Ett kort svar till Lena Mellin

En arbetsdag, en radiointervju, trettiotusen sidvisningar och 6K likes senare. Resultatet av detta, utöver en smått chockad bloggförfattare, är att Aftonbladets politiske kommentator Lena Mellin kommenterat min kritik från gårdagens blogginlägg.

Uppenbarligen håller hon med om att man inte kunde påstå att Juholt brutit mot några regler. Istället vill hon använda ordet riktlinjer. Det märks att Lena Mellin spenderat mycket tid med fullblodspolitiker eftersom hon undviker kritiken med samma skicklighet som de hon arbetar med att granska.

Felet ligger nämligen inte i om Juholts ersättning av misstag brutit mot en underförstådd regel eller en underförstådd riktlinje utan att Aftonbladet valt att beskriva det med rubriker så som ”Sanningen om fusket” och ”Bluffade – med bostadsbidraget”. Varken anklagelsen om bluff eller fusk hade ju någon som helst teckning. Något jag antar att Lena Mellin också är fullt medveten om.

Att Håkan Juholt fick för mycket bidrag är både jag, Lene Mellin och Håkan Juholt överens om. Och så har också Håkan Juholt valt att betala tillbaka den delen av bidraget som han inte borde fått. Fortfarande har detta inte rört sig om något försök till att bluffa eller fuska.

Storyn om Juholts fusk är en medialögn

Som socialdemokrat måste jag säga att den gångna veckan varit rätt hemsk. Nyheten om att Juholt skulle ha lurat till sig 160 000 kr i bidrag från riksdagen slog ner som en bomb och under några dagar har jag själv tyckt att det bästa vore om han omedelbart avgick. Men inte så längre. Därför att ju mer man nagelfar den här historien desto mer visar det sig att den inte håller måttet.

Historien om att Juholt skulle lurat till sig bidrag genom att bryta mot riksdagens regler stämmer uppenbarligen inte. Istället visar det sig att Aftonbladet, som ursprungligen släppte nyheten i huvud taget inte gjort någon som helst research i huvud taget. Utan valt att spä på och överdriva en story till den graden att sanningen inte tycks ha något att göra med vad man publicerat.

Faktum är att hela grundtesen som Aftonbladet driver inte stämmer:

 ”Juholt har fått ersättning för hela hyran trots att reglerna är glasklara – riksdagen står bara för hans del.”

Att påstå att reglerna är glasklara är inte tillnärmelsevis sanningsenligt. Faktum är att reglerna över huvudtaget inte nämner något om alls om hur ersättningen för övernattningslägenheter utöver de som tillhör riksdagen. Inte för än i måndags lade riksdagen till ett stycke om detta på sin hemsida. Innan det fanns inget.

I dokumentet som innehåller reglerna för bostadsbidraget, ”Föreskrift om arbetsrum och övernattningsbostäder för riksdagens ledamöter”, finns enbart en enda paragraf som berör reglerna för ersättning för lägenheter som inte är de som riksdagen tillhandahåller, och den paragrafen hänvisar bara till lagstiftningen om ersättning till riksdagsledamöter.

”11 § Till ledamöter som har rätt till nattraktamente enligt 5 kap. 1 § lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter skall riksdagsförvaltningen tillhandahålla en övernattningsbostad. Med övernattningsbostad avses en övernattningslägenhet eller ett övernattningsrum i riksdagsförvaltningens bostadsbestånd eller motsvarande boende.”

Lagstiftningen är inte mycket klarare den:

 ”4 § Ersättning för logikostnad i Sverige (nattraktamente) betalas med belopp motsvarande visad kostnad upp till ett högsta belopp som Riksdagsförvaltningen bestämmer. Vid särskild tjänsteförrättning i Sverige mer än 50 km från bostaden betalas dock ersättning för faktisk logikostnad som föranleds av förrättningen.”

Ingens stans nämns något om att en ledamot enbart skall ha halv ersättning om man delar lägenheten med en sambo. För riksdagens egna lägenheter står däremot att riksdagsledamoten skall betala en fjärdedel av hyreskostnaden om någon annan bor i lägenheten. Men detta gäller specifikt de lägenheter som riksdagen tillhandahåller, och därtill är det då en nedsättning med en fjärdedel och inte hälften.

Att Aftonbladet utifrån detta påstår att reglerna är glasklara tyder närmast på att Aftonbladet själva inte i huvudtaget läst reglerna eller försökt efterforska hur de ser ut. Man har enbart byggt detta påstående på vad någon från riksdagsförvaltningen sagt i en intervju och sedan hittat på resten.

