.

Att Fredrik Reinfeldt fegar ur är därmed fullt förståeligt, bättre fly än illa fäkta.

Ur ett vidare perspektiv är det däremot ett problem att Fredrik Reinfeldt i sin roll som statsminister väljer att inte bidra till den politiska debatten i detta omval. Ett grundproblem med omvalet i Västra Götaland är nämligen risken för att valdeltagandet, som i det ursprungliga valet var över 80 %, kommer att bli lågt, kanske så lågt som 60 % är överhängande. Problematiken uppstår framför allt om valresultatet i omvalet blir ett helt annat än i det ursprungliga valet. Då kan legitimiteten i resultatet komma att ifrågasättas om den nyvalda majoriteten fått stöd av en väldigt liten del av befolkningen. För att upprätthålla ett högt valdeltagande och därmed säkerställa legitimiteten i omvalet har bland annat valforskaren Henrik Oscarsson just uppmanat politiker och media att ta valet på allvar.

Jag tycker att det politiska Sverige av respekt för Västra Götaland-länningarna ska bevaka det här valet som om det vore ett riksdagsval. Partiernas ledande företrädare bör åka till Västra Götaland och bedriva valkampanj.

Ur den synvinkeln är det synd att Fredrik Reinfeldt inte vågar möta Håkan Juholt. Demokratin och väljarna i Västra Götaland hade förtjänt det.