På SVD:s ledarsida frågar sig Claes Arvidsson om Carina Perssons avhopp signalerar en förlust för Socialdemokraterna. Visserligen kan man se hjärttecken i allt, och som bekant litar jag själv starkt till min te-sumps förmåga att förutspå opinionsläget, men just för dagen skulle jag rekomendera Claes Arvidsson att ta en titt på den senaste opinionsundersökningen. Eller för att citera Svenskans egen rubrik: ”S stärker greppet”.
Ökad kontroll av post för trygghet och säkerhet
På väg till skolan läser jag idag i Metro om hur posten blivit en stor distributör av droger. Framför allt är det unga som på detta sätt får tillgång till droger på detta sätt, något som är oroande då enkelheten rimligtvis gör att fler ungdomar prövar på dessa tyngre droger. Sen tidigare vet vi posten även används för att leverera så kallade lagliga droger, det vill säga preparat som ännu inte hunnit narkotika klassas. Steget från laglig drog till olaglig är inte så stort och när tillvägagångssättet för att införskaffa preparaten är densamma är det lätt att ta klivet.
Postens distributionssystem har sen tidigare också används för diverse terrorist attentat. Mest välkänt är säkerligen Antrax breven som spreds i USA. Även om brev inte innehöll bakteriesporer så skapade dessa brev obehag och rädsla. Mer klassisk form av terror har utövats genom brevbomber, ett terrorredskap som används enda sedan postens införande och förekom i Sverige första gången redan 1904.
Att brev används till dessa illegala aktiviteter är en följd av anonymiteten som avsändaren åtnjuter och det faktum att ingen kontroll av innehållet sker. Så förutom som distributionsväg för droger och terror så används brev även för att framföra anonyma hot.
Detta anonyma och oövervakade brev skickande är därmed ett hot mot både demokratin och ungdomen. Åtgärder måste därför tas för att öka trygghet och säkerhet samt förhindra detta illegalt användande av posten. Lösningen står att finna i de åtgärder som redan tagits för att öka trygghet och säkerhet på nätet och vid användande av digital kommunikation. I likhet med datalagringsdirektiet bör även avsändare och mottagare av samtliga brev lagras. Lämpligen genom att avskaffa postlådor och låta all inlämnande av brev ske hos postens ombud, för att skicka brev behövs då legitimation visas och avsändarens personnummer skrivs på utsidan av brevet. Centralt lagras sedan avsändare och mottagare i ett register. Här kan också samtliga brev röntgas och alla misstänkta paket öppnas och undersökas. Genom en civil rättslig process bör intressenter kunna begära ut information om avsändare och mottagare i de fall någon lag brutits.
När vi redan har vidtagit mått och steg för att säkra nationens säkerhet genom FRA och Datalagringsdirektivet, och skyddat ungdomen från det olagliga piratkopierandets gissel genom IPRED är det nu dags att ta nästa logiska steg i trygghet och säkerhetens namn.
Fortsatt blå kannibalism bäddar för strid i den politiska bottenligan
Det ser ut att bli en vild valrörelse. United Minds presenterar idag en undersökning i aftonbladet där hela nio partier lyckas klättra över fyraprocentsspärren. Förutom de partier vi är vana vid att se så skulle riksdagen även rymma piratpartiet och sverigedemokraterna något som skapar ett något oförutsägbar parlamentariskt klimat.
Att just detta opinionsresultat skulle bli resultatet efter valet 2010 känns däremot mindre troligt, antagligen kommer något eller några av dessa partier under det år som återstår att förlora stöd och på valdagen inte lyckas mobilisera det stöd som behövs. Men eftersom hela fyra partier nu ligger nära riksdagsspärren, öppnar detta för väldigt spännande och möjligen även aggressiva strider i bottenligan. Krisdemokraterna och centerpartiet kommer kämpa för att vara kvar i riksdagen och Sverigedemokraterna och Piratpartiet kommer kämpa för att ta en plats.
Denna opinionsundersökning visar, förutom att integritet och främlingsfientlighet får ökat stöd, ett egentligen något motsägelsefullt resultat, återigen hur borgerliga inbördes kannibalisering skapar problem för alliansen. Likt Kronos äter moderaterna av sina barn eller för att uttrycka det annorlunda problemet för både kristdemokraterna och centerpartiet i deras strävan att återställa väljarnas förtroende är att dessa partier i första hand inte förlorat väljare till oppositionen, och därmed inte med lätthet kan återta dem därifrån. Istället är det till moderaterna, vilka genom sin totala dominans i regeringen och i det mediala utrymmet, som kristdemokraterna och centerpartiet förlorat väljare.