Men är det trotts detta inte rimligt att Juholt enbart skall få halv ersättning om han nu delar bostaden med någon annan. Jo givetvis. Och finns det en praxis att enbart betala ut halva ersättningen så bör den givetvis följas, och då kunde man ju tycka att Juholt bara borde begärt halv ersättning. Men faktum är att riksdagens blanketer för ansökan inte ser ut så att man begär en specifik ersättning. Aftonbladet skriver att:

”Ända sedan S-ledaren flyttade i hop med sin sambo 2007 har Juholt sökt, och fått, full ersättning av riksdagen för hyreskostnaderna för parets lägenhet – i dag en fyra i Västertorp i södra Stockholm.”

Detta stämmer inte. Så som blanketten är utformad har Juholt inte ansökt om något specifikt belopp över huvud taget, kolla själv om ni inte tror mig. Det enda han fyllt i är följande:

Min hyra/avgift är för närvarande __________ kr/månad.

Blanketten frågar alltså inte efter vilket belopp man begär ersättning för utan enbart vad man har för hyra/avgift. Därtill så skall detta kunna styrkas med ett hyreskontrakt eller motsvarande enligt blanketten:

Jag bifogar kopia på hyreskontrakt eller motsvarande dokument där hyran/avgiften framgår.

Vad Juholt alltså har gjort är att fylla i blanketten exakt enligt de instruktioner som står på blanketten. Något särskilt belopp har han alltså inte gjort anspråk på. Däremot har han precis som står på blanketten bifogat sin hyresavi där det klart framgår att de är två som står på kontraktet.

Aftonbladet skriver vidare:

”Trots det lämnade Juholt den 13 september in en ansökan om höjd ersättning i samband med en hyreshöjning och utgifter för en parkeringsplats vid bostaden – även denna gång för hela hyreskostnaden.”

Detta är Aftonbladets version av vad som hänt och återigen stämmer den inte. Vad Juholt har gjort är återigen att följa reglerna exakt så som de är skrivna. På blanketten står nämligen följande:

”Om min hyra/avgift ändras förbinder jag mig att omedelbart meddela förändringen skriftligt till enheten ledamotsservice samt bifoga dokument där hyran/avgiften framgår.”

Juholt har alltså återigen gjort exakt det som står skrivet.

Om nu Juholt fyllt i alla papper exakt enligt de instruktioner som står på dem. Och bifogat ett hyreskontrakt där både hans och hans sambos namn står. Är det då inte rimligt att riksdagsförvaltningen som tagit emot detta skall göra bedömningen, utifrån det materialet som skickats in, hur mycket ersättning som han skall få.

Med andra ord är det inte riksdagsförvaltningen som bör ha koll på att han enbart skall ha halv ersättning om det nu finns en underförstådd praxis. De måste ju ha känt till regeln och utifrån de papper han lämnat in, sett att han delade lägenheten med någon.

Och är det inte rimligt att Aftonbladet borde ha kontrollerat sin story innan man drog igång det mediadrev. Och innan man påstod att Juholt fuskade med bidraget.

Av påståendet att Juholt fuskat eller bluffat återstår därmed inte ett skit. Att fylla i en blankett enligt instruktionerna på blanketten är inte att fuska eller att bluffa. Och det går inte att bryta mot en regel som inte finns nedskriven någonstans över huvud taget. Att då hävda att Juholt gjort något moraliskt fel är även det tveksamt trotts allt så fort han hade förstått att han fått för mycket bidrag valde han att betalat tillbaka det, och därtill valde han att ta på sig ansvaret för det missförstånd som skett och be om ursäkt för det.

Det är möjligt att Juholt i slutändan tvingas avgå på grund av detta. Men då beror det på att media förstört hans rykte och inte på att han gjort något moraliskt fel. Och sker det, då har vi ett demokratiskt problem när ett mediadrev utan substans fäller en politiker.

Media:
SVD: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8

Expressen: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12

DN: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8  | 9

SVT: 1 | 2 | 3 | 4 | 

Uppdaterat 20111014:

Åklagaren har beslutat att lägga ner förundersökningen mot Håkan Juholt. Åklagarens kommentar från DN:

Enligt överåklagare Björn Ericson har åklagarmyndigheten beslutat att lägga ned förundersökningen eftersom det saknas reglering för privathyrda lägenheter för riksdagsledamöter.

”För att ett straffrättsligt ansvar ska kunna utkrävas förutsätts att upplysningsskyldigheten tydligt framgår av regelverket eller att det finns en fast och utvecklad praxis som de enskilda ledamöterna informerats om,” skriver han på hemsidan.

