Debatt

Dags att mosa möss i konstens namn?

15 februari 2009 16:36

Konstfack är i trubbel igen, efter att en elev spelat psyksjuk har en annan elev ställt ut ett verk där han klottrar och vandaliserar en tunnelbanevagn. SL är inte särskilt lyckliga och vår kära kulturminister är upprörd.

Att klotter kan ses som konst är inte särskilt konstigt, däremot räcker självklart inte att konstatera det. Men av någon anledning så slutar diskussionen gärna så fort man kommit fram till att något är konst i alla fall slutar diskussionen bland konstnärer och diverse kulturmuppar. Är det konst så ska konstnären försvaras. Man skulle kunna fråga sig varför. Är allt som är konst nödvändigtvis försvarbart?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=_OXfAPPckQU]

Jag kommer direkt och tänka på Monty Phyton sketchen där Terry Jones skall spela ”the bells of st mary” på möss. Det som spelas i sketchen är ju uppenbarligen musik, men väldigt få skulle nog påstå att det okej att slå ihjäl djur med klubbor för att skapa musik. Musik är konst men att klubba ihjäl möss är inte rätt bara för att det man skapar är konst. Det räcker med andra ord inte att säga att något är konst, någonstans måste även konstnären föra en djupare moralisk och etisk diskussion annars skulle ju lika gärna The Torturers Apprentice kunna få sitt ur uppförande på operan?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=8sLNOhA7C2Q]

Galleristen Andreas Brändström citteras i SVD med uttalandet:

”När du gör ett verk är det få konstnärer som på ett bra sätt kan uttrycka hur de själva tänker, eller vad de gjort. Han har hamnat i ett läge där allt handlar om ”varför gjorde du det här” och inte om konsten. Han kanske vill föra ett samtal på en högre nivå.”

Men det är ju just frågan ”varför gjorde du det här” som är den högre nivån? Hur anser konstnären att hans agerande är försvarbart? Att det är konst räcker inte som förklaring, precis som att forskare alltid måste ställa sig frågan om deras forskning bedrivs på ett etiskt sätt måste även en konstnär ifrågasätta det etiska och moraliska i den egna konsten. Diskussionen kan inte sluta med frågan om det som skapats är konst utan måste följas av frågan om konsten faktiskt borde eller behövs skapas. Att utöva konst betyder inte att man inte är moraliskt och etiskt ansvarig för det man gör.

Dumheter är dumheter även om de ställs ut på ett galleri.

Kärnkraften igen

30 januari 2009 13:11

Jag är inte någon större supporter av krisdemokraterna. De brukar allt för ofta vara helt fel ute, antingen på grund av tveksamma ideologiska skäl eller på grund av ren populism. Det förra kan exemplifieras med deras inställning till könsneutralt äktenskap och det senare med deras vallöfte om att sänka bensinskatten.

Idag kommer ett utspel om kärnkraften, där Kd väljer att ompröva sitt kärnkraftsmotstånd. Något som känns mycket välkommet. Man vill inför dock en liten brasklapp i det att man vill införa ett tak på antalet reaktorer (förslagsvis oförändrat).

Jag måste säga att det senare förstår jag mig inte riktigt på rent praktiskt men jag kan förstå det ur ett politiskt perspektiv. Det är antagligen lättare att få folk att acceptera något som i princip kan ses som bevarande av nuvarande ordning än något som ses som en större förändring.

Diskussionen om kärnkraften har allt för länge präglats av den folkomröstningen som genomfördes nästan tre decennier sedan, detta trotts att 3,5 miljoner av dagens röstberättigade inte fick rösta 1980.

Det jag hoppas på är att det blir möjligt med någon sorts blocköverskridande uppgörelse om kärnkraften. Liksom jag hoppas på en liknande uppgörelse vad gäller skola och försvaret. Vissa frågor kräver förankring, en förankring som överlever regeringsskiften.

