Socialdemokrater

Slutdebatt i SVT, lite tankar om miljön

För oss alla finns det frågor inför EU valet som vi ser som extra viktiga. För mig är miljöfrågor de helt klart viktigaste vilket helt klart är ett starkt skäl till varför jag tänker rösta (S) och kryssa Åsa Westlund. Förklaringen till varför jag ser miljön som viktigast är att även om jobb, kollektivavtal och integritetsfrågor är andra frågor som jag ser som mycekt viktiga så kan dessa hanteras på nationell nivå, klimatet måste hanteras på europanivå. Sen är det klart när det gäller jobb och miljö så står de ju knappast i motsattförhållande till varandra.

Miljöfrågorna var självfallet en del av SVT:s slutdebatt inför EU valet, och samtliga partier försökte som Carl Schlyter uttryckte det spela miljöpartister. Nu håller jag personligen inte med honom om att miljöpartiet på något sätt har monopol på miljöfrågorna eller ens har rätt svar på alla miljöfrågor. Men han har helt klart rätt i att alla partierna försökte hävda att de tar miljön på allvar.

Men man märker ändå en viss skillnad i inställning till miljön. Gunnar Hökmark menar att vi på den rödgröna sidan inte är trovärdig när vi vill mer än vad moderaterna och deras konservativa kollegor nere i Bryssel vill. Förklaringen är att då hade man aldrig nått så långt som man gjort nu.

Vad Hökmark missar enligt mig är vad som ska vara målsättningen. Vi kanske inte når hela vägen men genom att säga att så här långt är vi redo att gå, så sätter vi press på andra länder att närma sig oss. För Sverige är inte det enda landet där en klimatdiskussion pågår, det är en fråga som engagerar människor i Europa ända från Warszawa till Lissabon, och säger svenska parlamentariker att vi vill gå längre så blir det svårt för de tyska eller irländska parlamentarikerna och regeringarna att säga att de inte tar klimathotet på lika stort allvar.

Sen är det klart att i slutändan kommer vi att tvingas till kompromisser, men bara för att vissa krafter (läs den europeiska högern) inte vill gå längre betyder inte det att vi måste ha samma låga målsättning.

Från det ena till det andra angående klimatdebatten. I slut debatten idag påpekade Sören Wibe att när man bränner skog eller liknande så släpper man även ut koldioxid även om statistiken inte förändras men att klimatet inte läser statistik. Det känns lite som att vi inte kommer sakna Sören i EU parlamentet för tyvärr så verkar han inte förstå sig på det här med varför fossila bränslen är farliga. För visserligen är det så att när vi bränner skogsråvaror så släpper vi ut koldioxid, precis som när vi andas, men så länge som lika mycket ny skog växer upp som den vi bränner så kommer den nya skogen ju att ta upp koldioxid varvid det hela enbart blir ett kretslopp. Att bränna skogsråvaror blir ju bara ett problem om andelen skog på jorden minskar. Olja och kol är istället skog som växte för 250 miljoner år seden och den kommer inte växa upp igen.

Till slut vill jag bara avsluta med att citera min rätt opolitiska pojkvän som efter ett av Ella Bolins anföranden utbrister, ”kan inte hon bara hålla tyst hon säger ju bara massa fina ord!”

För ett längre referat från en min kära vän Victor föreslår jag att du läser hans blogginlägg på Mona for president. Och för ännu fler lästipps se s-buzz.

SVD: 1 2 DN: 1 2 Expressen: 1 2 Aftonbladet: 1 2

EU, Moderater och Spanien backar

I expressen och på TV4:as hemsida kan vi idag läsa att moderaterna backar i Novusopinions senaste undersökningen. Jag har tidigare skrivit att jag inte ger så mycket för dessa opinionsundersökningar, i alla fall inte som kvantitativa mätningar men samtidigt har min Te kopp inte gett några indikationer på att moderaterna skulle ha något starkt dolt stöd.

