Media

om nyhetsvärdering

Jag kan ibland känna mig förvånad över medias nyhetsvärdering så här i valtider. Både Expressen och Dagens Nyheter tycks anse att komikern Måns Möllers skämt under socialdemokraternas valupptakt var av synnerligen stort allmänintresse. Expressen går till och med så långt som att skriva en hel artikel enbart om detta ämne och ger det hela titeln: ”Möller drog sexskämt för S-eliten”.

Men att Måns Möller drar sexskämt kan ju inte vara någon större nyhet. Eller för att citera en bekant inom mediabranschen: ”rubriken kunde ju lika gärna varit Måns Möller gör sitt jobb”. Så låt oss avsluta med lite Måns Möller.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=husyCNCl394]

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , och .

Regeringens oförmåga att regera

Läser i DN om att regeringens  till slut bestämt sig för att ändra antagningsregler till högskolan. Regler som infördes i år och vilka missgynnar nordiska och europeiska studenter, på ett sätt som inte är förenligt med internationella avtal som Sverige ingått, samt även gjort att svenska studenter med äldre betyg i praktiken utestängs från populära utbildningar så som läkare, psykolog och arkitekt. Efter massiv kritik, inte minst från den rödgröna oppositionen, väljer nu regeringen att backa, och lovar att ändra reglerna lagom till hösten 2010.

Där den vanliga ordningen för lagstiftningsarbete är utredning, remiss, propposition, beslut, så har regeringen återigen valt sin helt egna variant: propposition, beslut, utredning och lapptäcke. Och återigen ser vi ett exempel på regeringen Reinfeldts oförmåga till att faktiskt regera.

Jo jag säger oförmåga för i stort sätt varje större reform som denna regering genomfört har det gemensamma att de kritiserats, inte på grund av vad de försöker göra, även om sådan kritik också framförts, utan på grund av att de varit dåligt förberedda, bristfälligt utredda och slarvigt genomförda.

Det har gällt A-kassan och sjukförsäkrings fiaskot. Det har gällt den nya skollagen, vilken sågades med fot knölarna av lagrådet då själva lagförslaget var så dåligt skrivet att det riskerade att bryta mot grundlagen! Det har inte minst gällt försvaret där man helt enkelt valt att avskaffa värnplikten innan dess att utredningen om den framtida personalförsörjningen är klar. Listan börjar bli lång.

Jag skulle kunna tycka att den här regeringens vana till lagstiftningsmässiga hafsverk borde oroa även borgerliga sympatisörer. För det kan inte bara vara socialdemokrater, vänster- och miljöpartister som ser ett värde i att reformer är ordentligt genomarbetade, genomtänkta, och ordentligt utredda innan de genomförs.

Delar av denna oförmåga till att regera hänger säkert samman med att de borgerliga ministrarna har en ganska begränsad erfarenhet av att regera. Det krävs exempelvis att man lägger  ihop statsminister Fredrik Reinfeldt, vice statsminister Maud Olofsson och finansministern Anders Borgs samlade regeringserfarenhet för att överträffa Mona Sahlins erfarenhet. Men trotts denna brist på erfarenhet kan man tycka att Fredrik Reinfeldt och hans regering bord lärt sig värdet av att tänka före.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , och .

Moderater och McDonalds eller varför grillat är godast

ETC uppmärksammar att vår statsministers fru Filippa Reinfeldt, till lika sjukvårdslandstingsråd uppträder på brickunderlägg hos McDonalds där hon i ett personligt brev pressenterar sig som ”talesperson för Moderaterna i sjukvårdsfrågor”. Anledningen skall vara McDonalds certifiering av Astma- och Allergiförbundet.

Jag kan tycka att der är något märkligt av McDonalds att på detta sätt stödja ett politiskt parti och lyfta fram en specifik företrädare för densamma. Nu påstår i och för sig McDonalds att det är i egenskap sjukvårdslandstingsråd som Filippa Reinfeldt medverkar. Jag finner det dock något underligt att det då inte är i den rollen som Filippa Reinfeldt pressenterar sig.

För vist kan jag förstå att sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm kan vilja stödja Astma- och Allergiförbundet, och deras certifiering. Och jag kan förstå att McDonalds vill visa upp detta stöd. Men då hade det väll som sagt varit naturligt att hon också pressenterar sig som ”sjukvårdslandstingråd i Stockholm” och inte som ”talesperson för Moderaterna i sjukvårdsfrågor”. För trotts allt som sjukvårdslandstingråd företräder hon Stockholm och landstinget, som talesperson för Moderaterna i sjukvårdsfrågor företräder hon, ja, moderaterna. Att lyfta fram en specifik partiföreträdare och ge denna reklamplats betyder att McDonalds ger sig in i partipolitiken.

Nåja min reaktion kommer att vara att välja en snabbmatskedja som inte väljer att engagera sig partipolitiskt, och dessutom vet vi ju alla att grillat är godast.

För övrigt noterar Kulturbloggen att McDonalds även skall fungera som vallokal, vilket gör det än mer olämpligt att gynna ett specifikt parti.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , ,

om att kritiskt granska

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=2yhN1IDLQjo] Dagens debattartikel i DN av Gustav Fridolin, om hur man får det svar man vill i opinionsundersökningar, påminner mig allt för mycket klippet om ovan. 

