Tankar Och Funderingar

Tankar inför jobbkongressen

Idag börjar Socialdemokratiska partikongressen, eller jobbkongressen som denna upplaga så vackert kallas. Inför denna kongress så leder vi rödgröna i opinionsmätningarna. Redan nu kan vi förvänta oss att borgerliga ledarskribenter och fans kommer att lansera olika former av angrepp till följd av kongressen. Dels kommer man hävda att resultatet av kongressen på något sätt är ett misslyckande för Mona Sahlin, antagligen genom att hänvisa till något kongressbeslut som inte gick så som partistyrelsen föreslagit. Vidare kommer man säkert också att hävda att socialdemokraterna misslyckats med att förnya sig själva (eftersom förnyelse enligt högern är synonymt med att anamma högerns politik).

I likhet med en hel hög andra bloggare kommer undertecknat att vara på plats på jobbkongressen för att blogga och twittra och kommentera om det jag ser, hör och råkar fundera över för tillfället, för att försöka visa en rödare version av vad som händer och sker. Så väl mött, och håll utkik efter taggen #jobb09 och jobbkongress.

Resten av högen av progressiva bloggare och kamrater som kommer att vara på plats är:

Eva Rundkvist Käringen mot strömmen
Åsa Westlund
Johanna Graf
Stefan Svärd
Krassman
S-Buzz
Reza Javid Mohammedsvensson
Erik Laakso På uppstuds
John Johansson
Örebro läns delegationsblogg
Västmanlandsdelegationen
Lidmans legender
Anders Teljebäck
Gabriel Wikström
Åsa Eriksson
Tingeling
Peter Gustavsson
Lars Wiberg
Darina Agha
Markus Blomberg
Robert Noord
Thomas Bodström
Best of mankind
Fredriks kongressblogg
Fredrik Lundh Sammeli
Rödgrön
S i norr – kongressblogg
S debatt i Jämtlandslän
Mats Engström
Rosemari Södergren med Kulturbloggen
Peter Andersson med rätt att tycka
Johan Westerholm på Mitt i steget
Alexandra Einerstam HBT-sossen
Monica Green
Arvid Falk hela redaktionen på plats
Anders Löwdin på Lowdin.com
Claes Krantz och hela gänget bakom sosse.tv och Solidariskt Sverige
Mårten Wedebrand
Nathalie Sundesten Landin
Stefan Wikén Stefans konspirationer
Peter Högberg Högbers tankar
Viktor Tullgren
Fredrik Jansson tankar från roten
Karin Bergh
Haningeposten
Eva-Lena Jansson
AC Brockman
Fredrik Pettersson
Thomas Hartman
Anna Vikström
Alliansfritt Sverige

Läs även andra bloggares som skriver intressant om progressiva bloggar, nätrot, netroots, jobbkongress, jobbkongressen.

Humor i komentar till regeringens budget

I våras kritiserades regeringen hårt för sin passiva krispolitik. Oppositionen, facken, Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Konjunktur Institutet och Finanspolitiska rådet, var samtliga av meningen att regeringen behövde satsa mycket mer kraftigt för att stimulera ekonomin. Då viftade Anders Borg och regeringen bort kritiken och kallade allt krav på satsningar för oansvarigt istället försökte man i en debattartikel förpacka kostnadsökningar, för bland annat a-kassan, som en arbetsmarknadspolitisk satsning.

Nu inför höstbudgeten ansåg sig plötsligt ha både råd och behov av massiva satsningar, man ansåg även att detta var ansvarsfullt, framför allt ser regeringen det som mycket klokt att låna ett antal miljarder de närmaste åren för att sänka skatten. Att det bästa botemedlet mot vad vi alla hoppas är en tillfällig lågkonjunktur är permanenta skattesänkningar finansierade med hjälp av lån är onekligen en intressant inställning och finanspolitiska rådet kommenterar det hela, i sin kommentar till höstbudgeten, med ett vackert utslag av torr byråkratisk humor.

”Tidigare har regeringen argumenterat kraftigt emot tillfälliga finanspolitiska stimulanser med motiveringen att de lätt blir permanenta. En liknande argumentation återfinns i budgetpropositionen.3 Mot den bakgrunden är det inte helt lätt att förstå det stora inslaget av permanenta, ofinansierade reformer i budgetpropositionen. Risken för att åtgärder som aviseras som permanenta också blir det måste rimligen vara betydligt större än att åtgärder som aviseras som tidsbegränsade ska bli det.”

