Debatt

De vise har talat

1 juni 2007 11:12

I en artikel på DN Debatt har ett antal namnkunniga politiker med Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin och Ingegerd Troedsson i spetsen på ett klart och logiskt sätt förklarat varför bögar och flator inte skall få gifta sig. De förklarar att samkönat äktenskap strider mot det ”biologiska faktum att äktenskapet i grunden är en institution som syftar till reproduktion”. När nu så namnkunniga politiker, för att inte tala om en före detta statsminister nu sagt hur det skall vara så är det ju självklart att vi myste lyssna och lyda.

Äktenskap skall vara till för reproduktion, och i logikens namn borde även samkönade men sterila par förbjudas att ingå äktenskap, liksom självklart kvinnor som genomgått klimakteriet. Trotts allt kan inte äldre kvinnor få barn, så självklart borde dessa inte få hota det heliga äktenskapet genom att gifta sig.

Ja det är faktiskt det här som Alf Svensson, Thorbjörn Fälldin och resten av artikelförfattarna säger. Men man undrar ju om det var det som de tänkte när de skrev artikeln. Själv får jag direkt associationer till en bunt gamla politiska mumier, kvarlevor från ett annat millennium som nu reser sig ur sina kryptor för att försvara det heligaste.

Tyvärr för dessa ädla politiker, finns det ett hål i deras argumentation som är stort nog för att man skall kunna segla en oljetanker genom det. De har in, på något sätt, kunnat förklara varför ett samkönat par inte borde få ingå äktenskap. Bara för att barn kan bli till i ett heterosexuellt äktenskap betyder ju inte det att samkönade par inte ska få ingå äktenskap. För trotts allt, så vida man inte vill vara konsekvent i sin inställning till att äktenskapet är till för reproduktion och därmed just förbjuda sterila par och kvinnor efter klimakteriet att gifta sig, ja då kan man inte hävda att samkönade äktenskap skall förbjudas. Att göra så vore då inget annat än hyckleri, och enda motivationen för att göra det skulle var just homofobi, inget annat.

Varför blanda ihop allt?

27 maj 2007 23:05

Jag förstår inte, varför folk hela tiden blandar in kärnkraften i klimatdebatten. Alla möjliga mänskor som i normala fall brukar ha stor insikt i miljö och klimatfrågor blandar in frågan om kärnkraftens vara eller icke vara i klimatdebatten. Men varför? Den hör ju inte hemma där!

Kärnkraften är inte i sig själv en källa till klimatproblemen. Kärnkraften och dess problematik är kopplad till det radioaktiva avfallet. Hela den frågan är självklart intressant men den har inget med klimatpolitik att göra. Möjligen kan man argumentera för att kärnkraft är ett bra substitut för kraftproduktion baserad på fossila bränslen så som kol, olja och gas.

Det har gått troll i hela kärnkraftsdebatten. Ingen har egentligen några nya argument och ingen bryr sig om att se på det hela på ett nytt sätt. De olika sidorna, för och emot kärnkraft, har grävt sina skyttegravar så djupt att de inte längre kan ta sig ur dem. Själv undrar jag hur man i huvud taget kan vara för eller emot kärnkraft.

Så här ser jag på det hela. Vi har kärnkraft och det ger oss en massa energi, samtidigt som det finns rätt stora nackdelar med kärnkraften. Självklart bör vi om möjligheten finns göra oss av med något som har nackdelar, men bara om vi kan ersätta det med något som är bättre. Just nu, känner jag bara att det finns viktigare frågor att ta han om.

Vill majoren centralisera betygssättningen?

3 maj 2007 08:06

Jan Björklund, major och kanske folkpartiets nye ledare, har beslutat att Sverige skall ha nationella prov i alla teoretiska ämnen. Från dagens tre nationella prov skall vi få tolv! Än har han dock inte bestämt om alla tolv skall ges varje år eller om bara hälften skall ges.

Den här idiotin, jo det är idioti och jag ska förklara varför sen, var förståss väntad. Eftersom Majoren vill införa en betygsskala med sex steg istället för dagens fyra, så måste han också på något sätt försäkra sig om att lika prestation ger samma betyg i olika skolor. Utan nationella betyg skulle det vara svårt. Men varför är det dåligt?

De nationella prov som redan funnits i svenska, engelska och matte, har redan till stora delar används för att sätta betyg. Det har snarare varit regel än undantag att du får samma betyg i ämnet som du får på det nationella provet. Med största sannolikhet kommer det bli lika dant med nationella prov i resten av ämnena.

Elever kommer att kräva att få samma betyg i ämnet som de gjorde på nationella provet. På samma sätt kommer föräldrarna ha svårt att acceptera att deras lilla, Fia, Petter, Ali eller Sara får sämre betyg än de presterade på provet. Samtidigt kommer lärarna ha svårt att sätta betyg än provet, eftersom att en skola helst inte vill bli känd som en skola som är för snälla med betyg. Det kommer finnas en press uppifrån att ha ungefär samma medelbetyg inom en skolla som medelbetyget på de nationella proven.

