Tankar Och Funderingar

Varför Borg inte gör något

12 maj 2009 18:08

Att finansminister Anders Borg lättvändigt viftade bort den samlade kritiken, som opposition, fack och svenskt näringsliv riktat emot regeringens arbetsmarknadspolitik, med att de är särintressen är kanske något som går att förstå. Att finansminister Anders Borg väljer att också ignorera Konjunkturinstitutet och Sveriges kommuner och landsting är kanske något mer förvånande. Att finansminister Anders Borg dessutom väljer att ignorera det av honom själv instiftade Finanspolitiska rådet, känns ytterst besynnerligt. När nu skaran av supportrar sjunker och kritiken ökar undrar man ju varför gör regeringen inget, varför håller Anders Borg fast vid sin passiva kris politik?

Förklaringen står nog att finna i Borgs egna ord:

” Vi skulle dessutom snabbt riskera att tvingas skära påtagligt i välfärdens kärnverksamheter och höja skatterna markant för att återställa finanserna /…/”

Framför allt det senare, att tvingas höja skatterna är nog det som skrämmer mest. Regeringen Reinfeldt har under mandatperioden redan tvingats offra flera av de borgliga småpartiernas vallöften, allt ifrån Kristdemokraternas krav på sänkt bensinskatt till småpartiernas gemensamma löfte om höjda studiemedel kommer inte att bli av. Med ett år kvar till valet skulle det därför vara politiskt omöjligt för framför allt Moderaterna att dra tillbaka de skattesänkningar man genomfört.

Att kommunerna har fått problem på grund av att regeringen fört över kostnader från stat till kommun genom att kommunerna fått ökade kostnader för socialbidrag och minskade skatteintäkter till följd av att den borgliga regeringen försämringar av a-kassan, är inget som Reinfeldt eller Borg tänker ta ansvar för. Att kommunerna för att lösa sin egen ekonomi i flera fall säkert kommer att tvingas till skattehöjningar är också något som Reinfeldt och Borg ignorerar. För det är inte säkert att höjda kommunalskatter är en nackdel för regeringen så lite mer än ett år före nästa val. Det beror ju trotts allt på vilka kommuner som tvingas höja skatten.

Argumentationen mot skattehöjningar i kristider brukar basseras på att en minskning av hushållens ekonomi minskar konsumtionen. Hur mycket konsumtionen minskar beror på hur skattehöjningen är utformad och vilka den drabbar. En statlig skattehöjning får antagligen en mindre påverkan på konsumtionen än en kommunal, helt enkelt för att den till större del drabbar personer med högre inkomster. Personer med högre inkomster har nämligen en ekonomi som är mer elastisk, där deras konsumtionsbudget påverkas mindre av ökningar och minskningar i den egna ekonomin. Detta beror på att samma personer tenderar att ha ett större eget sparande, skattesänkningar och höjningar påverkar därmed dessa personer mindre eftersom en skattehöjning kanske enbart resulterar i ett mindre sparande, liksom en skattesänkning kanske enbart ökar sparandet. Personer med sämre ekonomi påverkas däremot mer direkt eftersom de har en mindre buffert i form av sparande.

Av detta skäl borde kommunala skatthöjningar vara ett större problem än en eventuell statlig sådan. En socialdemokratisk finansminister hade antagligen resonerat som så; att av följderna för en statlig skatthöjning är mindre än följderna av en kommunal skatthöjning och därmed är det värt att satsa på att hjälpa kommunerna även om detta kan resultera i att staten måste höja skatten om ekonomin fortsätter att gå dåligt. Det är mycket möjligt att Borg ser detta med, men av politiska skäl kan han inte riskera en politik som skulle kunna innebära att han måste höja skatten lagom till valet. Skall något göras får de ske senare så att han kan vara säker på att eventuella skatthöjningar i så fall sker efter valet. Ekonomin måste hålla i alla fall fram till september 2010 annars har Alliansen små chanser att få regera vidare.

Resultatet blir att regeringen med Reinfeldt och Borg accepterar att många kommuner tvingas höja skatten även om detta egentligen är dåligt. Kallt räknar dock regeringen med att det inte i första hand kommer att drabba de egna borgliga kommunerna. De kommuner som är mest drabbade är till stora delar mer röda, meddans rikare kommuner så som Danderyd, Djursholm och Lidingö inte har samma problem. Och faktum är ju att om en socialdemokratisk kommun tvingas höja skatten så är ju det bara bra för regeringen, då har man ju gett de egna partikamraterna i kommunen ett argument till i valrörelsen 2010.

Borgarnas politik får kritik från alla håll

11 maj 2009 15:55

Aftonbladet läsare och finanspolitiska rådet tycks båda vara ense, alliansens arbetsmarknadspolitik håller inte måtten. Visserligen ska man inte jämföra äpplen med päron, eller statliga myndigheter med anonyma tyckare på en webbsida men det känns ju ändå på något sätt roligt för en socialdemokrat att notera att amatörtyckare och professionella dito kommit till ungefär samma slutsats och även om finanspolitiska rådet inte säger det öppet så luktar det ju att socialdemokratisk politik är bättre.

