Debatt

SvD mobiliserar för angrepp på Sahlin

21 oktober 2009 15:10

Peter Andersson undrar i ett inlägg på sin blogg utifall han ser spöken på ljusan dag eller om, SvD redan nu planerar att rapportera alla förändringar av partistyrelsens förslag som socialdemokratiska partikongressen beslutar om så som misslyckanden för Mona och ett underkände av henne som ledare. Anledning till denna frågeställning är SvD:s ledare där de bland annat skriver att:

”Kongressen blir således inte bara ett mått på Mona Sahlins popularitet i den egna rörelsen eller en kraftsamling inför den stundande valrörelsen, utan fastställer också vilket mandat Sahlin har att förnya Socialdemokraterna. Om kongressen sluter upp som en man bakom rådslagens föreslagna politiska riktlinjer och stödjer partistyrelsens rekommendationer fullt ut, så har Sahlin partiets fulla förtroende. Hon kan då styra efter eget huvud.”

Men eftersom att  det skulle vara mycket ovanligt av en socialdemokratisk partikongress att helt okritiskt och helt utan några förändringar godta partistyrelsens förslag rakt av ställer sig Peter Andersson frågan:

”Är SvD så ”planerande” att man faktiskt med dagens inlägg tänker lägga grund redan nu för en Sahlin-kritisk rapportering”

Själv tror jag att Peter Andersson är på helt rätt spår. Svenska Dagbladets ledarsida kommer med all sannolikhet att just försöka måla upp alla förändringar av partistyrelsens förslag så som personliga misslyckanden för Mona Sahlin. Tidigare angrepp mot Mona Sahlin har nämligen gått ut på att hon är en svag ledare med dåligt stöd bland det egna. Att utmåla resultatet av jobbkongressen som ett misslyckande för henne som ledare är alltså bara en naturlig fortsättning av samma strategi.

Det är egentligen en mycket smart strategi. För som sagt det skulle vara mycket ovanligt, för att inte säga helt osannolikt att samtliga partistyrelsens förslag går igenom helt oförändrad. Trotts allt för som Ibrahim Baylan säger i aftonbladet:

”/…/ jag skulle se det som ett väldigt stort fattigdomsbevis om vi hade en kongress med 350 ombud som alla tyckte att partiledningen och partistyrelsen gjort allt perfekt.”

Även Monica Green och andra bloggare skriver intressant om  , och .

Per Gudmundson har fel, S sammarbeter inte med SD

21 oktober 2009 14:04

Per Gudmundson skriver idag i SVD:s ledare en artikel där han medvetet oärligt försöker antyda ett samarbete mellan Socialdemokrater och Sverigedemokrater. Argumentationen går ut på att först ta upp ett enskilt exempel från Trelleborg, där socialdemokraterna valde att rösta nej till avgifter för skolmaten något som även sverigedemokraterna valde att rösta nej till. Därefter försöker Per Gudmundson helt felaktigt påstå att Socialdemokraterna måste samarbeta med Sverigedemokraterna för att fälla regeringen efter valet.

Att Sverigedemokraterna i Trelleborg väljer att rösta på samma sätt som Socialdemokraterna är inte liktydigt med att Socialdemokraterna samarbetar med Sverigedemokraterna. Det är nämligen inte möjligt för Socialdemokraterna att förbjuda Sverigedemokraterna att stödja socialdemokratiska förslag. Det Per Gudmundson tycks föreslå är att Socialdemokraterna skall rösta emot sin egen uppfattning, eller lägga ner sin röst bara för att Sverigedemokraterna riskerar att rösta på samma sätt, för att om Sverigedemokraterna faktiskt röstar som Socialdemokraterna ja då har Socialdemokraterna samarbetat med Sverigedemokraterna. Logiken är helt befängd, något som Per Gudmundson antagligen är helt medveten om.

Per Gudmundson har däremot rätt i att det krävs att en majoritet av riksdagens ledamöter röstar för en misstroende förklaring för att regeringen skall avsätta. Det krävs med andra ord vad man byråkratiskt kallar absolut majoritet för att fälla regeringen, till skillnad från andra beslut där det förslag som får flest röster vinner, så kallad enkel majoritet.

Men Per Gudmundson har fel om han tror att detta betyder att Reinfeldt kommer att kunna sitta kvar som statsminister, trotts allt bara för att en regering sitter kvar betyder det inte att den kan regera. För att kunna driva igenom ett förslag i riskdagen måste regeringen nämligen kunna se till att det är fler riksdagsledamöter som stödjer de egna förlaget än som stödjer något av oppositionens förslag. Och här uppstår problemet för Reinfeldt. Det finns nämligen ett beslut i riksdagen som en regering måste kunna få igenom och det är den egna budgetpropositionen.

Två tänkbara situationer kan uppstå om Sverigedemokrater blir vågmästare, och de rödgröna fortsätter att hålla ihop och kan pressentera ett gemensamt budgetförslag.

Om alliansen efter valet fått fler mandat än de rödgröna så kommer regeringens budget gå igenom förutsatt att Sverigedemokraterna inte aktivt väljer att rösta för det rödgröna förslaget (det vill säga om Sverigedemokraterna lägger ner sina röster eller röstar med regeringen).