Moderaternas framgång håller på att bli alliansens största huvudvärk. För vist är det säkert trevligt för moderater och deras supportrar att se att fler väljare flockas till den egna fanan, men när dessa väljare i första hand sugits upp från moderaternas allianskamrater, och dessa kamrater nu sjunker ihop till den nivån att inte bara kritdemokraterna utan även centerpartiet riskerar att ramla ur riksdagen, kan det ökade stödet kosta moderaterna regeringsmakten. Som jag skrivit om tidigare är det svårt att se hur den borgerliga alliansen skall kunna regera vidare om inte de tre borgerliga småpartierna fortsätter förlora stöd till moderaterna.
Moderaterna får i denna mätning större stöd än de fick vid förra riksdagsvalet, de tre borgliga småpartierna har däremot samtliga lägre stöd än vid valsegern 2006 och det finns inga täcken på att detta kommer förändras. Fortsätter denna trend är det fullständigt möjligt att Reinfeldt på den moderata valvakan 2010 kan gratuleras till att återigen ha gjort ett rekordval och samtidigt tvingas inse att han förlorat regeringsmakten, en opinionsmässig pyrrhusseger. Med ett halvår av EU ordförandeskap, där de moderata radarparet Reinfeldt och Borg kommer stå i centrum blir frågan hur alliansen skall kunna undvika att de mindre partierna kvävs.
Fram till valet kommer kristdemokrater, centerpartister, piratpartister och sverigedemokrater leva i spännande tider, något som Rincewind professor av virtuell antropologi vid osynliga universitet noterat inte är allt för behagligt. Nå förutom för oss som står bredvid och tittar på och kan njuta av underhållningen.
Socialkonservativa eller marknadsliberaler?
Egentligen borde jag inte skiva blogginlägg så här sent på kvällen. Jag borde liga i min säng och krama om min pojkvän så att jag orkar gå upp imorgon för att tvätta. Men nyheterna från europaparlamentet gör att jag närmast känner mig tvingad att skriva något, gör jag inte det kommer jag bara att ligga vaken och fundera på vad jag borde ha skrivit. Nåja.
Det tycks som om moderaterna har hamnat i en svår sits i EU parlamentet. Samtidigt som vår egen Margareta Ulvskog och även vänsterns Eva-Britt Svensson blir vald till vice ordförande i sin respektive EU grupper så får Moderaternas Gunnar Hökmark inte längre fortsatt förtroende som vice ordförande i sin grupp.
Med tanke på att EPP-gruppen sett ett mindre myteri där bland annat brittiska Tories lämnat och bildat en ny grupp ECR, kanske inte Hökmarks fall är helt oväntat. Numera domineras nämligen EPP av tyska CDU och andra kristdemokrater och i det sällskapet måste marknadsliberala moderater känna sig tämligen ensamma. Frågan är dock vad moderaterna skall göra nu, skall de stanna i EPP eller söka sig till en annan grupp, ingen grupp inom EU-parlamentet passar nämligen inte helt bra för dem. Den liberala bloggaren Henrik Alxandersson summerar det hela som:
” Hur (m) än gör blir det fel. Socialkonservativa EPP, nationalkonservativa ECR eller de harmlöst mjäkiga liberalerna?
Hade det varit någon stake i (m), så hade de dragit igång en ny, marknadsliberal parlamentsgrupp. Men då hade väl partiledningen i Stockholm gått i spinn, kan man anta…”
Själv funderar jag på vad ett mer socialkonservativt EPP kommer att innebära för samarbetet med vår egen socialdemokratiska grupp. Är socialkonservativa nödvändigtvis bättre än marknadsliberaler? Min magkänsla säger att de kanske är det fast dett tål att tänkas på, men inte inatt. Nu behöver jag sova.
Familjeföretagare jo jag tackar
Jag kan inte undvika att tycka att det är roligt att Antonia Ax:son Johnson, väljer att titulera sig själv som familjeföretagare. Inte för att hon ljuger, men det känns nog som om hela Axel Johnson Gruppen vars hel eller delägda företag omsätter 50 miljarder kronor enligt wikipedia är lite mer än ett vanligt familjeföretag.
Men det är klart att kalla sig kapitalist (vilket ju är en annan beskrivning av samma sak) kanske inte skulle passat så bra för att höja trovärdigheten i den egna argumentationen.
Sen måste jag väll erkänna att jag delvis håller med henne. Att använda AP-fonderna för politisk styrning av marknaden är inte helt lyckat. Inte för att marknaden inte behöver styrning, för är det något som finanskrisen visat så är det ju att marknaden inte klarar av att sköta sig själv. Inte heller handlar det om att jag ser något ideologiskt fel med politisk styrning av marknaden, något som Ax:son Johnson däremot gör. Men syftet med AP fonderna är trotts allt att förvalta våra pensionspengar och inte att vara regeringens förlängda arm. Det blir trotts allt rätt rörigt om AP fonderna skall få nya uppdrag och direktiv varje gång vi byter regeringe, risken skulle ju vara att fonderna glömmer bort vad det är de egentligen skall syssla med, och det vill vi ju inte.
För övrigt rekomenderar jag detta inlägg av Bengt Silfverstrand.