I ett uttalande till TT säger Björn Ericson att det inte finns något som reglerar om och hur hyran ska reduceras om man, som Håkan Juholt, är sambo:

– Reglerna är inte tydliga på den punkten. Det är dessutom så pass få som får den här ersättningen så det finns ingen egentlig praxis.

Björn Ericson säger också att beslutet inte var svårt att fatta:

– Nej. När vi väl hade materialet var det inte svårt. Det är rätt tydligt att man inte kan ha ett straffrättsligt ansvar när det är sådana här oklarheter i regelverket, säger Ericson.

SVTs agerande är obegripligt, oprofessionellt och oacceptabelt

Så dagens stora politiska nyhet var att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hoppade av helgens partiledardebatt i Agenda. Orsaken var att man blivit placerad tillsammans med Sverigedemokraterna. Flera andra har redan förklarat varför detta beslut av Juholt och Ohly var fullt förståeligt, där en av de sakligaste presenteras av Erik Laakso, så jag tänker inte gå in på det. Det som får mig att skriva detta inlägg är istället SVT:s agerande efter beskedet. Ett agerande som är så väl obegripligt som oprofessionellt och i mitt tycke oacceptabelt.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ansåg alla tre att en uppdelning i debatten där allianspartierna placeras på en sida och de övriga på andra ger en bild av två block som står mot varandra, och att man inte är intresserad av att sättas samman som ett block tillsammans med Sverigedemokraterna. Att denna bild är problematisk har uppenbarligen även SVT förstått eftersom de säger att:

”De står vid varsin egen pulpet och vi hade dessutom tänkt inleda med att förklara just detta för tittarna.”

SvT är alltså medveten om att man ger en falsk bild av att det är två block som står mot varandra, eftersom man tänkte förklara att denna bild man ger inte är sann, men samtidigt vägrar att göra något åt det faktum att man förmedlar den bilden från början. Det är helt obegripligt i sin totala brits på logik.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har gett olika förslag på hur detta kunde avhjälpas, exempelvis lottad placering något som exempelvis användes vid partiledardebatterna före valen 1994 och 1998, eller att placeras på en linje så som vid debatten inför valet 2010. Men efter att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte fått gehör för sina invändningar och därför förklarar att man respekterar SVT:s beslut men då tyvärr tvingas avstå från att medverka, så flippar SVT totalt ur.

Eva Landahl redaktionschef på SVT samhälle kalla detta beslut för tragiskt och hävda att man är upprörd. SVT:s programdirektör för nyheter, Jan Axelsson säger att:

”Vi tycker att de här partiernas ställningstagande är svårförståeligt i sak och oacceptabelt i princip.”

Och Eva Hamilton går så långt att hon säger att:

”Det är otänkbart för oss att låta politiska partier ställa ultimatum och diktera upplägget i våra program.”

SVT:s ledning får alltså bokstavligt talat spel och tappar fattningen totalt. Bristen på professionalitet är så uppenbar att det är svårt att inte bli förskräckt.

Jag frågar mig då:

På vilket sätt kan det vara upprörande att två partier inte vill delta i en debatt?

Hur kan det vara oacceptabelt av två partiledare att tacka nej till att delta under former man inte är bekväm med?

Och hur kan det vara otänkbart att påpeka ett problem som SVT till och med själva är medveten om existerar och sedan tacka nej till att delta när SVT vägrar att göra något åt problemet?

Det enda i sammanhanget som är upprörande, oacceptabelt och som borde vara otänkbart; är att SVT så totalt tappar koncepten och kontrollen enbart för att två partier avböjer att delta i en debatt där man är obekväm med formatet. Det finns inga skäl i världen till denna hysteriska reaktion från SVT. Det hade räckt med att SVT sagt något i stil med att ”vi beklagar att de hoppar av. Vi kan respektera deras beslut men väljer ändå att genomföra debatten”.

Trotsallt har man ju aldrig spårat ur på det här sättet när någon av alliansens företrädare hoppat av en debatt.

Moderaterna har inte tappat – Synovate hade fel i Augusti

Som Socialdemokrat blir jag så klart glad när tidningarnas rubriker basunerar ut att ”M tappar kraftigt” att detta är ett ”Chockras för Moderaterna” och ”Reinfeldts nya skräcksiffror” eftersom att ”Moderaterna rasar – S åter största partiet”. Därför har jag också full förståelse för att vänner inom partiet slår på stort med anledning av denna undersökning. Men tyvärr får jag nog erkänna att sanningen antagligen är att Moderaterna inte alls tappat över fem procentenheter, eftersom Moderaterna med all sannolikhet aldrig var uppe på 36 procent under augusti. Allt tyder nämligen på att Synovates augustimätning helt enkelt hade helt fel.