Om resultatet istället blir som de senaste opinionsmätningarna antyder och de rödgröna får fler mandat i riksdagen än alliansen. Ja då måste Reinfeldt se till att Sverigedemokraterna röstar för regeringens budget för annars kommer Reinfeldt att som statsminister tvingas genomföra en rödgrön ekonomisk politik.

Skulle Reinfeldt hamna i en sådan situation, att han som moderat statsminister måste genomföra en rödgrön budget, så kommer han självklart att avgå. Faktum är dock att han med all sannolikhet kommer att avgå redan innan detta om han inser att han inte kommer kunna driva igenom sin egen budget.

Allt det här betyder att frågan om misstroendeförklaring inte ens behövs väckas för att regeringen skall avgå. Reinfeldt kommer avgå om han inte kan säkerställa att hans politik har stöd av riksdagen. De rödgröna kan trotts detta välja att väcka frågan om en misstroendeförklaring av regering för att markera att de inte tror på regeringens förmåga att regera Sverige, sen är det upp till Sverigedemokraterna att själva bestämma hur de vill ställa sig. Skulle de också välja att rösta för en misstroendeförklaring så är detta inte samma sak som att de rödgröna har samarbetat med Sverigedemokraterna, utan det betyder bara att riksdagen inte ser att regeringen har stöd för att fortsätta regera.

Att regeringen Reinfeldt inte kan sitta kvar om den inte kan få igenom sin egen budget vet självklart Per Gudmundson. Att oppositionen kan väcka frågan om en misstroendeförklaring, utan att i huvudtaget diskuterat med Sverigedemokraterna vet också Per Gudmundson. Trotts detta väljer Per Gudmundson att medvetet vara oärlig i sin artikel eftersom det är enda sättet att kunna bedriva sin borgerliga propaganda, och kunna misstänkliggöra Socialdemokraterna.

Läs även min analys om vad som händer om Sverigedemokraterna blir vågmästare samt andra bloggares åsikter om , , , , och

Calmfors vs Borg round 2

9 september 2009 01:21

Det av professor Lars Calmfors ledda Finanspolitiska rådet, upprättat av Anders Borg själv för att granska regeringens egna politik, har sedan finanskrisen började haft en helt annan åsikt än regeringen om hur Sveriges finanser borde skötas. Rådet kritiserade i maj i år regeringen för att inte satsa tillräckligt för att få Sverige ur krisen. Nu när regeringen till viss del lyssnat på denna kritik så kritiseras professor Lars Calmfors regeringen igen, men denna gång för de planerade ofinansierade skattesänkningarna som regeringen föreslagit.

Samma kritik har som bekant framförts även av oss rödgröna, kontentan tycks åter igen vara att den finansiella expertisen föredrar en socialdemokratiskt politik, då man i likhet med oss anser att det är oansvarigt att låna till skattesänkningar mitt i en lågkonjunktur av sällan skådat slag.

Som student politiskt aktiv noterar jag annars igen att Lars Calmfors anser att man bör höja studiemedlen något som är mycket efterlängtat.

Intelektuella lappkast Kent Persson (m) style

9 september 2009 00:22

Det är alltid kul när borgerliga debattörer, ledarskribenter eller bloggare tvingas säga emot sig själva. Att säga emot sig själv är nämligen något som borgerliga debattörer, ledarskribenter eller bloggare tvingas göra om de ska kunna stödja alliansregeringens politik i alla lägen även när alliansregeringen vänder kappan dit opinionsvindarna blåser. Kenet Perssons inlägg med tittlen ”Surt sa sossen” är ett vacker exempel på hur man som alliansvän måste kunna inta en ny ståndpunkt så fort regeringens politik så kräver. Inledningen börjar med:

”Surt sa räven. Precis så agerar nu socialdemokraterna. Bittra och sura över att alliansregeringen återigen visar ansvar, ett ansvar som socialdemokraterna inte klarar av att ta. Regeringen tillför ytterligare 10 miljarder mer för 2010. SKL har ropat å 4-5 miljarder och detsamma har sossarna gjort. Regeringe visat nu att man menar allvar med att värna välfärden och jobben med sin satsning.”

Själv vet jag inte om vi sossar säger att det hela är surt, snarare är vi nog rätt glada över att regeringen efter det idog övertalningsarbete som oppositionen och vi oppositionella gjort äntligen inser att det är värt att lyssna på sina rådgivare. Till slut tvingades man helt enkelt krypa till korset och göra det som vi föreslagit. Nå bättre sent än aldrig.

Vad som gör det hela roligt och bevisar hur snabbt Kent Persson och andra borgerliga supportrar måste byta åsikt kommer om man råkat läsa någon av Kent Perssons tidigare inlägg. Nu säger Kent Persson att alliansregeringen tar ansvar, annat var det för bara några månader sedan. I inlägget ”Hellre ordning och reda än offentliga finanser i fritt fall” skriver ex Kenet Persson:

”Jag blir faktiskt lite förvånad. Stora ofinansierade utgiftsökningar som rådet föreslår skulle i det här läget försämra statsfinanserna och utsätta ekonomin för uppenbara risker. Vad ska då göras om krisen fortsätter, hur stora underskott är rimliga att staten har?