Låt oss jämföra opinionsundersökningar

25 januari 2009 14:23

Idag har vi tre opinionsundersökningar publicerade i de stora tidningarna. Detta känns som uppgjort för lite amatörmässiga jämförelser. Så det är vad jag gjort ovan. Data från Novus, Sentio och Sifo tillsammans med en enkel medelvärdesbildning. Ett påpekande om medelvärdet är att denna inte på något sätt måste vara mer exakt än de enskilda mätningarna den är inkluderad som en jämförelse.

statistik09_2

Något som är intersant är att Sifo avviker mest från de övriga undersökningarna samt från medelvärdet. Om detta beror på stor skillnad i mätmetod eller om det är en tillfällig skillnad är en intressant fråga. Det gör ju om inte annat nästa Sifo mätning något mer intressant, kommer den fortsatt visa på likande värden eller kommer den närma sig de övriga mätningarna?

Opionsundersökningar är inte så exakta som media gärna gör gällande. Man rapporterar gärna en förändring mellan två mätningar som en förändring av opinionen trotts att skillnaden kan beror på ren slump. Nu ska jag väll inte ha allt för stora krav på vetenskapliga metoder eller någon större förhoppning på någon större förståelse för statistik. Eller klart förståelsen kanske finns men cyniskt så inser media att det blir en bättre story om man är lite mer kreativ i sin tolkning av statistiken.

Sen kan man ju också göra som svenska dagbladets ledarredaktion och helt enkelt ignorera de undersökningar som inte passar in med den världsbild man vill se. Och istället skriva en ledare, där man sjunger regeringens lov och förutspår en gyllene framtid för densamma, baserat på den i sammanhanget mest avvikande av undersökningarna och även den som ger regeringen bäst resultat.
Att denna undersökning är mest avvikande är förståss inget som betyder att just denna måste vara fel, men själv sätter jag nog större tilltro till de två mer samstämmiga undersökningarna. Detta tills jag har skäl att tro annat.

Något som är intressant med svenskans ledare är att man inte i huvud taget berör det faktum att i just Sifos mätning så kommer sverigedemokraterna in i riksdagen. Detta betyder att för att en borglig regering skall kunna regera utan stöd av just sverigedemokraterna måst dessa öka sitt stöd med ungefär 6 % enheter vilket intressant nog är ungefär vad som krävs för att behålla makten även i de andra undersökningarna (om vi antar att man tar röster från oppositionen).

Eftersom att siffror är så skojiga valde jag att göra en liten trendtabell över opinionsläget baserad på data från Novus Opinion. Att jag valde Novus beror enbart på att TV4 publicerat deras data lättillgängligt.

statistik09

En sak som syns ganska tydligt är det dramatiska tapp i stöd som de borgliga småpartierna lidit. Efter valet förlorade småpartierna sammantaget runt 6-7% enheter, och stödet för dem sammantaget har därefter varit ganska stabilt. Inom denna grupp har det självklart varierat lite varefter partierna kannibaliserat på varandra. Som jämförelse har vänsterpartiet och miljöpartiet sammantaget ökat sakta men säkert.

Likt den profet jag är förutspår jag nu att skall alliansen ha någon som helst chans att vinna valet 2010 behöver man få upp stödet för småpartierna. Att moderaterna ensamma skall kunna vända det här underläget ser jag som osannolikt.

Som socialdemokrat ser jag det däremot som mycket positivt att det samlade stödet för vänsterpartiet och miljöpartiet närmar sig stödet för de borgliga småpartierna.

Att blanda ihop två debatter om äktenskap

22 januari 2009 14:02

Jonas Morian skriver i sin blogg angående könsneutralt äktenskap att:

”För mig är samhällets oreserverade stöd till vuxna människors kärlek och önskan att få sin samvaro officiellt erkänd, lika viktigt som värnandet av religionsfriheten. Därför anser inte jag att präster och andra religiösa samfunds företrädare ska tvingas att viga människor mot sin egen övertygelse. Och följaktligen bör enligt mig därför vigselrätten, precis som annan myndighetsutövning, vara förbehållen lämplig myndighet. Inget av de nu föreliggande förslagen är i mina ögon idealt. Problemet är att det goda riskerar att bli det bästas fiende. Våra folkvalda har fastnat i sina positioner och vi riskerar att landa i en lagstiftning som ytterst få kommer att känna sig nöjda med. Det är väldigt olyckligt.”