För mitt eget egos skull känns det särskilt bra att läsa att även finanspolitiska rådet delar min åsikt om att ökade kostnader inte är samma sak som en satsning. I något mer byråkratiska termer säger de att:

” Det är missvisande att presentera expansionen i jobb- och utvecklingsgarantin som en kraftfull aktiv satsning. Den är i stället en följd av att fler långtidsarbetslösa behöver försörjningsstöd.”

I sak är ju finanspolitiska rådets rekommendationer mycket lika de förslag som återfinns i socialdemokraternas skuggbudget, även om vissa skillnader finns. Östros ser hur som helst det hela som konstruktiv kritik frågan är bara hur Borg ser på det hela.

Som student politiskt intresserad noterar jag att rådet föreslår en höjning av studiemedlet och en minskning av fribeloppet för att studenterna ska jobba mindre och plugga mer. Av min tid inom kårens studiebevakning minns jag att det fanns en klar korrelation mellan de som hoppade av utbildningar eller hade svårt att klara dem och de som jobbade mycket vid sidan av skolan. Tyvärr kommer studiefrågor inte att uppmärksammas så länge vi har en finanskris vilket är sorgligt.

Inte heller är det troligt att regeringen kommer att lyssna på finanspolitiska rådets rekomendationer om att bygga ut a-kassan, det vore poltiskt omöjligt för en regering som gick till val på att just förändra a-kassan med motiveringen att det skapade jobb. Eftersom a-kasseavgiften nu ökar är risken istället att ännu fler kommer lämna den och detta kommer att öka antalet socialbidragstagare vilket i sin tur ökar kostnaderna för komunerna. Med kommunala skattehöjningar och nedskärningar i skola och vård som ressultat.

Läs för övrigt Claeskrantz och ALLA DUMHETER! angående samma fråga.

Massa Sossar och några skräniga MUF:ar

1 maj 2009 20:28

Vilken första maj, strålande solsken och så mycket folk, har inte sett så här många på flera år. Kanske är det media som vi får tacka, eftersom de försöker måla upp att det är kris i partiet så känner väll fler av oss att vi måste visa att socialdemokratin faktiskt står stark.

img_1740

Wanja längst fram i tåget

Media vill ändå gärna spinna vidare på kristemat och därför är det väll inte konstigt att alla tidningar lät löpen handla om de tiotalet svartklädda ungdomar som valde att bua när Wanja höll tal. Att de var just ett tiotal och antagligen inte var socialdemokrater stod däremot inte på löpet det får man istället i bröd texten. Inte heller bestämde sig Aftonbladet att skriva något om mannen som stod och peka finger åt Wanja, kanske berodde det på att han helt ogenerat pressentera sig som nazist. Reaktionen från Aftonbladets reporter var annars ganska rolig när hon såg att mannen pekade finger, snabbt trängde sig hon och kameramannen fram för att göra en intervju. Men säg den glädje som varar, hon blev nog något besviken när det visa sig att han var nazist och inte socialdemokrat för det är knappast en nyhet att nazisterna inte gillar socialdemokraterna.

På det hela taget var det ett bra första maj firande även om våra politiska motståndare var ovanligt aggressiva. Till och med MUF:arna var ovanligt skräniga även om de inte var särskilt många, kasta tobleronepaket kunde de däremot, synd bara att de var tomma. Egentligen lite snålt för några år sedan så dela de faktiskt ut riktig toblerone, men det är klart det är väll ett utslag av den finansiella krisen vi är i att MUF inte har råd med en riktig kampanj. För övrigt är det säkert ett utslag av den finansiella krisen att MUF inte kan hitta på någon ny kampanj utan måste fortsätta på tobleronespåret, men det är klart återanvändning är ju miljövänligt kanske de blå små liven börjar tänka på klimatet? Även Nazistisk Folkfront tycks ha hängt på MUF:s tobleronekastande även om de valde att faktiskt kasta den mot Mona.

För övrigt skönt att se att borgarna förlorar stöd i senaste opinionsundersökningen.

Offen(s)iv vårbudget

29 april 2009 12:43

Så kom äntligen en krisbudget som klarar av att tackla den ekonomiska kris som Sverige är mitt upp i. Tyvärr så är det inte den sittande borgliga alliansregeringen som presenterar den utan vi Socialdemokrater. Och det är synd för det enda som den borgliga alliansregeringen med finansminister Borg i spetsen presenterat är en tandlös budget utan några egentliga satsningar och totalt befriad på investeringar för framtiden.

Kanske var det därför som Borg och den borgliga alliansen valde att helt enkelt ljuga i en debattartikel och kalla en kostnadsökning för en satsning, antagligen fanns det inget annat sätt att få denna blåa budget för en nattsvart framtid att låta offensiv.