Vackert eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om , , och .

Analys: vad händer om Sd kommer in?

Vi rödgröna har ett statistiskt säkert övertag i senaste sifo-mätningen. En god nyhet med en bitter eftersmak då det blir allt tydligare att sverigedemokraterna har en stor chans att komma in i riksdagen. På bloggarna.se finns en sammanställning som visare de senaste opinionsmätningarna ihopvägt samt vilken mandatfördelning i riksdagen detta skulle innebära. Resultatet är att sverigedemokraterna skulle få 16 mandat, alliansen 161 och de rödgröna 172 mandat, därmed räcker inte de rödgrönas mandat för att få en majoritet i riksdagen.

Samtliga riksdagens partier funderar nu antagligen på hur de ska hantera en situation där Sverigedemokraterna inte bra kommer in utan också blir vågmästare. Varken alliansen eller de rödgröna kan i ett sådant läge garantera att det egna samarbetet kommer att hålla. Så för att göra en liten analys av vad som kan hända så tänkte jag se på frågeställningen utifrån de olika partiernas synvinkel.

Moderaterna

Från moderaternas syvinkel är situationen väldigt enkel, man vill sitta kvar vid maken till mer eller mindre varje pris. Två alternativ finns för uppnå detta mål. Antingen söka stöd av Sverigedemokraterna eller att locka över något av de rödgröna partierna till den egna planhalvan, enda alternativet är då Miljöpartiet.

Inget av dessa scenarion är särskilt tilltalande för Reinfeldt. Att söka stöd av Miljöpartiet kommer att bli dyrt, Miljöpartiet vet sitt värde och kommer inte att sälja sig billigt. Sverigedemokraterna är ur den synvinkeln ett bättre alternativ eftersom dessa i första hand kommer att söka legitimitet, och ett samarbete med alliansen kommer att ge dem detta. Priset för ett samarbete med Sverigedemokraterna är snarare att man riskerar att tappa det stöd man nu har i opinionen, men till priset av en mandatperiod till kanske Reinfeldt är villig att acceptera detta.

Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet

Alliansens småpartier Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet, sitter i en helt annan situation än Moderaterna. Inget av partierna kan vara nöjda med resultatet av deras allians med Moderaterna. Efter tre år i regeringsställning är det enbart Moderaterna som har fått utdelning i form av väljarstöd, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet är samtliga förlorare. Skulle alliansen bestämma sig för att söka stöd hos Sverigedemokrater så riskerar denna situation att förvärras, dels därför att vissa av partierna riskerar att straffas av sina väljare för att de samarbetat med Sverigedemokraterna, dessutom riskerar man att bli ännu mer marginaliserade då alliansen förutom att följa Moderaternas vilja även måste anpassa sig till Sverigedemokraterna. Att alliansen samarbetar med Miljöpartiet är inte nödvändigtvis heller bättre för Fp, Kd och C. Miljöpartiet kommer att kunna få igenom mer av sin politik än något av de tre småpartierna, något som knappast gynnar varken Fp, Kd eller C.

Ett alternativ som samtliga tre partier har är därmed att istället sälja sig till Socialdemokraterna. Att stödja någon konstellation av S-V-Mp, S-V, S-Mp eller en ren S regering kan vara ett alternativ, även om historien visar att borgerliga partier som försöker på en sådan manöver riskerar att straffas av de egna väljarna.

En sista utväg är att försöka bilda en ren mittenregering, ett samarbete mellan Fp, Kd, C och MP med stöd av antingen Moderaterna eller Socialdemokraterna skulle kunna vara ett alternativ, även om det riskerar att bli en instabil lösning och det kan vara svårt att få Mona eller Reinfeldt att gå med på att spela andrefiol.