Jag kan förstå inställningen men anser samtidigt att det mest beror på en ihop blandning av två olika debatter. Äktenskap är något som regleras i lag och har till nu varit förbehållet en union mellan en man och en kvinna. Egentligen finns det inget som helst logiskt skäl till varför en union mellan två kvinnor eller två män inte skulle ses som ett äktenskap.

Frågan är symboliskt viktig eftersom samkönades pars exkluderande från möjligheten att ingå äktenskap markerat att deras kärlek i samhällets ögon är mindre värt. Är man seriös i sin inställning att så inte är fallet, utan att allas kärlek är lika mycket värd, måste man också stödja åsikten att äktenskap skall vara könsneutralt.

Nästa fråga har att göra med att äktenskap förrättas av religiösa samfund. Eftersom samfunden då blir en myndighetsutövare är det självklart logiskt att lagstiftaren har möjlighet att ställa krav på hur detta myndighetsutövande hanteras. Men eftersom myndigheten i detta fall är ett religöst samfund blir det hela lite knivigt då lagstiftaren i och med att den ställer krav på myndigheten också riskerar att tumma på religionsfriheten.

Det senare kan lösas genom att vigselrätten och där med myndighetsutövandet lyfts bort från de religiösa samfunden. Vilket råkar vara vad kristdemokraterna föreslår. Djävulen sägs dock bo i detaljerna och det är i en liten detalj som vi ser problemet med kristdemokraternas förslag. De vill nämligen ta bort ordet äktenskap (och ersätta med giftermål) därmed så fortsätter man förvägra samkönade par att ingå äktenskap samtidigt som man också tar bort möjligheten för heterosexuella par att ingå äktenskap borgligt. Allt det här är egentligen semantik men det hur fånigt det än låter semantik som är diskussionen, det vill säga vad orden betyder och för med sig för värden.

Diskussionerna är alltså egentligen två olika. Den ena är vem som ska få ingå äktenskap och den andra är vilka som skall vara myndighetsutövare. Att den första nu får en lösning och att samkönade par nu kommer att få ingå äktenskap betyder inte att den andra diskussionen måste ta slut. Men det är en annan debatt och de båda bör inte blandas ihop.

KD:s desperata kamp

21 januari 2009 12:40

Kristdemokraterna försöker i det sista att hitta något argument för att sätta stopp för könsneutralt äktenskap, eller i klarspråk att vi bögar och flator ska få ingå äktenskap. Från rent patetiska argumentationer, som att äktenskap enbart är till för de som vill reproducera sig (framfört av bland annat förra partiledaren Alf Svensson), har man nu övergått till att försöka hävda att det hela är ett hot mot religionsfriheten.

Nu vill KD istället införa en Giftemålsbalk som skall vara en civilrättslig samlevnadsbalk. Hela denna manöver är ett försök att hindra samkönade par från att ingå äktenskap. För just ordet äktenskap är heligt, eller för att citera Göran Hägglund ” Äktenskapet tillhör för många religionsutövningen och därmed är den religiösa aspekten i sig oerhört viktig/…/” vilket är ett annat sätt att säga att man inte vill dela ordet med de äckliga bögarna och flatorna.

Men om nu ordet äktenskap är det viktiga i sig själv så blir det ju ännu mer logiskt att just göra detta öppet för alla mänskor. Har ordet ett värde så skulle ju ett förnekande av samkönades rätt att använda ordet nedvärdera deras giftermåls värde, alltså är det viktigt att just använda ordet. Om ordet inte spelade någon roll ja då skulle ju inte heller Göran har något att bråka om.

Egentligen är det sorgligt att en sådan självklar fråga som denna ändå kan bli så inflammerad. Tacksamt nog så står de riksdagens övriga partier eniga, och eftersom de rödgröna är lite mer vuxna än borgarna väljer man att vara prestigelösa och helt enkelt stödja borgarnas motion om könsneutralt äktenskap.

SVD