Debatt

Nej det är nog inte bara en PR fråga

31 maj 2009 19:01

P J Anders Linder skriver i en krönika i SVD om varför han tror att ungdomar ratar alliansen. En fråga som säkert får en och annan borlig debattör att känna sig bekymrad för ser man till de senaste opinionsundersökningarna så ser läget dystert ut för alliansen när det gäller ungdomars stöd för borgerligheten.

Ur min synvinkel känns herr Linders förklaring till detta dystra läge väldigt krystad. Linder menar nämligen att svaret inte finns i sakfrågor eller i ”/…/ att de unga aktivt omfamnar de rödgröna”. Nej P J Anders Linder förklarar vist det hela med att det saknas en bild av vad regeringspolitiken går ut på. Det hela är alltså ett enda stort imageproblem för borgligheten. Så talar man om man inte tror att ungdomar kan eller vill bryr sig om att ta politisk ställning, utan som enbart lockas av ytlig reklam och PR kampanjer.

Själv är jag övertygad om att förklaringen till ungdomars brist på förtroende för alliansen beror just på den politik som de för och inte på grund av att de inte kunnat förpacka den samma i tillräckligt skinande paket.

Det är bara att titta på tre frågor som engagerar unga: miljön, ungdomsarbetslösheten och nätintegritet. På alla dessa tre områden saknar alliansen, och särskilt moderaterna all trovärdighet.

Miljöpolitiken bär sken av att vara mer ett offer för nödvändigheten än baserad på någon verklig övertygelse eller engagemang, där det enda partiet som tycks ha något genuint intresse av frågan är delar av centerpartiet.

Ungdomsarbetslösheten ligger den på rekordnivåer och alliansen tycks inte veta vad den ska göra och när de väl kommer med förslag så handlar de mest om att göra ungdomars vardag ännu otryggare, genom att till exempel undanta dem från LAS.

Och vad gäller nätintegritetsfrågorna så är det bara att nämna lite olika förkortningar likt IPRED och FRA eller minnas Reinfeldts löfte om att inte kriminalisera en hel ungdomsgeneration.

Sen hjälper det förstås inte att sådana löften som höjt studiebidrag fortfarande inte infriats. Allt som allt är det kanske inte så konstigt att ungdomar inte känner så stort förtroende för den borgerliga alliansens politik. Och när rödgröna politiker visar genuint större intresse för dessa frågor så är det inte heller så konstigt att ungdomar håller sig till den vänstra sidan av den politiska planhalvan.

Jag kan i och för sig förstå om borgerliga debattörer hellre vill tro att det hela bara är ett imageproblem för då slipper man ju ta tag i den egna politiken, eller gud förbjuder, fundera över dess tillkortakommanden. För övrigt rekommenderar jag Johan Westerholms inlägg om varför han tänker rösta (S) och likt mig kryssa Åsa Westlund.

Ditt fokus är inte mitt fokus

28 maj 2009 11:06

Lite då och då vågar jag mig, likt den modiga äventyraren jag är, in i den borgliga fantasivärld som utgörs av svenska dagbladets ledarsidor. Här i denna mörkblåa värld råder andra logiska lagar än vad vi oftast är vana vid. Fria fantasier ses som självklara sanningar, personangrepp och osakliga argument som klar logik. I detta träsk av borgerlig sörja hittar jag idag en kort liten artikel signerad Sanna Ryman. I fem patosladdade stycken försöker Sanna Ryman driva sin tes om att socialdemokrater i allmänhet och Marita Ulvskog i synnerhet försöker flytta fokus i de frågor där Sanna Ryman anser att den socialdemokratiska politiken är ”/…/ful eller fel”.

Som exempel nämnder Sanna Ryman LAS, vilken hon menar leder till ”reellt utanförskap/…/” vilket socialdemokrater, och då särskilt Marita Ulvskog låter ”/…/ ursäktas med trygghet”

Men faktum är ju att ur ett socialdemokratiskt perspektiv så handlar LAS om just trygghet. Trygghet i att veta vilka regler som gäller på arbetsmarknaden, så att du inte riskerar att förlora jobbet bara för att chefen inte tycker om dig, kanske för att du vågar ta strid för dina rättigheter. Trygghet i att veta att maken att avgöra om du ska få jobba kvar inte ensamt vilar i händerna på ditt företags ledning. Trygghet i att veta att om inte facket och arbetsgivaren kan komma överens så finns det en klar och tydlig tågordning enligt vilken uppsägningar skall göras.

Att Sanna Ryman saknar förmågan att förstå att en och samma företeelse, så som LAS, kan ses ur mer än en synvinkel är rent ut sagt skrämmande. Har Sanna Rayman totalt missat att det är de olika synvinklarna som är grunden till varför vi har demokrati? Om alla såg alla problem och alla företeelser ur samma synvinkel och på samma sätt som Sanna Rayman ja då skulle vi ju kunna avskaffa det här med demokrati och istället låta Sanna själv utse allas vår kejsare. För om man är överens om vad problemet är, och hur man ska se på problemet så brukar det bara finnas ett sätt att angripa det. Poängen är att vi mänskor oftast inte är överens om vad problemet är eller från vilken vinkel vi ska se på det. När finansklipparen på Lidingö ser problemet som att hans villa beskattas för hårt, ser den ensamma morsan i Hässelby problemet som att hon inte har råd med nya vinterkläder till barnen om hon samtidigt skall betala den höjda a-kasseavgiften.

Så Sanna Ryman, att vi socialdemokrater flyttar fokus beror på att vi har ett annat fokus.