I expressen förklaras tappet med att moderaterna saknar spännande kandidater. Och det kan man nog helt klart hålla med om. Toppnamnet Gunnar Hökmark är väll ungefär lika upphetsande som en rotfyllning och resten av kandidaterna är nästan helt osynliga. Nu ska jag väll ärligt erkänna att Marita Ulvskog inte heller är den mest spännande kandidat som socialdemokratin kunnat engagera, men här finns ändå en skillnad, med Marita vet vi vad vi får och hon backas upp av en hel rad spännande namn allt ifrån min favorit kandidat Åsa Westlund till Ardalan Shekarabi och inte att förglömma Evin Cetin som lyckats förvandla i stort sett var enda pizzeria i stockholmsområdet till en valstuga. Samtliga dessa kandidater har lyckats synas och byggt en plattform på egna meriter.

Det närmaste moderata svaret är Christoffer Järkeborn vars bild finns uppsatt lite här och var, inte för att jag vet vad mannen står för men hans kampanjebild ser mest ut som en reklam för synsam något som uppenbarligen uppmärksammats av en kreativ själ.

Så därför är det kanske inte så konstigt att moderaterna backar särskilt som andra borgliga partier säkerligen känns mer lockande för att inte tala om piratpartiet. Den folkpartistiska bondmoran Marit Paulsen tycks i alla fall locka väljare lika bra går det tacksamt nog inte för den krisdemokratiska kreationisten Ella Bohlin men piratpartiet är fortsatt planterat på runt 6% vilket skulle kunna ge dem hela två parlamentariker.

Från det ena till det andra så noterar jag glatt att även Spanien backar, i detta fall så gäller frågan vart ESS skall läggas och nu tyder allt på att Lund blir platsen. För den som inte vet vad ESS är så kan det enklast och med en grov förenkling beskrivas som ett mikroskop på massiva doser av steroider, ungefär vad en Belgian blue är för en chiuaua. Eftersom materialforskning är nära besläktat för att inte säga går in i det som jag studerar så tycker jag så klart att detta är extra spännande. Det är sådant här som behövs för och ett mycket bra exempel på vad europasamarbetet kan leda till. För det är inte troligt att Sverige någonsin skulle kunnat satsa på en sådan här leksak om vi inte varit en del av EU.

Loppet har börjat i stockholm och upplop i EU

Det närmar sig, slutspurten är inledd och snart kommer vi in på upploppet. Löpningsorienterade metaforer känns extra passande såhär dagen för Stockholm maraton, även om jag syftade på EU valet.

I Sifo:s senaste undersökning backar moderaterna och Marit Paulsen pressar upp folkpartiet. Kristdemokraterna ser ut att bli utan en parlamentariker och centerpartiet ligger farligt nära att drabbas av samma öde, samtidigt har piratpartiet planterat sig på 6 % enligt undersökningen. Allt detta i en opinionsundersökning där en mycket stor andel av de tillfrågade inte ens vet om de ska gå och rösta. Jag tittar djupt i min Te kopp för att se vad den säger men den är idag lika förvirrad som opinionen kanske vet den ändå något men vill inte berätta. Något mindre förvirrad är Claes Krantz som idag skriver ett längre inlägg om varför han tänker rösta på socialdemokraterna och varför han ska kryssa Olle Ludvigsson. Intressant läsning, särskilt för mig som aldrig hade hört talas om Olle innan han blev placerad som andra namn på socialdemokraternas EU vallista. Inte för att Claes Krantz övertygar mig jag tänker fortfarande kryssa Åsa Westlund socialdemokraternas tredje namn men det skulle inte skada om hon fick sällskap av Olle Ludvigsson. Hans fackliga erfarenheter kommer att behövas när den europeiska högern kämpar för att marginalisera de europeiska fackföreningarna och spela ut dem mot varandra.

Idag ringde jag hallå P3

Såhär runt 10 tiden så sänds hallå p3 i radiokanalen p3, dag ställdes frågan om vem eller vad man ska rösta på i EU valet. Jag satt och funderade ett tag på om jag skulle våga ringa men sen kom jag på att varför inte vad är det värsta som kan hända?

Sagt och gjort slog jag numret 099 51 00 och fick snabbt prata med någon som frågade mig om vad jag tyckte och så. Efter att ha förklarat att jag bestämt mig för att kryssa Åsa Westlund och varför så meddelade de att de skulle ringa upp mig snart så jag fick vara med i programmet.

Några minuter senare ringer det och jag får för första gången i mitt liv prata live i radio, nervöst.