Socialdemokraterna

För Socialdemokraterna är ett samarbete, eller ens en att regera med passivt stöd av Sverigedemokrater helt uteslutet. Allt för många väljare och partimedlemmar (bloggförfattaren medräknat) skulle sparka bak ut så hårt att partiledningen aldrig skulle våga att överväga det hela. Däremot kan partiet utan tvekan tänka sig att på ett eller annat sätt samarbeta med vilken annan konstellation i riksdagen som helst. Som största riksdagsparti är vet socialdemokraterna att vilket samarbete man än ingår i kommer man att vara den dominerande partnern, samarbete är därmed bara positivt. Den våta drömmen är förstås att åter kunna bilda en ren S regering men går inte det kan vilken annan konstellation som innebär en socialdemokratisk statsminister accepteras. Det är till och med möjligt, om än inte troligt, att socialdemokraterna skulle kunna acceptera exempelvis en mittenregering förutsatt att socialdemokraterna får tillräckligt med inflytande över politiken. En sådan lösning skulle dels innebära att partiet kan visa att de är ansvarstagande, och dels att man faktiskt slipper sitta i regering med någon annan än sig själv (något som vissa partimedlemmar tycks se som traumatiskt). Nackdelen skulle var att man förlorar i tyngd och gud förbjude, kanske stärker riksdagens mindre partier, och då främst Miljöpartiet.

Miljöpartiet

För miljöpartiet innebär Sverigedemokrater i riksdagen både möjligheter och risker. Det är ingen tvekan om att Miljöpartiet lockat till sig en stor del vänsterväljare, skulle miljöpartiet sälja sig till alliansen riskerar dessa väljare att överge partiet och återvända till Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Samtidigt har Miljöpartiet då en möjlighet att locka över väljare från den borgerliga sidan kanske framför allt från centerpartiet, så ett sidbyte kan kanske gå på ett ut.

Ett alternativ som innebär något form av samarbete med S (med eller utan V) och ett ytterligare borgerligt parti, skulle också vara en möjlighet. Miljöpartiet är mest höger av de rödgröna partierna och ett samarbete som inkluderar ett till borgerligt parti kan stärka Miljöpartiets förhandlingsposition när man vill dra just åt höger i vissa frågor. Samtidigt innebär en till till bordet att det blir mindre att dela på för alla, och den som får mest är alltid den som är störst, och det är inte Miljöpartiet.

En mycket roligare tanke vore en mittenregering med stöd av Socialdemokraterna, eller i värsta fall av Moderaterna, särskilt som en sådan regering skulle kunna innebära att en miljöpartist tog statsminister posten i så fall skulle Sveriges första kvinnliga statsminister inte heta Mona utan Maria. Problemet med denna dröm är att miljöpartiet knappast skulle få igenom så mycket av sin egen politik som de skulle önska, förutom att Fp, Kd och C skulle vara jämbördiga regeringspartners med avseende på storlek och därmed inte kan domminera en regering på samma sätt som Moderaterna gör inom alliansen så skulle en mittenregering dessutom tvingas göra upp med antingen S eller M och båda dessa kommer att kräva ett betydande inflytande över politiken för att gå med på att spela andrefiol. Dessutom finns alltid risken att den egna regeringen havererar och att hålla statsministerposten i en kollapsad regering är aldrig roligt.

Vänsterpartiet

För vänsterpartiet finns det knappast något positivt med sverigedemokrater i riksdagen, dessutom finns det knappast några möjligheter till samarbeten som skulle gynna vänsterpartiet. Att sätta sig i en regering med S och Mp är tillräckligt traumatiskt. Att försöka sätta sig i en regering som inte innehåller S är knappast möjligt. Att sätta sig i en regering som innehåller mer än S och Mp skulle vara mycket svårt. Enda alternativet är då en rödgrön regering med stöd av något eller några ytterligare partier, bara det inte är Sverigedemokraterna. I likhet med socialdemokraterna skulle Vänsterpartiet aldrig överleva ett samarbete med Sverigedemokraterna, men samtidigt skulle de aldrig heller överväga något sådant. Bästa alternativet för Vänsterpartiet skulle antagligen vara om Reinfeldt faktiskt satt kvar som statsminister då skulle Vänstern få ytterligare ammunition till sitt outtröttliga oppositionsarbete.

Slutsatts

Så utifrån detta vilket resultat är mest troligt?

Min gissning är att om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen så är det troligaste resultatet att Reinfeldt och alliansen gör upp om att fortsätta regera med stöd av just Sverigedemokraterna. Reinfeldt vill gärna bli den första borgerliga stadsministern som lyckas efterträda sig själv, och alliansens småpartier kommer antagligen inte våga att göra uppror.