En opinionsundersökning som ger stöd för ens sak, är ett säkert sätt att skapa uppmärksamhet. Med en opinionsundersökning i bagaget tycks nyhetsvärdet, i det man här att säga, öka. Det fascinerande och skrämmande i sammanhanget är att den yrkeskår som har till uppgift att kritiskt granska nyheter, så sällan tycks våra kapabla eller villiga att granska dessa undersökningar. Detta trotts att de ofta är beställda och betalade av ett eller annat särintresse. Jag kan tycka att medias inställning till opinionsundersökningar i huvud taget kännetecknas av ett bristande ifrågasättande och tveksamma tolkningar. Media är villiga att spinna en historia runt även små resultat, eller resultat som säger väldigt lite. Värderingen tycks vara att är det en opinionsundersökning, av vad än för slag, så finns det ett nyhetsvärde.

 Typexemplet på dessa tveksam värdering är alla dessa artiklar som skrivs efter någon webbundersökning. Eftersom urvalet för dessa undersökningar är allt annat än representativt för någon i huvud taget, inte ens för tidningens läsare eftersom långt ifrån alla svarar, samt att undersökningarna är lätta att manipulera borde nyhetsvärdet vara nästintill noll. Ändå skrivs artiklar baserade på dessa undersökningar med skrämmande regelbundenhet.

Ett annat exempel på att spinna artiklar på tveksamma opinionsundersökningar kom bara för några dagar sedan då de båda kvällstidningarna presenterade varsin undersökning som visade att förtroendet för statsministern minskat till följd av ”Litorinaffären”. Detta är ett resultat som nästintill är givet på förhand. Endast den mest fanatiska moderat, skulle säga sig ha fått ökat förtroende för statsministern på grund av att en av hans ministrar hoppar av några månader innan valet. I mina ögon förtjänar en opinionsundersökning som bekräftar detta inte mer än en notis.Tyvärr är denna mediala fascination över opinionsundersökningar ett demokrati problem, eftersom de ger en allt för stor fördel för kapitalstarka intressen. Opinionsundersökningar är trotts allt dyra. Samtidigt finns det ett allmänintresse av att veta vad folk tycker i frågor. Men likt all statistik så krävs tolkning. Denna tolkning borde tillhandahållas av samma media som publicerar dessa undersökningar. Trotts allt, kritiskt granskande är journalistens yrke.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om opinion, statistik och manipulation.

Konspirations teorier eller Moderat kampanj?

Jag börjar känna mig som en foliehatt, men det känns som att jag ser ett mönster. Så låt mig dela mina konspirations teorier.

Det amerikanska presidentvalet 2004 stod mellan George Bush och John Kerry och är antagligen mest känd för begreppet, Swiftboating, myntat efter den smutskastningskampanj som bedrevs mot John Kerry av organisationen Swift Boat Veterans for Truth (SBVT). En organisation som på olika sätt var kopplad till republikanerna men som George Bush, i alla fall officiellt, försökta hålla avstånd till.

Foliehatten i mig kan inte undvika att se likheter mellan de smutskastningskampanjer som då bedrevs av republikaner eller republikanska grupper och den smutskastningskampanj som nu drivs av högerfolk och allianspolitiker mot Mona Sahlin.

Den man som pekats ut som arkitekten bakom Bush-eran, beskriven som den regerande amerikanska mästaren i politisk smutskastning, heter Karl Rove. Denna man har ett utländskt parti på sitt CV nämligen Moderaterna. Och så sent som 2008 var han inbjuden till Almedalen av PR-byrån Prime.

Och det är här foliehatten i mig vaknar. I samband med Schenström-affären och granskningen av moderaterna började Fredrik Andersson en av Primes delägare och tidigare medarbetare till Carl Bildt, att sprida en youtube video där Mona Sahlin porträtteras som en fifflande politiker. Attacken har sedan följts upp av fler, nu senast i form av en mail kampanj, vilken spridits bland annat av Gunnar Fröroth, delägare i PR-byrån Diplomat PR och styrelseledamot i Centerpartiets tankesmedja Fores samt tidigare aktiv i Folkpartiet, och nu även av den moderata kommunpolitikern Bertil Nilsson.

Foliehatten i mig tycker att det finns ett mönster. En gång är ingen gång, men två, tre gånger är mycket, och det här är bara de som avslöjats, de som varit oförsiktiga, hur stort är mörkertalet? Jämförelsen med amerikanska valet 2004 är också rätt talande. Även då avslöjades diverse medarbetare och politiker kopplade till Bush med att ha kopplingar till smutskastning mot Kerry, vilket oftast resulterade i någon form av reprimand från Bush. Men det hindrade inte Bush från att spela på de kopplingar som smutskastningen av Kerry, redan etablerat.

Det är här som foliehatten till slut uppnår klarhet. För precis som Bush så har Fredrik Reinfeldt, även om han inte direkt kopplats till smutskastningen, kunnat dra nytta av den, och utnyttjat den. Tydligast blev det när båda hans ministrar Odell och Littorin en dag började prata om tobleronepolitik, en direkt koppling till smutskastningen av Mona. Men även hans egna insinuation att Monas dåliga förtroende siffror ”kan ju inte bero på att svenska folket inte känner Mona”, och hans partisekreterares debattartikel som uppmanade Mona att inte ” svartmåla Sverige”, spelar klart på den smutskastningskampanjs som bedrivs.

Nå så säger i alla fall foliehatten inom mig, frågan är om jag skall lyssna på den?

Du kan annars lyssna på Calle Fridén eller Johan Westerholm som skriver intressant på detta ämne. Eller varför inte Claes Krantz samtliga mindre foliehattiga eller läs andra bloggares åsikter om , , och