Att spä på krisen med ofinansierade utgiftsökningar på 30 miljarder kronor skulle försvaga Sveriges förmåga att möta ytterligare nedgångar i denna svårbedömda kris. Det känns inte ansvarsfullt.”

Motsvarande kritik mot mer stöd till kommunerna och landstingen framför Kent Persson även 31/5, 20/5, 29/4, 16/4, 14/4, nå jag tror ni förstår vad jag menar.

För tre månader sedan var alltså samma politik som den regeringen nu för oansvarig men idag betyder politiken att alliansregeringen tar ansvar. Trovärdigheten är hög på den borgerliga fronten.

Och för den som vill veta mer om Kent Persson och just hans politiska piruetter rekommenderas John Johansson(s) blogg och inlägget Nu är Kent Persson så där hyperrolig igen!

Svenskan är desperat

2 september 2009 16:14

Så den mörkblå ledarredaktionen tillhörande Svenska Dagbladet har publicerat en artikel där de pressenterar tre argument för varför vi som vill ha förnyelse av Socialdemokraterna bör rösta på alliansen. Jag antar att ledarredaktionen är desperat efter att ha sett de senaste opinionsundersökningarna för argumenten som presenteras haltar ovanligt mycket även för att komma från sagda ledarredaktion.

Första argumentet är att Socialdemokraterna inte förtjänar att få vinna valet eftersom Socialdemokraterna inte förnyat sig tillräckligt. Men förnyelse för Svenska Dagbladets ledarredaktion stavas högerpolitik, vilket gör att som Socialdemokrat känner i alla fall jag att jag inte vill ha så mycket förnyelse som Svenska Dagbladets ledarredaktion nog skulle vilja ha. Det är inte de nya moderaterna som Socialdemokraterna vill bli bara för att just de Nya Moderaterna kallar sig för det nya arbetarpartiet. Att inte rösta på socialdemokraterna om man tycker att socialdemokraterna är det bästa alternativet känns som ett något krystat sätt att bedriva internt påverkans arbete, mer logiskt vore att helt enkelt engagera sig i partiet och där försöka påverka vad partiet står för. Tycker du däremot att något annat parti är bättre än Socialdemokraterna ska du ju självfallet rösta på det partiet, och kommer med största sannolikhet att göra så.

Argument nummer två bygger på att skrämmas med Lars Ohly. Och vist ju mer höger du är desto mer skrämmande ter sig nog vänsterpartiets politik, för Svenska Dagbladets ledarredaktion måste därför Ohly te sig som en mardröm direkt ur en av H.P. Lovecrafts noveller. Samtidigt så finns det nog en hel del socialdemokrater och socialdemokratiska sympatisörer som tycker att Vänsterpartiet kan fungera som en garant för att en rödgrön regering inte vandrar för långt åt höger. I jämförelse med det dilemma som alliansen har haft med ett homofobt ytterlighetsparti som ständigt väljer att driva frågor som ingen tänkande mänska skulle sympatisera med, jag talar med andra ord om Kristdemokraterna, så känns Vänsterpartiet som ett mycket mer lättarbetat parti. Trotts allt har vi tre rödgröna partier viss erfarenhet av samarbete.

Det sista argumentet känns som det mest desperata. Att hävda att man skall rösta på ett alliansparti för att detta ökar chansen för en fortsatt majoritetsregering och därmed skulle minska Sverigedemokraternas chans att bli vågmästare känns något krystat. Faktum är att argumentet är helt upp åt väggarna idiotiskt. Självklart så om en majoritet av väljarna röstar på alliansen så får dessa en egen majoritet. Men det går ju att applicera på vilket parti block eller för den del parti som helt. Röstar en majoritet på Socialdemokraterna så får ju vi egen majoritet vilket säkerligen är det säkraste sättet att stänga ute Sverigedemokrater eller andra småpartier från vågmästarpositionen. Ser vi till de opinionsundersökningar som publicerats sedan valet 2006 så har allianspartierna nästan alltid fått ett sådant stöd att enda chansen för dem att sitta kvar i regeringsställning är just med hjälp av Sverigedemokraterna. Därmed blir det ju ännu mer logiskt att rösta på något rödgrönt alternativ. Vidare kan man ifrågasätt vad detta argument har med förnyelse av Socialdemokraterna att göra.

För mig som just Socialdemokrat med intresse för förnyelse handlar inte förnyelse om att vandra höger eller vänster, jag är nämligen i allmänhet rätt nöjd med vart socialdemokraterna befinner på den skalan. Snarare handlar det om att formulera politik som utifrån våran ideologi svarar mot dagens verklighet. Att detta ibland leder till lösningar som även Svenska Dagbladets ledarredaktion kan tycka om betyder inte att förnyelse är liktydigt med att ständigt sträva efter sagda ledarredaktions gillande.