Det näst mest troliga är att miljöpartiet säljer sig till alliansen. Miljöparitet är politiskt slampigt och steget högerut behöver inte vara så långt, särskilt inte om man kan kräva eftergifter av allianspartierna.

I tredje hand kommer någon form S regering med Miljöpartiet och ytterligare ett eller två partier. Socialdemokraterna är alltid villiga till samarbete det enda som talar emot detta alternativ är att de borgerliga partierna är rädda för konsekvenserna av att samarbeta med socialdemokraterna. Många borgerliga väljare ogillar socialdemokraterna mer än vad de gillar det parti de faktiskt röstar på.

Viktigt att komma ihåg är att det inte alls är säkert att den regering som först bildas efter valet är den regering som kommer att sitta hela mandatperioden. Det är till exempel möjligt att Reinfeldt initialt sitter kvar med stöd av Sverigedemokraterna men att Fp, Kd och/eller C till slut, kanske efter en partikongress där den egna partiledaren avgår, bestämmer sig för att fälla regeringen för att exempelvis stödja en S regering eller bilda mittenregering.

Andra skriver intressant om , , ,

Osvuret är bäst appropå Anna Anka

Lyxhustrun Anna Ankas artikel på newsmill har som bekant gjort succé. Artikeln är i sig själv helt klockren, ett retoriskt mästerverk av sällan skådat slag.

Nu har Anna Anka kommit på att hon vill bli politiker och menat att moderaterna eller kristdemokraterna skulle passa bra för henne. Något som närmast tycks göra Moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson förskräckt och låter hälsa att:

”Det finns nog inte något parti i Sverige som skulle passa henne med tanke på de åsikter hon framför i sin debattartikel, säger moderatkvinnornas ordförande Magdalena Andersson, till Expressen.se.”

Men se osvuret är bäst Magdalena Andersson för i samma artikel låter kristdemokraternas partisekreterare Lennart Sjögren hälsa att fru Anka är hjärtligt välkommen i kristdemokraterna.

Jimmie drömmer om att få sälja sig

I samma veva som Aftonbladet stoppar sverigedemokraterna från att annonsera i den egna tidningen så drömmer Jimmie Åkesson, sverigedemokraternas partiledare om att få komma in i riksdagen och bli vågmästare. Drömmen är att kunna dela ut ett statsministerskap i utbyte mot en strängare invandrarpolitik. Och när man har något att sälja så vill man så klart ha så många potentiella köpare. Men det finns ett litet problem för sverigedemokraterna i deras strävan att bli den statsministermakare de så gärna vill bli, och det är att för att vara en vågmästare måste man närmast befinna sig mellan de två grupper som man vill sälja sig till. Men det gör inte sverigedemokraterna.

vag

För varför skulle en rödgrön regering söka stöd hos sverigedemokraterna? Det finns fyra borgerliga partier som ligger närmare politiskt än vad sverigedemokraterna gör så varför skulle Mona Sahlin sträcka sig hela vägen över till den yttersta högerkanten för att få stöd för en rödgrön regering? Folkpartiet, centerpartiet, moderaterna, eller till och med kristdemokraterna skulle vara ett bättre vall.

För Fredrik Reinfeldt så är situationen något annorlunda. I sin strävan att bli den första borgerliga statsministern någonsin som lyckas efterträda sig själv skulle ett samarbete med sverigedemokraterna möjligen kännas frestande. Särskilt som det minsta allianspartiet, kristdemokraterna, vacklar farligt nära 4% spärren och riskerar att falla ur, inte så konstigt då deras partiledare sedan sommaren upptagen med att jaga väderkvarnar.

Kanske är det denna frestelse som gör Fredrik Reinfeldt så stressad, när journalister frågar honom om han kan tänka sig att luta mot sverigedemokraterna för att få fortsätta regera, att han börjar hallucinera och tala i tungor. Klart är i alla fall att även om Reinfeldt lite halvhjärtat, efter avslutat tungomålstalande, sagt att han inte tänker samarbeta med sverigedemokraterna så tycks ett samarbete med just sverigedemokraterna vara enda sättet att få fortsätta regera enligt de senaste opinionsundersökningarna.