Det heter Spara och Slösa Reinfeldt

28 maj 2009 09:12

Nej Reinfeldt det heter inte spara och slarva, utan spara och slösa. Fast under onsdagens debatt var det inte bara namnen på karaktärerna som Reinfeldt glömde bort utan även vem som tagit vems skepnad.

När Reinfeldt & co tog över makten från oss socialdemokrater 2006 tog man också över ett finansiellt mycket välskött Sverige, bordet var dukat, och ladorna fyllda till följd av att det överskott den socialdemokratiska regeringen byggt upp under de goda åren. Tanken var att detta överskott kunde användas vid ett eventuellt kommande nergång i konjunkturen.

När Reinfeldt & co tog över makten 2006 var det fortfarande goda år, faktum är att de goda åren inte tog slut för än 2008, trotts det valde Reinfeldt & co att sätta sprätt på pengarna så fort de kunde. Skatter skulle sänkas, andra skatter skull bort och hushållsnära tjänster skulle subventioneras. Finansieringen av detta byggde på den optimistiska förhoppningen att högkonjunkturen och de goda åren skulle vara mandatperioden ut.

Resultatet av politiken ser vi idag. När den rödgröna oppositionen med Mona i spetsen vill investera för att få Sverige ur krisen så säger Reinfeldt & co att det har vi inte råd med. Förklaringen är att Reinfeldt & co redan slösat bort pengarna.

Sparar man i goda tider kan man investera i dåliga, det är den politiken Mona står för. Slösar man har man inget kvar när de dålig tiderna kommer, och det är just vad Reinfeldt & co har gjort.

Skattehöjningar sänker skatten

18 maj 2009 00:40

Vid första anblicken är nog titeln till det här blogginlägget ologiskt, en paradox i formen av en alliteration. Förklaringen är dock väldigt enkel. Efter partiledardebatten idag skriver DN att:

”Rödgröna visade ny enighet – för höjda skatter”

Rubriken hänvisade till att Mona, Lars och Maria var mer eller mindre överens om att statliga skattehöjningar kommer komma av ett regeringsskifte.

DN undrar ”/…/ om deras nyfunna enighet att höja skatterna lockar väljarna.” vilket så klart är en intressant frågeställning. Framför allt beror det nog på vad denna skattehöjning leder till. Och här kommer så klart lösningen på paradoxen.

Om en statlig skattehöjning leder till en förbättring av a-kassan (högre ersättning och fler som har råd att vara med) så kommer detta innebära en kostnadsminskning för kommunerna. Om en statlig skattehöjning också leder till att kommunerna kan få ett större statligt stöd så leder detta till en ytterligare förbättrad kommunal ekonomi. Båda dessa gemensamt kan förutom att gör det möjligt för kommunerna att inte skära ner på skolan, vården och omsorgen också göra att kommuner som idag har det kärvt slipper höja skatten. Alternativt att kommuner som redan hunnit höja skatten kan sänka den igen. Frågan är om det inte lockar väljare?

För som jag tidigare skrivit om så har den politik som förs av den borgliga regeringen inneburit att kommunerna fått högre kostnader. Kostnader som kommer sig av att fler går på socialbidrag på grund av att fler saknar a-kassa, och av att a-kassan är lägre vilket ger lägre skatteintäkter för kommunerna.

Så de rödgröna är inte bara överens om att det kommer bli statliga skattehöjningar vid ett regeringsskifte vi är också ärliga med att vi för en sådan politik. Frågan är om den borliga alliansen ärligt kommer att erkänna att deras politik leder till högre skatter i kommunerna?

Ljuger Borg? Eller är ökad kostnad = satsning?

15 april 2009 15:00

Anders Borg kallar en ökning av kostnaden för a-kasse ersättning och övriga bidrag till arbetssökande, samt ökade kostnader för lönegaranti på grund av ökade konkurser för en satsning. I SVD kan vi läsa att:

”Regeringen vill öka på anslaget för arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd med drygt 10 miljarder kronor för 2009 och anslaget för ersättning från lönegarantin med 781 miljoner kronor, enligt förslaget till tilläggsbudget.”’

Den här ökningen kallar Borg för en satsning.

”I vårpropositionen som vi presenterar i dag satsas 10 nya miljarder kronor på arbetsmarknadspolitiken.” – DN Debatt

Sanningen är att detta inte så mycket en satsning som en ökad kostnad, regeringen och Borg ljuger alltså. Det är nämligen så att regeringen förutspår att antalet arbetslösa kommer att öka liksom antalet konkurser. Därmed får regeringen en ökad kostnad på 7,6 miljarder  just för a-kassan och 2,4 miljarder för aktivitetsstödet på grund av den ökade arbetslösheten.  På grund av ökade konkurserna ökar kostnader för lönegarantin med 0,7 miljarder . Det blir just den så kallade satsningen på 10 miljarder något som hamnar på det föga spännande utgiftsområde 14 Arbetsmarknad i budgeten. Borgs satsning är alltså bara en kostnadsökning!

På samma sätt påstår också regeringen att man ökar antalet platser i jobb- och utvecklingsgarantin med över 200 000 platser men detta är inte så konstigt eftersom att du per automatik hamnar i jobb- och utvecklingsgarantin om du varit utan jobb i mer än ett år. Regerings ökning är alltså ett sätt att säga att 200 000 fler får det tveksamma nöjet att vara arbetslösa i över ett år.

Nåja själv ska jag i år satts mer på mitt boende tack vara en hyreshöjning.

Läs mer på Johan Sjölanders blogg.