Det var spännande att vara med, och förutom att förklara lite snabbt varför jag valde Åsa Westlund som min kandidat så försökte jag också förklara varför det spelar roll vem vi sänder även om vi bara har ungefär 20 parlamentariker av 785 vilket ju kan ses som försvinnande få.

Men få parlamentariker är inte samma sak som inga parlamentariker, och i EU parlamentet i mycket större grad än i svenska riksdagen är det viktigt att de parlamentariker som vi väljer till parlamentet är duktiga på att övertyga andra parlamentariker. Parlamentet är ett myller av stora och små partier från hela Europa och inte ens inom partigrupperna finns det några klara gemensamma åsikter. Allt måste diskuteras och kompromissas fram mellan partierna och de enskilda parlamentarikerna inom partigruppen men också inom hela parlamentet. Därför kan också en ensam parlamentariker i en partigrupp få en stark ställning om hon eller han kan övertyga hela sin grupp att ställa sig bakom det förslag eller den åsikt som hon eller han driver. Jag är helt övertygad om att Åsa är just en sådan person och tycker att hon redan visat prov på att kunna få socialdemokraterna i Europa med på det gröna tåget så därför vill jag att hon ska få ytterligare fem år på sig för att fortsätta driva sin kamp och se vilka mer frågor hon kan få igenom. Peter Andersson skriver annars bra på sin blogg om varför han kommer att rösta (S) och kryssa Åsa och socialdemokraterna. Får väll sätta mig och skriva en likadan åsiktsförklaring själv sen.

Får väll annars avsluta med några ord som en vän till mig brukar använda ”jag pratar i radio alltså finns jag”.

Ditt fokus är inte mitt fokus

Lite då och då vågar jag mig, likt den modiga äventyraren jag är, in i den borgliga fantasivärld som utgörs av svenska dagbladets ledarsidor. Här i denna mörkblåa värld råder andra logiska lagar än vad vi oftast är vana vid. Fria fantasier ses som självklara sanningar, personangrepp och osakliga argument som klar logik. I detta träsk av borgerlig sörja hittar jag idag en kort liten artikel signerad Sanna Ryman. I fem patosladdade stycken försöker Sanna Ryman driva sin tes om att socialdemokrater i allmänhet och Marita Ulvskog i synnerhet försöker flytta fokus i de frågor där Sanna Ryman anser att den socialdemokratiska politiken är ”/…/ful eller fel”.

Som exempel nämnder Sanna Ryman LAS, vilken hon menar leder till ”reellt utanförskap/…/” vilket socialdemokrater, och då särskilt Marita Ulvskog låter ”/…/ ursäktas med trygghet”

Men faktum är ju att ur ett socialdemokratiskt perspektiv så handlar LAS om just trygghet. Trygghet i att veta vilka regler som gäller på arbetsmarknaden, så att du inte riskerar att förlora jobbet bara för att chefen inte tycker om dig, kanske för att du vågar ta strid för dina rättigheter. Trygghet i att veta att maken att avgöra om du ska få jobba kvar inte ensamt vilar i händerna på ditt företags ledning. Trygghet i att veta att om inte facket och arbetsgivaren kan komma överens så finns det en klar och tydlig tågordning enligt vilken uppsägningar skall göras.

Att Sanna Ryman saknar förmågan att förstå att en och samma företeelse, så som LAS, kan ses ur mer än en synvinkel är rent ut sagt skrämmande. Har Sanna Rayman totalt missat att det är de olika synvinklarna som är grunden till varför vi har demokrati? Om alla såg alla problem och alla företeelser ur samma synvinkel och på samma sätt som Sanna Rayman ja då skulle vi ju kunna avskaffa det här med demokrati och istället låta Sanna själv utse allas vår kejsare. För om man är överens om vad problemet är, och hur man ska se på problemet så brukar det bara finnas ett sätt att angripa det. Poängen är att vi mänskor oftast inte är överens om vad problemet är eller från vilken vinkel vi ska se på det. När finansklipparen på Lidingö ser problemet som att hans villa beskattas för hårt, ser den ensamma morsan i Hässelby problemet som att hon inte har råd med nya vinterkläder till barnen om hon samtidigt skall betala den höjda a-kasseavgiften.

Så Sanna Ryman, att vi socialdemokrater flyttar fokus beror på att vi har ett annat fokus.