Resultatet är att vi kan säga adjö till de målbaserade betygen vi har idag. Dessa kommer ersättas av betyg som sätts genom en sorts examensprov. Istället för betyg som sätts efter nationellt uppsatta mål kommer vi får betyg som sätts efter nationellt uppsatta prov. Till slut kommer vi få en centraliserad betygssättning.

Tyvärr slutar det inte där. Risken är stor att lärare också kommer att anpassa sin undervisning för att få eleverna att klara sig så bra som möjligt på det nationella provet. Då kommer också undervisningen att förändras från att vara styrd av utbildningsplaner till att vara styrd av proven. Detta i sin tur kommer att begränsa skolors och lärares frihet att lägga upp undervisningen. Undervisningen kommer istället att bli mer likriktad, och mindre möjligheter kommer att finnas för alternativa undervisningsformer. Den pedagogiska utvecklingen kommer att stagnera och målet för undervisningen kommer att förskjutas från att rusta elever för framtiden till att rusta elever att klara ett prov.

Ok det sista är något av en domedagsprofetsisa. Och vi kan ju bara hoppas att det inte går så illa. Men det kommer gå delvis åt det hållet. Eleverna och föräldrarna kommer att se att nationella proven är viktiga för betygen och därför kommer de att kräva av lärarna att dessa lägger upp undervisningen på ett sådant sätt att eleverna får bra betyg på dessa. Så även om det inte blir fult så hemskt som jag beskrev, så kommer det bli mer åt det hållet.

Lärarnas och skolornas frihet att lägga upp undervisningen kommer att minska. Och därmed kommer variationen och möjligheten att välja den skola som passar eleven bäst att minsak. Resultatet blir en ofriare och mer likriktad skola. Är detta verkligen det som det liberala folkpartiet vill?

Det demokratiska dilemmat

20 april 2007 00:49

Igår på TV4 så debatterade Mona mot sverigedemokraterna och nu börjar debatten om debatten. Jag läste just en annan blogg ”Dagens Anti-Opposition” där något högerspöke förklarar att ”Mona tog fajten…och knockades…” därefter följer slutsatsen att ”Den stora flykten från S har bara börjat…” nå det senare kanske sifo, temo eller demoskop kan ge klarhet i om det stämmer, det förra, tja frågan är kanske inte om hon van eller förlorade, utan vilka hon vinner och förlorar.
Som högerspöket bakom ”Dagens Anti-Opposition” så tydligt visar så har vissa på den politiska högerflanken bestämt sig för att stödja sverigedemokraterna och dess partiledare mot socialdemokraterna. Antagligen följer det här logiken att min fiendes fiende är min vän. Men här har vi problemet, sverigedemokraterna och borgarna är lika mycket fiender, om inte mer så, som socialdemokraterna och borgarna. För säga vad man vill om borgarna, och jag kan tänka mig att säga ganska mycket, men alla de borgliga partierna i riksdagen är i grunden demokratiska och den grundläggande ideologin bygger på att alla mänskor är lika mycket värda. Så är inte fallet med sverigedemokraterna.
Har i ligger risken med denna debatt. Mona kan antagligen med denna debatt vinna tillbaka socialdemokratiska röster som gått över till sverigedemokraterna, men risken är att hon i processen, får borgliga väljare att sympatisera med just sverigedemokraterna. Tyvärr ser vi redan att i takt med att högeralliansen sjunker ihop som en punkterad sufflé så flyr vissa väljare över från de demokratiska högerpartierna till det odemokratiska extremhögerpartiet sverigedemokraterna

Hur tusan tänker Borg nu?

14 april 2007 22:37

Finansminister Anders Borg har i sin iver att montera ner de Svenska trygghetssystemen bestämt sig för att ge sig på bostadsbidraget. Hans idé tycks vara att ersätta det hela med ett högre barnbidrag för ensamstående föräldrar. Vad jag undrar är vad har han tänkt sig för studenter?
I Stockholm där hyran för en studentlägenhet kan vara så mycket som fyra tusen per månad för en etta är det omöjligt att ha råd att leva utan bostadsbidrag. Hur har Anders Borg tänkt kompensera studenterna?
Antagligen är tanken att studenterna inte ska bli kompenserade utan att fler studenter ska skaffa jobb vid sidan av pluggandet. Det är inget fel att studenter jobbar men det är inte säkert att det funkar. Vissa heltidsstudier är faktiskt hur konstigt det än låter på heltid, och då kan det vara svårt att både hinna med studier och jobb. Faktum är att i alla fall på där jag studerar, på KTH, är lätt att se sambandet mellan sidojobb och sämre studieresultat. Den grupp som klarar sig sämst och hoppar av oftast, är samma grupp som oftast försöker jobba vid sidan av studierna. På samma sätt är det också de studenter som har ekonomiskt stöd hemifrån som oftast klarar sig bäst i sina studier.
Egentligen är det inte så konstigt, egentligen borde nämligen alla studenter gå back varje månad, om man ser till konsumentverkets undersökningar. Anledningen till varför studenter klarar sig trotts allt beror ju på att vi oftast inte har så höga krav. Men några krav måste vi väll ändå få ha?