I Synovates augustimätning fick Moderaterna 36,9 procent, genomsnittet för samtliga andra opinionsundersökningar för augusti gav moderaterna 31,1 procent. Alltså ungefär vad Moderaterna fått i denna undersökning. Detta i sig själv tyder på att Moderaterna inte tappat 5 procentenheter utan antyder att förra mätningen helt enkelt överskattat Moderaternas väljarstöd.

Utöver ett obscent högt väljarstöd för Moderaterna, så finns det ytterligare underligheter med Synovates augustimätning. Hela fyra partier hamnade under riksdagsspärren, även detta ett osannolikt resultat.

En tänkbar förklaring till dessa underliga resultat går att finna om man tittar på antalet tillfrågade väljare. I augustimätningen skall Synovate ha frågat 1711 väljare om deras väljarsympatier, detta är nästan 1 000 personer färre än vad Synovates vanligen brukar intervjua. Sedan valet har Synovate i genomsnitt intervjuat 2 689 personer per undersökning, septembermätningen är inget undantag utan där ligger man på 2 685 tillfrågade. En tänkbar förklaring är då att Synovates augustimätning led av ett enormt bortfall och att detta påverkade resultatet.

Om så är fallet så måste tilltron till Synovates opinionsanalytiker Nicklas Källebring, som för Synovates räkning kommenterat augusit- och septembermätningen, kraftigt ifrågasättas. Att inga politiska journalister ifrågasatt mätningen är också symptomatiskt för något som nog närmast får anses vara en notorisk inkompetens inom skrået.

Det går inte att gömma sig bakom budgetregler

Att den moderatledda alliansregeringen inte längre har egen majoritet borde inte vara en nyhet, trots det så har den den samlade borgerligheten haft väldigt svårt att acceptera detta faktum. Från att tidigare ha försökt lämpa över ansvaret för att skapa en majoritet för regeringens politik på oppositionen. Har nu alliansregeringen och dess stödtrupper, iför risken att förlora en omröstning om det femte jobbskatteavdraget, bytt strategi. Nu ska man ta skydd bakom budgetreglerna, eller i alla fall sin egen tolkning av budgetreglernas syfte.

Strategibytet är givetvis logiskt. Att övertyga de rödgröna partierna om att deras löfte om att inte samarbeta med Sverigedemokraterna skulle tolkas som att Socialdemokrater, Miljöpartister och Vänsterpartister aldrig får lägga ett gemensamt förslag i riksdagen, eftersom risken då finns att Sverigedemokraterna stödjer detta, har inte varit så framgångsrikt.

Nu vill man istället hävda att det skulle vara ett brott mot de ack så heliga budgetreglerna om riksdagen valde att rösta ner det femte jobbskatteavdraget. Senast ut att hävda detta är Carl B Hamilton. Argumentationen, som även förts fram av Fredrik Reinfeldt, bygger på påståendet att syftet med budgetreglerna var att göra det enklare att regera i minoritet. Vilket är något av en vantolkning av budgetreglernas syfte.

Reglerna syfte är att förhindra de kroniska budgetunderskott som ledde fram till krisen under början av 1990-talet. Detta genom att förhindra att tillfälliga majoriteter röstar för större utgifter än statens intäkter kan täcka. Eftersom regler kräver att budgeten tas som ett samlat beslut, vilket gör att oppositionen måste vara eniga om samtliga utgifter för att fälla regeringens budget, blir det också enklare att styra Sverige som minoritetsregering. Men att det blir enklare att regera i minoritet är alltså inte syftet utan ett resultat av reglerna. Syftet är allt jämt att undvika underskott.

Därför är det också svårt att förstå hur ett beslut om att inte sänka skatten kan äventyra budgetreglerna. Att inte sänka skatten, eller att säga nej till utgiftshöjningar leder till stärkta statsfinanser och överskott, inte till underskott. Varken budgetreglernas bokstav eller deras syfte bryts därmed om riksdagen säger nej till det femte jobbkskatteavdraget.

Att regeringen är stressad av att inte längre ha en majoritet är fullt förståeligt. Men det är fortfarande regeringen, och framför allt statsministerns ansvar att säkra en majoritet i riksdagen för sin egen politik. Att försöka övertyga oppositionen om att den inte får bedriva oppositionspolitik, eller att försöka gömma sig bakom egna tolkningar av budgetreglerna, är inte att ta detta ansvar. Istället gäller det att följa Katrine Kielos uppmaning och börja förhandla. Och anser Reinfeldt inte att han klarar av detta med nuvarande regeringsunderlag, finns det två alternativ. Antingen ombildar han regeringen eller så avgår han.