I rak kontrast står då vår egen röda vårbudget. Istället för att lägga sig platt som Borg och borgarna gör så är budgeten fylld med konkreta satsningar i form av allt från fler utbildningsplatser till upprustning av miljonprogram och investeringar i infrastruktur. Det är en sådan här krisbudget som Sverige behöver idag, de är nämligen denna sorts budgetar som pressenteras i andra europeiska länder och i USA  och det är denna sorts budget som konjunkturinstitutet efterfrågat. Den borgliga alliansregeringen har däremot valt en passiv politik och därför går det också sämre för Sverige än för Europa i övrigt. Det finns inget skäl till varför Sverige ska behöva hamna på efterkälken, vi borde vara bra rustade för denna finnanskris.

Självklart har borgliga bloggare inte varit sena med att hitta något som de kan kritisera i denna socialdemokratiska budget, och efter att ha tittat runt lite bland olika borgliga bloggare så syns att flera oroar och beklagar sig över Socialdemokratiska skattehöjningar på riksnivå och kallar detta oansvarigt.

Jag vet inte om borgliga debattörer och bloggare i allmänhet är dåliga på ekonomi eller om de bara inte ser följderna av sin egen regerings politik. För faktum är att den borgliga alliansregeringens agerande kommer att leda till skattehöjningar. Den borgliga alliansregeringen har nämligen flyttat kostnader från staten till kommunerna, allt för att ha råd med sina statliga skattesänkningar.

Alliansens höjning av kostnaden för a-kassan har gjort att fler än tidigare står oförsäkrade kommer kommunernas kostnader för socialbidraget att öka. Statens utgift för a-kassan har däremot minskat av samma skäl. På samma sätt har den borgliga alliansregeringen sänkt ersättningen för a-kassan vilket leder till lägre skatteinkomster för kommunerna. Till allt detta väljer regeringen att inte skjuta till några extra pengar till kommunerna detta år. Resultatet är att de kommuner som drabbas hårt av varsel får ännu sämre ekonomi än de annars skulle fått och tvingas till skattehöjningar och stora nedskärningar.

Självklart så drabbar dessa kommunala skattehöjningar inte de rikaste kommunerna och deras kommuninnevånare. Samma innevånare som fått största delen av det så kallade jobbskatteavdraget.

Ironiskt nog kan därmed en skattehöjning på riksplanet leda till lägre skatthöjningar för dig och mig eftersom kommunen vi bor i kanske slipper höja skatten.

Allt det här betyder förståss att jag tror mer på den offensiva budget som Mona Sahlin och Thomas Östros pressenterat och den insikt som denna bygger på än den borgliga alliansregeringens passiva budget. Men med tanke på att Borg helst pratar väder när han snackar om ekonomi så är det kanske inte så konstigt att skillnaden blir så stor mellan det röda och det blåa alternativen.

Hatten av för Mona.

Ser att SVD:s Lena Hennel oroar sig för att vi rödgröna inte kommer kunna komma överens om en budget inför nästa år. Det känns som att analysen missar det faktum att vi socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister  lyckades komma överens om en hel massa budgetar mellan 1998 och 2006 det lär knappast bli svårare nu när vi pratar ihop oss i förväg.

Jag tror inte riktigt att konstfack har förstått kritiken

20 april 2009 05:30

Konstfack har uppenbarligen reagerat på den kritik som riktats mot dem efter Ann Odells spelade psykos och NUG:s graffitiaktion. I ett försök att hindra framtida kritik så ska de nu börja tillämpa censur av studenternas konst, i form av att inte ställa ut verk som kan vara tveksamma juridiskt. Rektor och jurister skall numer avgöra om ett verk får ställas ut.

Det här betyder med andra ord att konstfack inte förstått ett dugg av kritiken som riktats mot dem. Det är nämligen inte så som konstfack tycks tro att kritiken kommer utifrån att de ställer ut kontroversiella verk. Nej kritiken grundar sig på att de välsignat de i det här fallen olagliga och omoraliska handlingar som lett fram till skapandet av verket.

I graffitifallet är det inte själva filmen i sig som är det kontroversiella. Utan det faktum att konstnären själv valde att vandalisera en tunnelbanevagn och att detta mer eller mindre skedde med konstfacks goda minne och under deras överseende. Att filmen i sig visar någon som klottrar är inte det som gör folk upprörda, och hade konstnären antingen bett och fått SL’s tillstånd att klottra ner en vagn (kanske inte så troligt) eller om han valt att dokumentera någon ligist när denne vandaliserade en vagn så hade konstverket inte varit av något problem. Likadant är det med Anna Odells verk, det är inte själva produkten utan hur det producerades som är problemt.

Och det är här konstfacks ansvar kommer in. Det är inte nog att censurera studenters verk i efterhand, det är inte ens önskvärt! När konsten väl ställs ut är ju skadan redan skedd. Vad konstfack istället behöver göra är att föra en dialog med sina elever om etik och moral med avseende på konsten och dess skapande, och därmed försöka avstyra allt för oetiska eller omoraliska ageranden i skapandeprocessen. Jag tror nämligen inte för ett ögonblick att särskilt många bryr sig om ett teoretiskt skändande av svenska flaggan men om så skulle vara fallet så borde väll den diskussionen redan lyfts med eleven när verket påbörjades?